Dags för självrannsakan: Lundagård fyller 100 år

- in Lundagård 100 år, Nyheter

Lundagård fyller 100 år och i samband med jubileet rannsakar tidningen sig själv. När ett sekel som nyhetsspridare läggs till samlingarna tar Lundagård tillfället i akt och djupdyker i sitt förflutna. I Lundagårds hundraåriga historia finner vi skandaler, kriser och kontroverser. Både allvarliga och humoristiska. 

På 20-talet genomgår den kvinnliga identiteten radikala förändringar. Kvinnor får rätt att rösta, rätt att gå på gymnasiet och rätt att ha ett statligt arbete. Fantastiska men självklara förändringar tycker många, dock inte alla. Förnärmade och missnöjda män får utrymme i Lundagård där de uttrycker sin besvikelse. Skribent Ernst Norlind problematiserar den nya kvinnotypen: “Hon har klubbar, föreningar och intressen bredvid äktenskapet, och hon fordrar frihet som männen för sitt liv. Hela vårt känsloliv, hela vår föreställningsvärld, hela vår livssfär är icke-tillrättalagd för denna nya kvinnotyp”. Kvinnorna må ha förminskats som nöjeslystna och frihetstörstande av Ernst Norlind, men frågan är om han inte mest var orolig över den påverkan kvinnorna skulle kunna komma att ha på den mansdominerade världen.     

På 30-talet, under andra världskrigets upptrappning, sprider sig nazismen från Tyskland till Sverige och även in på Lundagårds redaktion. Det handlar inte om några rena, uttalade nazisympatier utan mindre, diffusa närmanden som hade viss inverkan på att normalisera nazismens närvaro på universitetet. Öppet nazistiska författare och filmare recenserades och hyllades och nordismen var ett återkommande tema. I början av 40-talet nyktrade redaktionen till och blev så småningom uttalat antinazistisk.

På 40-talet utförs en studie som visar att endast tio procent av studenterna på Lunds universitet kommer från en arbetarbakgrund. Studien visar därmed på ett strukturellt samhälleligt misslyckande. Löftet om ett samhälle med lika möjligheter för alla och en stor social rörlighet visar sig vara brutet. Skribenten J.A. Böök håller inte med om att resultatet är problematiskt och uttrycker en provocerande åsikt i Lundagård: det är naturligt att en viss klass dominerar på universiteten. Han menar att den arvsbiologiska aspekten gör att “frekvensen av teoretiska begåvningar bland barnen är större inom gruppen intellektuella arbetare än inom gruppen manuella arbetare”. Fördomsfullt och framförallt felaktigt. 

Medveten spridning av desinformation är uppenbarligen inget nytt i dag, redan den gode Böök verkar ju ha varit rutinerad på området.  

Bara ett år senare uppdagas en ny skandal på tidningen. Denna gång av mindre politisk och mer genant karaktär. Medlemmar av ett tidigare Lundagårdsutskott har spenderat delar av tidningens budget på alkohol och festligheter. Kårrevisor Clas Ekstrand berättar: “Krogen hade en fordran på över 700 kronor, vilket innebär att vårens verksamhet gått med en förlust på 480 kronor”. Detta motsvarar en förlust på ungefär 10 000 kronor i dagens valuta. De skyldiga slapp bestraffning men några, troligen tyngda av skuldkänslor, väljer att sluta på tidningen. 

På 50-talet skapar poeten Bertil Ströhm kontrovers och våldsam debatt när han i tidningen publicerar en “predikan” som anses både grammatiskt oriktig och opassande. Upprörda röster höjs. Skribenten understår sig att använda gemener i början av meningarna och undviker punkter i slutet av dem! Ströhm använder sig av oanständiga ord såsom bröst, läppar och synd! Texten är varken kristen, sedesam eller intellektuell. Något som absolut inte passar i Lundagård, tycker många. Löjligt, kanske dagens läsare tänker, men språk har fortfarande samma benägenhet att skapa debatt. Användningen av engelska ord och förkortningar är nutida exempel. Heter det exempelvis influencer eller influerare?

Dessa skandaler av mer eller mindre allvarlig natur speglar inte bara Lundagårds historik och misslyckanden, utan även samtidens. I Lundagårds förflutna finner vi utmärkta tidsdokument som exempelvis varnar oss för att ge fördömliga åsikter utrymme och ger oss perspektiv på dagens språkdebatt. Lundagård lägger nu sina genanta historier till samlingarna summerande en händelserik epok. Här finns högt och lågt, briljans och skärpa men även enfaldighet och anstöt. Allt har fått sin givna plats i en tidning som överlevt allt ifrån världskrig, depression och förtryck till frigörelse och uppvaknanden. En något luttrad själ således men med blicken stadigt fäst på framtida utmaningar.  

 

Illustration: Anna Hasslöf

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Rektorn och prorektorn om den digitala omställningen

I går tisdag 27 oktober gick Folkhälsomyndigheten och