Ett år senare

- in Reportage, Reportage

Den digitala undervisningen har fungerat bra för studenter i Sverige. Det är ensamheten som är problemet. Hemmasittandet innebär utmaningar för det psykiska och det fysiska välmåendet, men det finns ljuspunkter.

Golvet i Karin Kennerlands rum är täckt av skisser och teckningar. På dagarna växlar hon mellan att stå och rita mot sitt stora fönster, jobba framför datorn, och pendla till jobbet i Malmö.

Hon pluggar filmvetenskap och grafisk design parallellt, och jobbar deltid på grund av eftersläpande omtentor som har spärrat studiemedlet. Skolan går bra och hon tycker om variationen, men vill helst slippa jobba nästa höst.

– Det är lätt att tänka att distansundervisning ska vara lättare än vanlig undervisning. Om det inte var distansundervisning hade jag nog inte tagit mig an lika mycket.

Hon började studera i Lund 2018, men tog en paus hösten 2019 för att jobba. Den nästkommande våren blev tuff.

– Jag har knappt blivit personligt drabbad av själva sjukdomen, men man ska inte förminska upplevelsen som vi yngre har haft ändå. Jag gick arbetslös så länge, det var så svårt att få jobb, säger hon och fortsätter:

– Det var en konstig situation. Ska jag plugga? Ska jag jobba? Ingenting går riktigt, inget är rimligt. Det är en overklighetskänsla.

När hon återvände till universitetet i höstas kunde hon fortsätta umgås och plugga med den kompiskrets hon bildat i början av studietiden. Hon känner flera som inte har haft samma tur.

– Med distansundervisning förlorar man allt det här med att hänga med kursare och plugga tillsammans. I stället sitter jag på Zoom och pluggar med mina gamla kursare.

Bortsett från sömnproblem och återkommande nackspärr har distansstudierna fungerat väl. Studieresultaten har inte påverkats, trots stundtals sviktande motivation. Men det har varit ett långt år.

– Jag känner att nu är det första gången sedan pandemin startade som det är påtagligt på riktigt hur pandemin får mig att må. I början var det en akut oro, nu är det bara trötthet och hopplöshet, säger Karin Kennerland.

Karin Kennerland. Foto: Tomas Castro

I en annan del av Lund befinner sig Johanna Hansson. Innan hon blev student hade hennes storasyster berättat många historier om Lunds studentliv. När Johanna Hansson själv flyttade ner visste hon att studentlivet inte skulle te sig likadant för henne som för sin syster. Tillvaron har varit mer ensam än hon hade förväntat sig.

– Vår nollning blev ju på distans i stället för fysiskt. Det var trevligt, men det är svårt att klicka med folk över nätet. Man är en stor grupp och det är svårt att knyta band till en eller två personer.

Hon studerar på en blå pinnstol i källaren där hon är inneboende. Hon har stängt av funktionen som mäter skärmtid på telefonen. Bristen på vardagsmotion och allt stillasittande påverkar både kroppen och sömnen.

Samtidigt innebär distansundervisningen att hon kan disponera sin tid mer fritt. Hon tränar fotboll och har stressfria morgonar. Friheten kan dock också slå över i känslor av otillräcklighet.

– Jag lägger nog inte 40 timmar i veckan på att plugga, som andra verkar göra. Jag undrar, lägger jag tillräckligt mycket energi på detta? Var detta tillräckligt?

Det har stundtals känts svårt att orientera sig i universitetsvärlden, när kontakten med klasskamraterna varit begränsad. I övrigt är den digitala undervisningen okej. Det är i stället det sociala som hon saknar mest.

– Jag hade inte haft några problem att ha lite mer digital undervisning när det blir som vanligt igen efter pandemin. Problemet är att stora delar av livet också blir på distans, säger Johanna Hansson.

Johanna Hansson. Foto: Alva Mårtensson

Pedagogik

Ur utbildningssynpunkt har distansundervisningen fungerat väl. Enligt Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har varken studieresultat eller mängden avhopp förändrats nämnvärt. Däremot har antalet disciplinärenden ökat, till följd av utmaningarna med digitala examinationer.

Det som sticker ut mest är försämringen av det studiesociala. Studenterna känner sig ensamma, isolerade, och osäkra inför studiesituationen. Sådana negativa känslor kan få konsekvenser för studiemotivationen.

Glen Helmstad är universitetslektor i pedagogik vid institutionen för ämnesvetenskap. Han menar att distansundervisningen ställer nya krav på såväl studenter som lärare, i fråga om att kommunicera via digitala verktyg. Samtidigt är mycket av själva studierna oförändrade.

– Det större arbetet man har att göra som student är egenarbete. Det finns ju kvar, men sen är det just det här med ensamheten. Han fortsätter:

– Om det inte funnits en pandemi hade avhopp kanske varit en mer tillgänglig möjlighet. Nu kanske studenterna biter i trots att det kanske är tungt och jobbigt för dem.

Det studiesociala berör inte endast psykisk hälsa, utan också förutsättningar för inlärning. Det är värdefullt att få pröva sina tankar i diskussioner med andra studenter. Lärarna har därför en viktig roll att fylla i att skapa förutsättningar för ett sådant utbyte digitalt.

– Ibland har man en grupp där studenterna är trygga med varandra, då kan man ha ett samtal i helklass. Men i andra grupper funkar inte det. Då får man hitta andra sätt för att få fler att komma till tals.

Distansundervisningen har flera positiva aspekter. Vissa studenter har lättare för att ta plats i det digitala rummet. Det är tidseffektivt att slippa förflytta sig mellan föreläsningar. Det kan vara enklare att hitta tillfällen för grupparbete digitalt, och lärarna kan lättare närvara i gruppdiskussioner.

Glen Helmstad ser emellertid en utmaning för vissa studenter gällande den ekonomiska aspekten av distansstudier: tillgång till internet, mikrofon och headset. Det är svårt att koncentrera sig om man lyssnar på någon med dålig uppkoppling, men det kan också vara svårt att delta i undervisningen av samma anledning.

   Han tänker sig att man skulle kunna utforma ett system för att hjälpa dessa studenter.

– På samma sätt som man kan låna böcker på biblioteket skulle man kunna tänka sig att man kan låna en dator och mobilt bredband, för de studenter som har det kärvast rent ekonomiskt.

Carola Aili, professor i pedagogik, tror att man inte ska hänga upp sig alltför mycket vid undervisningsformen. Det viktiga är kvaliteten på innehållet.

– Man kan göra bra undervisning på massa olika sätt, men alla undervisningssätt är inte bra för alla studenter. Det kommer inte automatiskt något bra ur att det är digitalt, eller att det är campusförlagt.

Att distansundervisningen fungerat så pass bra i Sverige tror hon beror på att vi redan låg långt fram i digitaliseringen. Hon tror att undervisningen även i framtiden kommer att ha digitala inslag.

– Att lärarna redan var så genomdigitaliserade möjliggjorde att man så pass snabbt kunde gå över till digital undervisning, säger Carola Aili.

Ergonomi

–Din bästa hållning är din nästa hållning, säger Eva Ekvall Hansson, professor i fysioterapi. Med der menar hon att variation i arbetsställningar, regelbundna bensträckare och fysisk aktivitet är de viktigaste komponenterna för att må bra i kroppen under distansstudierna.

– Vår studie visar att äldre personer hade minskat sin fysiska aktivitet under pandemin, men hos yngre personer var det inte lika tydligt, säger hon och refererar till en studie som publicerades i år.

Det går inte att dra några generella slutsatser om den åldersgrupp som universitetsstudenter tillhör, men hon tror att distansstudierna kan ha inneburit en tidsvinst som investeras i fysisk aktivitet.

– Innan pandemin var man tvungen att ta sig till campus, och väldigt många lundastudenter cyklar. Så om man har använt ett transportsätt som innefattat fysisk aktivitet så förlorar man den vardagsmotionen. Å andra sidan har man kanske vunnit i tid, så att man kan dra ut på ett pass i parken under lunchen.

Samtidigt avgörs inte mängden fysisk aktivitet bara av tiden man har till sitt förfogande. Det kan också finnas en koppling till tidigare träningsvanor.

Den som redan innan tränade mycket lär vara mån om att fortsätta göra det, möjligen i en annan form. Man kan cykla eller springa, i stället för att gå på gym eller utöva idrott i grupp. Den som däremot saknade träningsvana och blir av med sin vardagsmotion kan i stället minska sin fysiska aktivitet.

– Det är nog lättare att behålla den goda vanan att träna under pandemin än vad det är att etablera den.

Oavsett om man tränar eller inte kvarstår problemet att det kan vara svårt att få till en bra arbetsplats hemma. Fysisk aktivitet minskar visserligen besvär i axlar och nacke, men stillasittandet framför datorn kan ändå skapa problem.

Helst ska man upp och röra på sig var tjugonde minut, men istället blir det lätt att man sitter i flera timmar framför datorn utan att tänka på att tiden går.

– Det är lättare att ta de där små pauserna som kroppen behöver när det händer saker utanför kontorsdörren eller när man måste förflytta sig från en föreläsning till en annan.

Det finns flera sätt att förbättra sitt hemmakontor. En stor skärm är bättre än  en laptop. En bra stol med stöd för ryggen är att föredra framför köksstolen. Att kunna avlasta armarna på armstöd eller på skrivbordet, i stället för att hålla upp dem över tangentbordet, minskar också risken för besvär.

Slutligen bör man ställa in skärmen så att nacken kommer i en neutral position. Man ska gärna titta lite nedåt, inte uppåt på skärmen.

Alla dessa förbättringar är värdefulla, men det viktigaste är att röra på sig med jämna mellanrum.

– Förr var man fixerad vid att man skulle hålla huvudet och ryggen på ett visst sätt, men nu menar man att det är mycket bättre att variera.

Svenskar har också haft större möjligheter till fysisk aktivitet än människor i länder med hårdare restriktioner. Många städer har investerat i utegym, vilket Eva Ekvall Hansson ser positivt på. Hon påminner också om att fysisk aktivitet är gynnsamt för studieresultaten.

– Om du kör ett träningspass innan tentan så presterar du bättre. Men det har de flesta av studenterna redan märkt.

Oscar Jiborn och Adam Wannerholt. Foto: Tomas Castro

Psykisk hälsa

När möjligheterna till socialt umgänge sinar kan man passa på att fördjupa sina nära relationer. Det menar Sverker Sikström, professor i kognitiv psykologi.

Andelen studenter som upplever sitt allmänna hälsotillstånd som bra eller mycket bra har sjunkit från 67 procent hösten 2017 till 58 procent hösten 2020, enligt en enkätundersökning gjord av CSN.

Även i en studie gjord vid Uppsala universitet framträder dystra siffror. 1500 personer i åldersgruppen 18-88 tillfrågades om sin mentala hälsa under pandemin. 30 procent led av depression och 24 procent av ångest. I en liknande studie som genomfördes 2013 var siffrorna 10,8 procent respektive 14,7 procent. De som var mest drabbade var människor med tidigare mental ohälsa, och unga vuxna hade högre nivåer av mental ohälsa än den äldre befolkningen.

Sverker Sikström tror att nya studenter som saknar ett socialt kontaktnät i Lund är extra sårbara för att uppleva ensamhet och isolering. Dessutom befinner sig studenterna i en period av livet då man i vanliga fall utvidgar sin umgängeskrets. Möjligheterna till det kringskärs i det digitala rummet.

– Det sker en del sociala aktiviteter online. Det finns de som genomför nollningar, och sitter och skålar hemma framför datorn. Men det blir ju något helt annorlunda.

Bortsett från tidigare existerande kontaktnät tror han också att upplevelsen av restriktionerna till viss del kommer an på ens personlighet.

– Olika personer har olika behov. Extroverta personer har speciella behov av kontakt med andra människor. För dessa personer är den isolering som corona förorsakar extra negativ. Introverta personer kan i stället må bra av att sitta hemma och jobba.

Det är påfrestande att känna sig isolerad, men Sverker Sikström menar att man ska komma ihåg att alla sitter i samma båt. Det kan man använda till sin fördel, eftersom många gärna vill umgås men under säkra former. Som att sitta i en park eller gå en promenad.

– Aldrig har vi någonsin levt i en tid när någon kommer uppskatta det initiativet så mycket som nu.

Han ser också stora möjligheter med att jobba på att fördjupa de nära relationer man redan har, eftersom det är till den närmsta kretsen man är hänvisad för socialt umgänge.

– Det finns egentligen ingenting som hindrar att du fortsätter umgås med de som är viktigast för dig, dina närmsta vänner och din familj. Dessa relationer kan du utveckla och fördjupa, säger han och fortsätter:

– Man mår inte bättre desto fler människor man träffar, utan man mår bättre av högkvalitativa relationer.

Mår man dåligt, till exempel känner sig deprimerad eller har ångest, så ska man söka hjälp för det. Men i övrigt tycker Sverker Sikström att man ska utnyttja de möjligheter som fortfarande står öppna för att främja en god hälsa.

– Många saker som gör att man mår bra, som att motionera och äta rätt, påverkas ju inte alls av pandemin, säger Sverker Sikström. 

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.