Finkultur för en spottstyver

- in Krönikor, Utbytesstudier

8 euro kostar en biljett till operan i Wien. Lundagårds utbyteskrönikör Ingeborg Kindmarks betalade mer än så för sin lunch. Och ännu mer för operabiljetter i Sverige.

Förra helgen kom en vän från Sverige på besök och jag hade köpt ståplatsbiljetter till konserthuset Musikverein här i Wien. Den anrika orkestern Wiener Symfonikerna skulle spela Mozart, Beethoven och Haydn kvällen den 29 april, vilket jag tyckte var ett pampigt sätt att fira Kvalborg på.

Vi tog plats längst bak i salen och vid halv åtta började denna eleganta grupp människor musicera med full kraft. Tonerna flödade från instrumenten och man stod som i en kokong av färgglada takmålningar, guldblänkande statyer och glittrande kristallkronor.

Under andra akten skred en sopransolist in på scen. Medan hennes sång fyllde rummet slog det mig att jag faktiskt bara betalat 8 euro för en biljett till denna praktfulla tillställning. Det var mindre än vad min lunch hade kostat samma dag. Jag dividerade för mig själv hur denna till synes omöjliga ekvation kunde gå ihop och ganska snabbt kom jag till en insikt som kändes revolutionerande: finkultur måste inte vara dyrt.

Med lite efterforskningar kan man hitta förmånliga biljetterbjudanden inte bara för klassisk musik, utan också inom andra konstformer i Wiens kulturutbud. Mest imponerande är rabatterna för personer under 30 respektive 27 år. Vi som prickar in båda kan köpa biljetter till Folkoperans föreställningar för 130 kronor och till Wiens stadsteater för knappt 80 kronor – oavsett plats i salen. Är man under 15 år kan man också komma undan för en spottstyver. På balkong eller med skymd sikt varierar kostnaderna mellan 20 och 120 kronor, för alltifrån musikal till operett och teater.

Jag som konsumerat hyfsat mycket klassiska kulturformer reagerade på skillnaderna mellan Wien och vad jag upplevt hemma, i exempelvis Stockholm eller Malmö. En kontrast är bland annat musikalpriserna för barn och ungdomar, som på motsvarande scener i Sverige ofta är flera gånger högre än här. Det är inte svårt att se en direkt inverkan på kulturens tillgänglighet beroende på inkomstnivå.

Den tydliga skillnaden tror jag från Österrikes sida både har att göra med landets historiska arv som tongivande kulturellt säte i Europa, och även med många nutida nationella initiativ för att förvalta detta arv. Det speglas exempelvis i det landsomfattande österrikiska biljettföretaget TicketGretchen, som grundades 2016 med ambitionen att sänka trösklarna för den som vill gå på teater.

På den klassiska Kvalborgs-konserten var det, i kontrast till salens alla utsmyckningar, mycket avslappnad stämning längst bak i rummet. Vissa av oss satt på golvet, andra stod upp. En del var uppklädda, många kom i vardagskläder. Jag funderade på om man skulle bli stammis. Det skulle vara ett festligt inslag i vardagen.