Från och med april kommer inga fysiska examensbevis att ges till Lunds nyexaminerade – det är synd. En tänkbar kompromiss skulle kunna vara att tillåta studenterna begära ut sina examina i fysisk form om de så önskar, skriver företrädare för studentföreningen Ateneum.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribenternas egna.
Det dök upp en notis på Canvas. Från och med april kommer inga fysiska examensbevis att ges ut stod det. Studenter som slitit i flera år får nu nöja sig med en pdf.
Ett pappersark kanske inte låter så speciellt. Symboler är märkliga på det viset. Trots att arket inte kostar många ören representerar det något dyrbart. Flera års studier och alla med- och motgångar. Men också minnena man fick längst med vägen. Universitetets reliefstämpel och dekanens kråka bekräftar att man lyckats.
Men nu är det slut på det. Ett beslut från den 8 februari i år, undertecknat rektor Erik Renström själv, sätter stopp för examensbevisen så som vi känner dem.
Något börjar skava med Lunds självbild. När tusentals studenter avlägger sin examen i sommar ska även doktorer promoveras. Då sparas inte på krutet. Rector magnificus går från sitt alldagliga jag till en påfågel. Den guldbroderade kåpan i violbrunt sammet går väl ihop med den bredbrättade hatten i samma tyg. Runt halsen blänker den guldiga rektorskedjan. Framför rector vaktar kursorerna med silverspiror i hand. De skänktes till universitetet 1668.
Promotionen är bland det finaste Lund har. Sekelgamla riter och inventarier används för att fira den moderna forskningen. Och ceremonin hade inte frambringat samma tyngd utan symbolerna.
Av lätt insedda skäl är kåpor och spiror något annat än examensbevis. Framför allt behövs inte nya uppsättningar varje termin. Men det finns likheter. Fysiska objekt skänker mening till det abstrakta som ju en examen faktiskt är.
I någon mening har rektorn rätt. Det är hiskeligt många papper som ska skickas fram och tillbaka, signeras, präglas och frankeras. Tid är pengar, och sådana är det ont om. Det som är slående är dock hur enveten universitetets ledning har varit.
Det tåls att gå tillbaka till beslutet. I det framgår att Lunds universitets studentkårer, Lus, reserverat sig i samtliga instanser och anmält avvikande mening i Rektors ledningsråd. Lus har även drivit frågan i debattartiklar och långa möten med universitetsstyrelsen, dock för döva öron.
Inte minst är det snopet att de som legat i Lund en längre tid snuvas på intyget. Även om det saknas en formell överenskommelse så finns där en förväntan om en fysisk belöning. Arbetet med det nya systemet har bara pågått i två år. Alltså fattades beslutet inom loppet för en kandidat. Studenter som påbörjat sin utbildning innan dekretet förtjänar bättre.
En tänkbar kompromiss skulle kunna vara att tillåta studenterna begära ut sina examina i fysisk form om de så önskar. Kanske skulle det få kosta en slant. De som är likgiltiga inför dokumentet får då nöja sig med en e-signerad pdf. Då kan universitetet göra sina besparingar. Och samtidigt kan entusiasterna stolt låta rama in examen.
Kanske är det ett tecken i tiden. Synen på examen tycks inte vara mer än en bokföringspost för ekonomiavdelningen. Inte ett minne, ett erkännande eller en strävan mot något större. Symbolerna raderas ut. En pdf i taget.
