Inga katastrofer på Karneveljen 2022

Årets karneval har redan slagit deltagarrekord och den efterlängtade Karneveljen svämmade över av uppdämd festabstinens. Lundagård rapporterar från en kväll av underhållning på mellonivå, pyroteknik och klädbyten, helt i avsaknad av katastrofer.

“Hur lång tid har vi på oss nu?” frågar en tjej med neonstreck på kinderna sina vänner utanför Lundafalafel. Solen är påväg ner över staden och förväntan ligger i luften. Det är ingen tvekan om vart de är påväg. 

Karneveljen markerar startskottet för nedräkningen till karnevalsdagarna i maj. Biljetterna införskaffades till priset av upp till 20 timmars köande till Uppropet den 27 februari. 

Över 3000 karnevalister, såväl hungriga noviser som rutinerade återvändare, fyllde Sparbanken Skåne Arena till brädden på lördagskvällen. Stämningen innan showen drog igång präglades av spänning och och stim. Runt om i lokalen satt änglar, djur, glittervarelser och påskhäxor. Många vinkade och hoppade och ville vara med på bild. 

Entrésektionen med tema nödutgång var iklädda färgglada ljusslingor. Maria och Tilda såg fram emot maxad underhållning, bra musik och mycket dans. 

– Vi stod i kö i 18 timmar för det här. Än så länge lever kvällen upp till förväntningarna! berättar de.

Lite längre bort satt ett gäng i foliehattar. De tillhörde BIT-kom sektionen, som står för biljetter, IT och kommunikation. Måns och Frans berättade att temat var en långdragen koppling till 5G. De hoppades på att kvällen skulle bjuda på mello-vibe och kanske en hemlig artist. 

– Jag har en teori om att David Hellenius kommer att dyka upp och leda kvällen, berättade Måns. 

Strax före 19.30 började nedräkningen på storbildsskärmarna över scenen. Publiken gjorde vågen. 

Beckah och Maja från pubsektionen med tema sista oasen hade fått platser längst fram och var utklädda till djur. De såg ut att vara bästa vänner men berättade att de i själva verket nyligen träffats genom sektionen. Beckah menar att förväntningarnas storlek är att jämföra med de hon kommer att ha inför sin bröllopsdag. 

– Under corona har vi inte fått göra någonting. Nu är vi här, vi har gjort allt vi ska, vi är vaccinerade och redo för att festa. Vi är super excited. 2022 ska bli ett bra år! 

Första akten drog igång med en säkerhetsgenomgång i form av en vacker cover på låten “How far will I go” från filmen Vaiana. Den framfördes av unga Charlie med kapellmästaren Sigrid Abrahamsson. Visserligen var själva genomgången inte så tydlig, men publiken älskade sången och tände genast sina mobilficklampor så att arenan började glimra. 

Den stämningsfulla andan förbyttes snabbt mot upphetsning när orden “Ikväll tänds elden” lyste upp på skärmarna. Kort därefter gjorde konferenciererna Alva Werner och Petter Bodelsson entré i glittrande klänning och kostym. Mellokänslan som Måns och Frans efterfrågade infann sig direkt. Professionaliteten hos paret var slående. 

Professionell var även Agnes Garvell, kvällens ledare för de officiella dryckesvisorna som höll igång publiken mellan framträdandena i showen. Hon stod på en mindre scen mot mitten av arenan. 

Innan varje visa hade hon försnack med respektive personer som vunnit tävlingarna inom de olika dryckes-sångkategorierna alkoholfri, snaps, vin, öl, punsch och grogg. De fick sedan stå på scenen och sjunga sin egen visa tillsammans med publiken. 

Störst engagemang fick bland annat visan “Katastrofalt uppvaknande”, med melodi från lundensarnas kanske mest vördade sång: Stad i ljus.

Första akten innehöll ett stort antal uppträdanden, vissa välbekanta, andra nya. Bland annat ett nummer från karnevalsoperan 2018 med två sjungande churros, en trollbindande tyskbrytande kabaré, och ett nummer döpt till “Viva Kristianstad”. 

En del kändisar dök upp under kvällen i videoklipp. “Mat-Tina” Nordström Holmqvist provsmakade kvällens meny (pulled oumph, potatis och haricoverts i en pizzakartong), och Edward Blom provsmakade karnevölen (“Perfekt en varm dag i stora mängder!”), och Babben Larsson skickade en hälsning. 

Studentorkesterkampen mellan Alte Kamereren och Bleckhornen med respektive baletter presenterades genom en video av Christer Björkman mot palmprydd bakgrund. Bleckhornen gick vinnande ur tävlingen, med sin balett som utförde djärva hopp och lyft i cheerleaderanda. Domare var Bengt-Arne ”Finnbengan” Bengtsson, känd som manager för det lundabaserade, finska. dansbandet Hyksoz. 

Sista akten avslutades med ett karnevalsmedley som kulminerade i årets officiella karnevalsmelodi, komplett med trumvirvel, pyroteknik och publikens jubel. 

Johanna och Emilia konstaterar att Karneveljen var värd att köa för, och berömde arrangörerna för att hålla publiken engagerad. 

– De var jättebra på att fånga upp publikens intresse, gång på gång. 

Gustav, iklädd flamingohatt, tyckte att första akten var över förväntan och gillade särskilt Elvis och karnevalsmelodin. 

– Det var också ovanligt många skåningar i ensemblen. Det tycker jag är bra! 

Pausen gick fort över och andra akten inleddes med sången “Snart är det maj” som var en cover på “Live and let die” med Paul McCartney. Sedan följde ett något märkligt inslag där Petter Bodelsson “råkade” sätta sig i elektriska stolen, och blev elektrifierad till sång med Alva Werner. 

Under andra akten presenterades även karnevalens officiella trailer, där Johan Glans gjorde ett kort gästspel till publikens stora glädje. 

Det sista framträdandet utgjordes av Generalskampen, där försvarande Freja Davidsson Bremborg mötte utmanande Emil Fredberg om generalstiteln. De representerades av två professionella wrestlare som fick publiken att dra efter andan. Emil vann, allting gott. 

När lamporna tändes i lokalen var det som att hoppa av ett rullande tåg. Karnevalister med lock för öronen blinkade och såg sig omkring, och började leta efter vänner och tillhörigheter för att dra vidare. 

Ian Holmer, från Bleckhornen, satt vid sidan av scenen med vänner och var glad över vinsten. 

– Jag visste faktiskt inte ens att det var en tävling. Jag blev inkallad i sista minuten. Men det var väldigt roligt att vi vann, och det har varit stort firande och segerbild med orkestern bakom scenen, berättar han. 

En uppspelt Hugo Norinder kom fram och spred karnevalsanda med historier om Lunds största fest. Nu jobbar han i musiken och ska hjälpa artisterna att hitta rätt under karnevalsdagarna. 

– När jag var med första gången 2002, som litet barn, tänkte jag “helvete vad kul det här är”. Och det är alltid roligt, varje karneval är unik och fantastisk. 

Press- och sponschef Linnea Söderström var nöjd med kvällen, och berättade att allt hade flutit på smärtfritt. Hennes favoritdel var karnevalsmelodin efter medleyt, som  symboliserar att man satt sin egen prägel på karnevalen. 

– Nu vänder vi blickarna mot maj och karnevalsdagarna. Alla är otroligt taggade, jag hoppas att Lund är det också! 

Och hon har rätt i att showen gick galant. Alla som jobbade gick lugnt runt och bakom scenen med sina hörsnäckor och walkie talkies. Konferenciererna gjorde ett bättre jobb än Oscar Zia. Endast en gång gick en pyro av ”misstag”, och vid några tillfällen var mikrofonen av när den skulle ha varit på.

Kanske gick det lite för bra, för att vara en katastrofalkarneval.