Lundagårds Hampus Peterson recenserar två installationer på Moderna museet i Malmö.
Bärverk och stabila konstruktioner. Olje- lack och olja på duk och pannå. Namnen på konstverken flyter ihop med beskrivningarna som står under.
Skulptören och bildkonstnären Lars Englund föddes 1933 och valde tidigt att gå sin egen väg. Han har utmärkt sig genom sitt experimenterande med industriella material, vilket har inkluderat allt ifrån plast till kolfiber. Det skapar ett tydligt fokus på beståndsdelarna i samhällets konstruktion.
Utställningen på Moderna museet i Malmö låter besökarna vandra bland några av Englunds mest igenkännbara verk men även några som sällan visats upp för allmänheten. Här finns metallband som rör sig i en cirkulär rörelse, nedåt eller uppåt – allt beroende på betraktarens preferens – och oljemålningar med olika mönster, färger indelade i sektorer.
Ett av verken vid namn ”Stabil” för tankarna till ett plåtskjul, medan ett annat, också med namnet ”Stabil”, snarare leder associationerna till en högteknologisk industriprocess. Skisserna till några av konstruktionerna har hängts upp på väggen, och besökaren får bli en del av skapandeprocessen, som kan upplevas vara en pågående konstruktion.
Även om utställningen handlar om material, så besitter Lars Englunds skapelser inte någon tydlig funktion. Det är en form av abstraktion av vår industriella samtid.
En trappa ner hittas Adéle Essle Zeiss performanceverk ”Statolit”. Hon har konstruerat tre stycken gungor av plankor och stålvajer. På ena sidan av varje gunga sitter en dansare och på den andra har cementsäckar surrats fast med silvertejp. Åtminstone två av dansarna är väldigt unga, rentav barn. Plankorna böjs av vikten och rör sig runt sitt jämviktsläge. En dans där både människor och material deltar.
Utställningarna av Lars Englund och Adéle Essle Zeiss kompletterar den pågående grupputställningen ”Skymningsland”, som är mer emotionell och expressiv. Moderna museet har inför våren fått till en bra blandning av de extremer som kommer till uttryck i dagens samhälle.
Recensionen publicerades ursprungligen i Lundagård nr. 2 2023.
