Spexigt jubileum på Helsingkrona

Helgen i Lund bjuder på dubbla spex. På Helsingkrona firar nationen 130 år – 3 år senare än planerat – med en återuppsättning av spexet Magnus Stenbock från 1965. Lundagårds Johan Larsson var på plats och fick ta del av ett ovanligt kuplettfyllt spex fyllt av dedikation.

Titel: Magnus Stenbock – eller Hven men inte Rügen
Orginaluppsättning: 1965
Visas: 3–4 mars, Helsingkrona nation

Det var inte många personer som tog sig till genrepet för Helsingkronas jubileumsspex. Trots den minimala publiken så fylldes lokalen snabbt med hjärta och värme. Föreställningen kändes en aning mindre än ett vanligt Helsingkronaspex, men redan under första scenen känns dedikationen att skapa ett bra spex igen. 

Spexet förflyttar publiken till 1700-talets Skåne där kriget mellan  Sverige och Danmark  pågår för fullt. Befälhavare Magnus Stenbock väntar ivrigt på att krigsplanerna från Stockholm skall anlända så att han kan slå tillbaka mot den danska hären på Ven. Detta skall visa sig vara svårare än han tror, då även den danska generalen Ditlev Reventlow känner till att krigsplanerna är på ingång. Redan i spexets första scener presenteras premissen för dramat: vem kommer att överlista den andra för att få tag i krigsplanerna? På den danska sidan finns den obeskrivbara Ofelia som under många år har överlistat personer i danska kronans tjänst. På den svenska sidan står Hammarnius som varken har alla tomtar på loftet eller särskilt stor tur med maten han äter. 

Någonstans här början min förståelse för spexets handling att fallna. Vad som på pappret är en klassisk spexstory blir snabbt en föreställning där dialogen kontinuerligt avbryts av nästa kupletter. Spexet har inte bara några enstaka sångframträdanden, utan hela 18 stycken. Delarna av spexet där artisterna får chans att visa upp sin fantastiska förmåga i sång och dans, blir tyvärr spexets största svaghet. Trots många fantastiska kupletter med bra omtag, distraherar flera av dem från handlingen. Upplevelsen av föreställningen hjälps inte heller av att vissa sånger inte går att höra på grund av närheten till orkestern. Det blir desto tydligare i andra akten, som i kontrast, är mer välbalanserad mellan sång och handling. Hade några av kupletterna kapats bort hade det välskrivna manuset och skådespeleriet framträtt tydligare och kunnat ta större plats på scenen. 

Det som till slut säljer in kvällens föreställning till mig är den skickliga ensemblen som vågar bjuda på sig själva. Hammarinus intågande på scen med de svenska krigsplanerna och kupletten som följer är bevis på det. Även när de planerade omtagen är slut så fortsätter publiken ropa efter mer och det bjuder han på, även om takt och melodi nästan flyger ut från scenen. Enligt Hammarnius själv så skulle Lundagård kalla hans kuplett ”ändå rätt roligt”, men tack vare hans kreativitet så får han ”väldigt roligt” i betyg från mig. Samma sak kan sägas om de övriga delaktiga i spexet som inte står på scenen. Orkestern gjorde ett fantastiskt jobb under samtliga kupletter. Teknik, sy och sminket lyckades väl med både scener och karaktärer. Spexet spelar även väl in på det löjliga temat med att ha den mest stereotypa dansken Harald Jensen inspringandes på scen och bjuda på en ”liten en” när publiken minst anar det.

Magnus Stenbock ska ha haft sin första uppsättning 1965 och det märks att detta spex är annorlunda från andra samtida spex. Med kupletter i överflöd och det aningen nationalistiska temat står det ut från de övriga spexen i Lund. Trots att jag inte förstod handlingen eller varför Ven var så pass viktig pjäs i dramat så var det ändå en rolig och minnesvärd kväll.