Lundagård träffar rektorskandidaterna: Cecilia Lundberg

- in Nyheter

Född: Född 2 februari 1966. Uppväxt: Jag är vad man brukar säga akademikerunge. Alltså jag är född i Uppsala där mina föräldrar läste, sedan växte jag upp i Göteborg och började efter det läsa i Lund. Familj: Jag är gift med två barn. Jag är mainstream så att det smäller om det. Gör: Professor i neurobiologi på institutionen för experimentell vetenskap, vid Medicinska fakulteten. 

Varför vill du bli rektor vid Lunds universitet?

Ja juste, ja det kan man fråga sig. Lite olika ingångar i den tanken. Dels, vilket är viktigt för mig, eftersom att det är en ny process att ta fram rektor och den baseras i att det inte gick så bra sist. Då känner jag att nu får man faktiskt ta sitt ansvar. Man kan inte bara hålla på att gnälla på att det inte blir något bra. Så när folk frågade mig så tänkte jag efter. Det är inte trovärdigt för mig själv att inte ställa upp och visa att det finns olika människor att välja på, som till exempel mig. 

Vilka förändringar vill du driva igenom vid universitetet?

Jag har gjort många olika saker både här på universitetet och på andra ställen. Och jag har idéer om var knutar sitter och hur de skulle kunna lösas upp, eller åtminstone kringgås. Jag har inte några färdiga lösningar. Färdiga lösningar som inte kommer ifrån de människor som de facto lever med problemet, är inte färdiga lösningar. Men jag är en sån som tycker det är roligt att tillsammans med andra människor försöka lösa de där knutarna.  

Vilka erfarenheter tar du med dig från ditt nuvarande jobb?

I vår verksamhet är det i allra högsta grad människor vi jobbar med. Vi utbildar människor, vi har forskande människor som tar reda på saker om människor på ett eller annat sätt, alltså det är en väldigt mänsklig aktivitet. Och jag har kunnat under min karriär, nu låter det som att jag ska pensionera mig, men jag har kunnat se att forskningen kan lära sig mycket utav utbildningens ganska så strukturerade sätt och utbildningen kan lära sig av forskning, som kan vara lite mera ad lib. Så jag tar med mig  min erfarenhet av att studsa från det ena till det andra på olika nivåer i de olika verksamheterna. Det är i dikena mellan ämnena som guldkornen ligger. 

Var har du pluggat någonstans?

Här i Lund och i Boston.

Vad studerade du?

I Lund har jag läst medicin och min forskarutbildning. I Boston genomgick jag min postdoktorsträning på Harvard Medical School. 

Kan du berätta om ditt roligaste minne från studenttiden?

Jag är ju gammal spexare. Jag vet inte om jag kan säga vad som var roligast men att sitta och skriva små revyer, spex eller tal eller grejer som man har haft på olika sammankomster och kalas, det var kul. De roligaste minnena är ju kanske inte från själva undervisningen utan kringverksamheten, Sen var det också roligt när man började få göra självständiga arbeten. Men det jag verkligen kommer ihåg som fantastiskt var att, från att inte känna någon i Lund, ramla ner i Lund med hundra nya kursare. Just det här att öppna sig för så många nya människor. Det är roligt. 

Vad har du för löneanspråk?

Lika mycket som de andra. Jag tycker inte det finns någon anledning att jag ska vara mindre betald än någon annan och inte heller någon anledning att det ska vara mer. Lika lön för lika arbete. Det tycker jag är en bra devis. Sen har jag inte riktigt koll på vad det är men jag antar att det inte är mindre än vad jag har nu i alla fall.

Vad tjänar du i dag?

I mitt orangea kuvert står det att det är 69 000 :- men har jag också uppdragstillägg, för att jag har ansvar för BMC. Jag är inte driven av pengar så jag är inte så bra på det här. Jag är inte fattig, jag har bra lön, det skulle vara skruttigt att säga något annat. Däremot finns ingen anledning att jag ska ha mindre än någon annan.       

Vad röstar du på?

Oj, det går lite olika hit och dit. Jag är nog en typisk socialliberal men det betyder att jag då inte har något parti just nu.  För mig är det viktigt att samhället behandlar uppgifter som till exempel högre utbildning, sjukvård vård och omsorg, och skola, på ett jämlikt sätt. Men det är också viktigt att det allmänna, alltså offentlig sektor, staten, ska passa sig för att lägga sig i enskilda människors privatliv. Det sätts på sin spets just den här veckan med coronaviruset. Här kommer verkligen intersektionen mellan individens frihet kontra samhällets krav fram. Och det är inte lätt. Så ja utan att säga vad jag röstar på, blev det som någon slags inställning till livet. 

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Region Skåne: Inga indikatorer på att universitetsstarten lett till ökade fall i Lund

Medan Sverige verkar klara sig skonsamt undan, upplever