Vad vill den nya utbildningsministern?

- in Intervju, Utbildningspolitik

Nytt förslag på studentbostadsfronten, men reformen av socionomutbildningen ligger fast. Det berättar nye utbildningsminister Mats Persson (L) i en exklusiv intervju med Lundagård, där han också dömer ut ett tidigare SD-förslag som ”ansvarslöst och antiintellektuellt”.

När Ulf Kristersson (M) presenterade sin nya ministär den 18 oktober fick Liberalernas Mats Persson posten som utbildningsminister, med ansvar för högre utbildning och forskning. Akademin ligger Mats Persson varmt om hjärtat, och han har en särskild relation till Lund och Lundagård.

– Bästa tidningen! Jag har läst Lundagård sedan jag började plugga i Lund 1999, säger Mats Persson när Lundagård når honom över telefon.

Ekonomistudier i Lund ledde Mats Persson till en doktorstjänst vid Ekonomihögskolan i samma stad. Han har, innan sin nuvarande ministerpost, haft flera förtroendeuppdrag och poster inom Liberalerna. Själv beskriver han vägen in i politiken som ett ”bananskal jag halkade in på”.

– Det har aldrig varit min plan, det bara blev så. När jag var liten ville jag bli fotbollsproffs, och när jag började doktorera ville jag bli forskare, och sen så blev jag politiker. Så är livet ibland.

Mats Persson säger till Lundagård att utbildning är ”det viktigaste för vårt samhälle”. På frågan om vad han vill åstadkomma de närmsta fyra åren svarar han att han vill se till att utbildningen håller hög kvalitet, exempelvis genom satsningar på forskning och att det finns tillräckligt med lärarledda undervisningstimmar. Utbildning ska leda till ett bra jobb på arbetsmarknaden. Men han beskriver också ett slags bildningsideal. 

– Vi utbildar oss för att vi ska få ett jobb men vi utbildar oss också för att lära oss. Kunskap har ett egenvärde i sig själv.

I Tidöavtalet, en överenskommelse mellan regeringspartierna M, KD och L och deras samarbetsparti SD, finns förhållandevis få skrivelser om högre utbildning. Sveriges förenade studentkårer har bland annat riktat särskild kritik mot att avtalet inte lyfter någonting om studentbostäder. Men i intervjun med Lundagård lyfter Mats Persson bland annat att en temporär lagstiftning som tillåter lärosäten att äga och erbjuda studentbostäder bör bli permanent.

Det är klart att politiken på olika sätt styr inriktningen.

Något som däremot nämns i Tidöavtalet är att socionomutbildningen ska reformeras, och att ungdomskriminalitet ska bli ett obligatoriskt moment. Detta har väckt kritik från Socialhögskolan i Lund – men Mats Persson försvarar förslaget.

– Vi värnar den akademiska friheten och forskningens frihet. Men det är klart att politiken på olika sätt styr inriktningen på verksamheten genom de uppdrag politiken ger.

Han säger att det finns ett stort samhällsintresse av ökad kunskap om orsaker framförallt till gängkriminalitet. Detta behöver avspeglas i hur utbildningen formas, menar Mats Persson.

Hur går det ihop med principen om armlängds avstånd?

– Vi kommer alltid ha en armlängds avstånd. Politiken kommer aldrig och ska aldrig peta i detaljer men vi är tydliga med vilken utveckling vi vill se de kommande åren.

Den nya regeringen är beroende av SD:s stöd för att kunna styra Sverige. SD-toppen Tobias Andersson, ledamot i partistyrelsen och nu ordförande för riksdagens näringsutskott, har tidigare kritiserat inslag i svensk högre utbildning. 2019 lade han fram en motion i riksdagen för ett förbud mot genusteori i högskolan. På frågan om huruvida SD-samarbetet kommer leda till mer politisk styrning av högre utbildning ger Mats Persson ett tydligt svar:

– Nej. Absolut inte. Jag ställer mig starkt kritisk till att politiker ska styra verksamheten på det sättet. Det är problematiskt och anmärkningsvärt att vi år 2022 har riksdagsledamöter som tror att de vet bättre än forskare hur forskning går till. Att de på förhand vill begränsa olika teoriinriktningar och metoder tycker jag är ansvarslöst och antiintellektuellt. 

Sista knäckfrågan: Uppsala eller Lund?

– Det var ett enkelt val – Lund! Alla dagar i veckan, säger Mats Persson.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Lundagård nr 7.