En eker i hjulet

- in Granskning, Reportage, Reportage

Artikeln har tillfogats en rättelse. 

I gigekonomin uppmålas studenter som de ideala arbetarna. Men hur är det att kombinera gigarbete och studier?

Stortorgets julgran lyser upp cykelbudet. Iklädd svarta byxor, rosa jacka och en tung, bred väska med texten ”Foodora” cyklar han igenom mörkret och kylan. Han försvinner ur synfältet, på väg mot en av Lunds restauranger eller en anonym kund.

Foodoras ansökningssida riktar sig tydligt till de yngre: slagord som ”upptäck din stad”, ”flexibla timmar” och ”ingen tidigare erfarenhet behövs” tilltalar den nyinflyttade studenten som skulle behöva jobba extra. Eller för den som inte får ett annat arbete.

Adam är utbytesstudent från ett land i Västafrika, och arbetar på Foodora. Innan han kom till Sverige arbetade han som assisterande programkoordinator på en ideell FN-organisation, som personalchef och administrativ assistent på ett handelsföretag, och som forskningspraktikant på ett annat av FN:s underorgan. Han kom till Sverige genom ett svårfångat stipendium.

Genom det internationella kontoret vid Adams hemuniversitet fick han höra att Sverige var fullt av arbetsmöjligheter för studenter. Med sina meriter såg han höga chanser att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Verkligheten var annorlunda.

– Oavsett vilka kvalifikationer jag hade i mitt hemland var de begränsade här. Jag menar, att ta sig in i företagsbranschen som utrikesfödd är svårt, om inte omöjligt.

När Adam kom till Lund hörde han talas om Foodora via vänner. Efter en konversation om arbetstillfällen tedde sig företaget vara det mest lättillgängliga alternativet. Så fort han fick sitt svenska personnummer, ansökte Adam om att bli cykelbud.

När jag ringer honom har det gått två år, och Adam jobbar kvar. Under hans tid som cykelbud har företaget inkorporerat såväl Onlinepizza som Hungrig.se. Adam har noterat att majoriteten av kollegorna är internationella studenter, precis som han själv.

I Sverige anställer Foodora sina cykelbud, vilket är ovanligt för företag inom gigekonomin, det vill säga arbetsmarknadstendensen där tillfälliga anställningar ersätter fasta. Trots det klassas Foodora som ett gigföretag av organisationen Gigwatch, på grund av sina otrygga anställningsavtal.

Varje bud anställs på en- eller tremånadskontrakt. För att fortsätta behöver cykelbuden få höga betyg i appen ”Roadrunner”. Betyget bestäms av en algoritm som mäter tiden det tar att leverera en order. Adam menar att tidspressen är en evig stressfaktor:

Du måste alltid prestera ditt bästa. Varje månad hör du: ditt jobb hänger på det, ditt jobb hänger på det, ditt jobb hänger på det.

Buden arbetar i grupper med en cykelbudskapten, vilka lystrar till en regionchef och cykeltrafikledningen. Buden har kontakt med ledningen om något uppstår under dagen.

Ledningen kräver olika mycket från sina anställda från dag till dag; ordrarna är fler en söndag än en tisdag. Ibland tillåter de pauser, ibland inte:

De försöker alltid sporra dig genom att säga: ”Du kan göra det här”. Men när pressen är för hög, då kommer de tvinga dig, berättar Adam.

Jag hade en kollega, en kapten, som brukade klaga på ledningen. De tog bort hans kaptensstatus. Då blev alla rädda för att möta ledningen med sina problem, och för att deras kontrakt inte skulle bli förnyade.

Han berättar också att betygssättningen inte är logisk. Restauranger får ibland ordern efter att cykelbudet mottagit den, vilket gör att budet får vänta vid restaurangen. Sedan kan budet anlända till en kund som inte går att nå, berättar Adam. 

Väntetiden vid restaurangen och hos kunden räknas in i betyget – vilket Adam menar är ologiskt då budet inte kan eller får göra något åt det:

Vi ska inte vara konfrontativa, vi ska inte prata vid restaurangen. Så jag vet inte hur vi ska få ihop allt. Vi har inte mycket makt. Vi har inget val, säger han.

Första gången gigekonomin uppmärksammades var i SOU 2017:24 Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön? Den beskrev plattforms-förmedlat arbete som ett trepartsförhållande på en marknadsplats mellan tjänstens utförare, tjänstens tillhandahållare och tjänstens konsument – arbetare, företag respektive kund.

Kunden vill ha en tjänst utförd. Företaget – ofta i form av en app – förmedlar tjänsten till arbetaren mot en avgift som tas från kundens betalning.

Utredningen såg ett framtida behov av att klassificera de olika aktörerna: ”Vilken roll parterna ska ha i utvecklingen av arbete som organiseras via digitala plattformar, däribland arbetsmiljöfrågor, är även det en utmaning på framtidens svenska arbetsmarknad.”

 

Niklas Selberg är universitetslektor i juridik vid Lunds universitet och har forskat om arbetsmiljörätt inom gigekonomin. Foto: Saber Malmgren.

Niklas Selberg, universitetslektor i juridik vid Lunds universitet, har forskat om arbetsmiljörätt inom gigekonomin. Han har undersökt gigarbetares svårdefinierade sits inom den svenska arbetsmarknaden och de möjligheter de har att åberopa arbetsmiljölagen för sitt arbete.

För att arbetsmiljölagen ska kunna appliceras på gigarbetare behöver de klassificeras som anställda. Då räknas appföretaget som arbetsgivare och den svenska arbetsrätten börjar gälla. Men Niklas Selberg ser att det förekommer att gigföretagen vill klassificera de som tar jobb via appen som uppdragstagare, det vill säga egenföretagare.

   Gigarbetarna sätts i en sämre förhandlingsposition, men inte en omöjlig. Niklas Selberg nämner att de som arbetar som, till exempel, Uberchaufförer har en given plats i samma fack som andra taxiförare:

Det är fackföreningarna som har bollen, de måste kräva kollektivavtal. Det är sättet som denna bransch kan regleras på, menar han.

Sydsvenskans många reportage om Foodora har lett till att företagets diskussion om kollektivavtal med fackförbundet Transportarbetareförbundet fått ökat fokus. Men i skrivande stund vågar inte de anställda gå med i facket. Delvis för att det kostar pengar, vilket inte finns i överflöd för cykelbuden, men även för rädslan att förlora sitt jobb, rapporterar Sydsvenskan (10/11).

När Jacob Lundberg från Gigwatch, en organisation som bevakar gigekonomin i Sverige, höjer blicken på gigföretag internationellt är det med en viss oro. I Kaliforniern har bland annat Uber och Lyft gått ihop för att driva igenom en proposition som juridiskt klassificerar gigarbetare som egenanställda. Gigföretagen har pumpat in närmare 200 miljoner dollar i den tillhörande kampanjen, med lyckat resultat. Ubers verkställande direktör Dara Khosrowshahi menade i New York Times (11/11–20) att företaget kommer förespråka liknande lagstiftningar i andra länder där de har sin verksamhet.

Trots att de svenska gigföretagen inte har samma ekonomiska backning som de amerikanska är den svenska arbetsmarknaden i riskzonen för ”gigifiering”, menar Jacob Lundberg. Begreppet myntade Gigwatch för att beteckna gigekonomins påverkan på arbetsmarknaden och innebär att organisationen inte ser gigekonomin som begränsad till företag som Foodora och Uber. Att göra anställda till egenanställda sparar pengar, vilket alla företag vill göra.

Samtidigt, berättar Jacob Lundberg, är gigföretagsmodellen inte att betrakta som lönsam: gigföretagen lever på investerarpengar. I början av 2018 hade Uber tagit emot 200 miljarder i investerarpengar samtidigt som verksamheten gick med förlust. Anledningen till att investerarna ändå slungar in ofantliga summor i företagen är ett långsiktigt spel, där Jacob Lundberg ser två potentiella utfall:

Antingen automatiserar gigföretagen sina verksamheter, vilket ser osannolikt ut i dagsläget, eller så slår de sönder arbetsmarknadens villkor och löner samt konkurrerar ut traditionella företag inom samma sektorer. Då kan pengarna börja rulla in för såväl gigföretag som investerare.

Gigekonomin bidrar samtidigt med möjligheter. Caspian Rehbinder, programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro, ser gigarbete som en temporär lösning för arbetssökande i Sverige; speciellt under pågående pandemi. Han menar att den svenska arbetsmarknadens höga trösklar – som höga ingångslöner – gör det mindre värt för företag att anställa någon, varav de med lägre språkkunskaper missgynnas:

Gigekonomin är kanske inte det enda eller nödvändigtvis den strukturellt viktigaste lösningen, men den kan hjälpa till att fila ned murarna kring arbetsmarknaden, menar Caspian Rehbinder.

Adam börjar sina arbetspass genom att cykla till en mötesplats i centrala Lund. Han måste vara där trettio minuter innan passet startar. Väl där loggar han in på appen där kundorderna samlas och dirigerar honom.

Likt alla matbud på Foodora får Adam ett ordernummer som han visar för restaurangen. I bästa fall har också de fått och tillagat ordern när han kommer dit. Annars får han vänta. Vart ordern ska vet han inte förrän han har fått maten.

Möjligheten att avsäga en order tillkom relativt nyligen, men innan dess krockade systemet med Adams studier.

Jag behövde cykla från Dominos upp till Norra Fäladen, ungefär 4 kilometer. Jag var tvungen att ta ordern strax innan klockan 14, då jag skulle sluta, men hade ett seminarium klockan 15. Jag hann inte ens åka hem och byta om, berättar Adam.

Klockan tickar konstant, buden måste vara snabba och ta leveranser på löpande band för att få ett högt betyg. Tiden som spenderas på restaurangen, på cykeln och hos kunden räknas med. Bruttolönen är 70 kronor i timmen med 20 kronor extra per leverans. Företaget räknar med att budet hinner med tre leveranser per timme.

Den låga lönen är laglig. I Sverige saknas arbetslagstiftad minimilön. I stället har fackföreningarna fört förhandlingar kring arbetsvillkor och minimilöner. Enligt Jacob Lundberg är fackföreningarna relativt ointresserade av gigarbetares situation på arbetsmarknaden. Därmed försvåras deras situation.

Utan facklig involvering blir det svårt och kostsamt för enskilda arbetare hos gigföretag att driva igenom tryggare villkor, bättre löner och en säkrare arbetsmiljö, säger han.

Adam berättar om en händelse då han cyklade över ett övergångsställe. Han är inloggad i appen och iklädd Foodoras chockrosa jacka. Som alla anställda cyklar han på sin egen cykel. På övergångsstället blir han påkörd av en bil. Bilen far iväg utan att stanna.

– Bilen skadade min cykel och mina axlar, så jag kunde inte arbeta. Jag får fortfarande panik när jag kommer till ett övergångsställe, traumat är fortfarande där.

   När polisen kommer till övergångsstället är bilen sedan länge borta, registreringsskylten utom räckhåll. Polisen säger att de inte kan göra något och att Adam får kontakta sin arbetsgivare för att få hjälp. Foodoras anställda är täckta av olycksfallsförsäkringen via If Skadeförsäkring, som definierar olycksfall som ”en fysisk kroppsskada som du ofrivilligt råkar ut för genom en plötslig, yttre, ofrivillig händelse”.

Adam lämnar in en olycksrapport till Foodora där han beskriver vad som har hänt, att hans cykel är sönder och att han skadat axeln. I svaret från Foodora får han veta att försäkringen inte kommer att täcka olyckan. De anser att personen som körde bilen är ansvarig.

Han får ett par dagar ledigt. Cykeln eller sjukdagarna får han ingen ersättning för.

Etnologistudenten Astrid Karabová Bäckströms intresse för gigarbetare spikades efter att ha lyssnat på programmet ”De nya daglönarna” i P1. Hon valde att skriva sitt kandidatarbete inom ämnet. Efter att ha gett forskningsläget en överblick såg hon att tidigare studier inte forskat om gigarbetarens perspektiv, vilket hon ville ändra på:

Man diskuterade gigekonomins fördelar, nackdelar, hur den ska användas, hur den ska stoppas. Men det var ingen som pratade ur perspektivet av en giggare.

Astrid Karabová Bäckström utgick från intervjuer med gigarbetare, där hon bland annat undersökte idealet om gigarbetarens kropp. Företagen, menar hon, visar upp en bild av unga, vita studenter som sin arbetardemografi. Detta stämmer inte överens med verkligheten: när hon gick på en gruppintervju för ett i uppsatsen anonymt gigföretag var majoriteten av de andra deltagarna utrikesfödda äldre män.

Kommunikationen bud emellan sker via en chat på Whatsapp, där även chefen är med. Astrid Karabová Bäckström ser en tydlig problematik i att sakna fysiska mötesrum: om all kommunikation sker via en övervakad chatt kan inte buden lära känna varandra, eller sin chef. Då lyfts problem mer sällan, arbetsmiljöns upplevda otrygghet ökar och det blir svårare att organisera sig:

Det finns många fallgropar som skapar otrygghet: en cykel går sönder, ett möte med en hotfull kund. När det händer under arbetet har gigarbetarna ingen att vända sig till. Speciellt om man inte har tydliga kollegor, menar Astrid Karabová Bäckström.

Eftersom buden inte självständigt kan dela upplevelser hämmas organisering – vilket behövs för att förbättra arbetsvillkoren. På Foodora i Norge fick cykelbuden möjlighet att kommunicera utan sina chefer genom cykelkaféer. Tack vare mötet kunde de organisera strejk och få igenom kollektivavtal. Vinsten var bitterljuv:

När de faktiskt vann strejken och fick kollektivavtal så slutade Foodora att anställa folk överhuvudtaget. Alla nya som började jobba på företaget räknades i stället som egenföretagare och täcktes därför inte av kollektivavtal, säger Jacob Lundberg.

Adam får anställningsvillkoren från Foodora på mejl varje gång de uppdateras. Hans input tillfrågas inte när villkoren sammanställs – något som troligtvis många cykelbud upplever. Kontrasten mellan hur mycket ansvar han får ta och hur mycket han kan påverka bekymrar honom.

I pandemin har han inte många jobbalternativ, han skickar flera jobbansökningar i veckan. Träningen och utforskandet av staden ser han som fördelar med sitt arbete, vilka han inte skulle fått om han stannade hemma. Samtidigt ser han kollegor försvinna medan han består:

Jag försöker alltid göra mitt bästa, och sedan hoppas jag. Det här är inte det enda alternativet, men det är det alternativ jag har just nu.

Lundagård har varit i kontakt med Foodora och bett dem kommentera tidspressen, bristen på pauser och ersättning, samt den upplevda risken i samband med att uttrycka kritik. Foodora menar att kundernas krav på företagets punktlighet speglas i deras krav på cykelbuden. Systemets effektivitet värderas högre än budens hastighet, och buden har naturliga pauser mellan orderna. Om de inte räcker kan buden fråga dispatch – cykeltrafikledningen – om paus. Vidare menar Foodora att olyckor ska rapporteras in, samt att anställda har rätt till sjuklön och rehabilitering. De uppmuntrar feedback, och att det är flera faktorer som spelar roll i beslut om fortsatt anställningskontrakt.

 

Ett Foodora-bud cyklar på en av Lunds gator. Foto: Saber Malmgren.

Adam heter egentligen något annat.

Citaten från Adam har översatts från engelska till svenska.

Rättelse: I en tidigare version stod att Uber hade tagit emot 100 miljader kronor i investerarpengar under 2018, rätt siffra är drygt 200 miljarder kronor.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Damma av elitismen!

Fler akademiker är arbetslösa än någonsin tidigare, och