Boelspexarna ger Napoleon – extravagant envåldshärskare

Boelspexarna gör en våruppsättning och ger oss Napoleon, spexet som gett upphov till studentvisan ”Finland är Finland”. Med bravur levereras en underhållande föreställning som är på god väg att bli en klassiker.

Titel: Napoleon
Orginaluppsättning: 1998
Visas: 3–5 mars, Stora salen, AF-borgen

Vi välkomnas in i Stora salen på AF-borgen. Det är dags för Boelspex, och visst kan man känna en högtidlig stämning i luften, trots att det bara är ett genrep. Under applåder kommer sedan en av de ansvariga för spexet ut och annonserar stolt att det här faktiskt är en historisk kväll. Det är nämligen första gången någonsin Boelspexarna sätter upp en föreställning även på våren, och har nu samma förutsättningar som Lundaspexarna, dess manliga motpart i Lunds spexvärld. Sen drar spexet igång. Napoleon är ett spex som tidigare satts upp, både 1998 och 2014, och är proppfullt av historiska referenser och en och annan känga mot andra spex. 

Napoleon har flytt från Elba och är tillbaka i Frankrike, där han nu planerar ytterligare ett krig mot Wellington och britterna, till det franska parlamentets förtret. Samtidigt anländer en delegation till Paris med Greve Axel von Fersen och Fänrik Ståhl där den första är på jakt efter Sveriges nya kung och den sista på jakt efter sin syster. 

Det man slås av till en början är den höga musikaliska nivån. Både orkestern och skådespelarna får skina och det är underbart att lyssna på. Det märks att Boel lockar många av Lunds bästa musiktalanger, med flerstämmiga stycken som rivs av samtidigt som det inte görs avkall på en humoristisk och lekfull scennärvaro. Improvisationer när inte tillräckligt många omtag (alltså fortsättningar/upprepningar av ett sångstycke) har förberetts blir underhållande inslag, och missöden som att en peruk flyger av efter ett särskilt intensivt sångstycke sköts med sån fingertoppskänsla att man nästan tror att det var meningen. 

Som vanligt med spex kan jag tycka att det är synd att man inte ser till att höja volymen tillräckligt på mikrofonerna, extra synd blir det på det så kallade ”tjejspexet” eftersom tjejer generellt har ett oförtjänt rykte om att prata så lågt. Många gånger känner jag att jag har missat något kul i en textrad under en låt för att jag inte kunnat höra vad som har sagts. Kanske är det jag som har lika dålig hörsel som Napoleons morfar, men jag tror att Boelspexarna gör sig en otjänst om man inte gör det tydligare vad som faktiskt sägs i sångerna. 

Bortsett från den detaljen levererar Boelspexarna. Det finns en anledning till att det är tredje gången Napoleon sätts upp, det är en rolig grundhistoria, men som Boel har kryddat till med ett lagom mått homoerotik, extravaganta adelsmän och brittiska sjömän med göteborgshumor. Både Jesperspexets uppsättning UR och Lundaspexarna nämns under föreställningen med glimten i ögat och den som är bevandrad bland Hasse och Tages repertoar kommer att se att manusgruppen har tagit inspiration från deras sketcher. Därför blir nog Napoleon bara roligare och roligare ju mer spex man har sett, men även utan någon tidigare erfarenhet kommer du garanterat att gå från Stora salen med ett leende på läpparna och ”Finland är Finland” på repeat i huvudet.