Tillbaka till klubben – “Det känns så jävla skönt”

- in Aktuell, Nationer, Nyheter, Studentliv

Studenterna har återvänt till nationsklubbarna. Hur har rentrén till dansgolvet varit?

Onsdag, sjätte oktober, 22:15. Utanför Västgöta nation växer sig kön till klubben längre och längre. Säkerhetsvakter håller ordning bland taggade studenter. De är ivriga att röra sig in till terminens andra onsdagsklubb – Metro – nu när restriktionerna släppt.

Äntligen får man dansa igen!

Studenterna Maja L, Ebba U och Rebecca Ö har tagit återöppnandet på största allvar: inte en klubbdag har de missat.
– Det känns så jävla skönt. Äntligen får man vara här igen! utbrister Maja L.

Alla tre har varit på nationsklubb innan pandemin. De nästan två år som gått har skapat en fördämning av förväntan.

Fördämningen brister så fort man släpps in på klubben. Då råder endast förlösande känslor.
– Det är glädje, folk är taggade och lättade, säger Ebba U.

Framför allt är det dansgolvet som varit saknat.
– Äntligen får man dansa igen! säger Maja L.
– Det är ju det vi har längtat efter, fyller Rebecca Ö i.

Vi är väldigt nöjda över hur det har gått för våra jobbare

Även Daniel von Elek, kurator för Västgöta nation, ser med stor glädje på de dansande skarorna. Att ha öppnat upp nationen igen har tänt en glöd hos arbetarna – nya som gamla.
– Vi är väldigt nöjda över hur det har gått för våra jobbare. Det är många som inte varit med om en riktig verksamhet så klart, och det har säkert varit lite skrämmande för dem också att komma in i det nya då. Men de tycker det är kul, berättar Daniel von Elek.

Kuratorn menar att klubbverksamhetens uppstart har varit mindre utmanande än att förhålla sig till restriktionerna. Undantaget har varit köbildningen.
– Det fanns en efterfrågan på att komma in på klubbarna nu de första veckorna här. Kön var lång och det var kö tidigt, berättar han.

Man kan likna den med ett kosläpp

För att förhindra rökning och alkohol i kön, samt att minska antalet personer i den, behövs konstant översikt och kommunikation. Detta tycker Daniel von Elek har skötts väl av både vakter och nationens jobbare.

Ytterligare ett sätt att handskas med kön är att skingra den då nationens dansgolv är fullt. Snabbt agerande behövs i de fallen.
– När det är fullt säger man till direkt. Det har gjort det ganska mycket lättare då för vakterna och för våra jobbare, att handskas med den för då brukar folk oftast röra på sig, till ett annat ställe, säger Daniel von Elek.

En kort promenad bort finner man Göteborgs nation, vars onsdagsklubb dragit en stor skock studenter.

Hannes Pennsäter, kurator på Göteborgs nation, finner ett enormt nöje i att återigen få erbjuda studenter all den verksamhet som nationen har att ge. Återkomsten har varit euforisk.
– Man kan likna den med ett kosläpp, vilket det kändes som första kvällen, berättar Hannes Pennsäter.

Stämningen har spridit sig till nationens klubbarbetare, där friheterna från restriktionerna satt nöjet i centrum igen.
– Det är ju framför allt väldigt skönt för de som jobbar att inte behöva springa runt och be folk att sitta ned, att hålla avstånd och den biten, utan bara hålla fokus på att jobba och ha roligt, säger Hannes Pennsäter.

Samtidigt har trycket skapat utmaningar. Biljettförsäljningen ser Hannes Pennsäter som det största problemet, där den enorma efterfrågan har lett en andrahandsmarknad på nationsbiljetter. 1300 kronor kunde festsugna studenter betala för en biljett, vilket P3 Nyheter rapporterat om.

Jag hoppas att det ska bli kul

I kön till Göteborgs nation berättar studenten Albin S att det är hans första utgång någonsin.

Kö till Göteborgs nation.
Foto: Isak Aho Nyman

– Jag fyllde arton för 2–3 månader sedan. Så det är första klubben.
– Jag hoppas att det ska bli kul, jag har inga andra förväntningar.

Trots återöppnandet tar inte studielivet paus. Albin S vet vad han kommer att prioritera.
– Jag måste ju mest plugga. Men sen så ska det ju bli nation när jag har tid – så klart.

Nu har ytterligare en vecka gått, och nationslivet fortsätter bubbla. De vindlande köerna utanför nationsportarna är – efter nästan två år – återigen ett vardagsinslag i Lunds studentliv. Och staden är lite mer som vanligt igen.