I Donia Salehs andra roman står mödrar, döttrar och systrar uppradade efter varandra som dominobrickor. Faller en slås hela ledet ut. Det är en poetisk, intensiv roman om kamp och lidande som rinner upp och över till de som står närmast. Emmy Odeskog har läst "Röd galla".
Aya jobbar inom hemtjänsten. Mellan stoppen hos brukarna besöker hon sin moster Golan på psykiatrin. Där ligger hon inlagd och behandlas med elchocker. Helin, Golans dotter och Ayas kusin, hälsar inte på alls. Präglad av den infekterade ambivalens som karaktäriserar komplicerade barn-förälder-relationer håller hon sin mamma på behändigt avstånd. Saleh skriver på sidan 148
”Helin var i sitt eget öde, hon befann sig i en tombola av besannade mardrömmar som stelnade in i verkligheten, de blev hårda som sten, hårda som betong, hårda som golvet blir när en mamma försöker försvinna om natten igen.”
Men såhär har det inte alltid varit. I tillbakablickar till en svunnen tillvaro i mellanöstern har de sorger under vilka Golan kapitulerat ännu inte vuxit till sig. Hon är magnetisk, om än kaotisk, i sin revolutionära kamp för frihet. Mot den nutida, svenska psykiatri-fonden får cynismen en mörkare innebörd, och man förstår snabbt att Golans tilltagande psykiska ohälsa utgör ett slags epicentrum för skalven som vibrerar genom familjen. Dottern är i den rödaste zonen, sen systern, sen systerdottern.
Precis som i Salehs debutroman Ya Leila från 2020 är komplexa relationer mellan kvinnor ett centralt tema. Något som slår särskilt hårt i Röd galla är dock den irreversibla betydelsen av blod. Det går inte att bli kvitt sin mamma, inte ens om man klipper kontakten med henne. Golans närvaro är outhärdlig för Helin, men på samma sätt är hennes frånvaro det. Saleh skriver på sidan 136:
”…det fanns bara en strategi och det var att lämna, säga upp kontakten. För henne (reds anm en fd bekant till Helin) var Golan bara helt jävla sjuk (…) och för den som inte blev älskad på det sättet den önskade fanns bara lämnandet kvar.”
Ett annat tema är psykisk ohälsa, och kanske framför allt psykiatrisk vård, något som bland annat syns på bokens framsida: den föreställer en plastpåse med föremål som omhändertagits vid inläggning. När det kommer till själva vården är beskrivningarna av elbehandlingarna särskilt framträdande, på sidan 171 står det till exempel:
”Elektriciteten får henne att avlägsnas en stund från kroppen, från sig själv. Jag föreställer mig strömmen som en havsvåg som spottar ut och kastar om, som vibrerar i grunden och slipar kanterna, av stenar, av bråte, av avfall.”
För den som inte är direkt bekant med dagens psykiatriska behandlingsmetoder kan elchocker låta som ett förlegat skräckexempel taget ur Gökboet eller Glaskupan. I själva verket är det en vanlig behandlingsmetod också inom dagens psykiatriska vård. Numera genomförs elchocksterapi under narkos, och kan förhållandevis snabbt rå på bland annat depressiva symptom. Varför det fungerar vet man dock, fortfarande, inte riktigt. Det är ett mysterium som ger ytterligare djup åt Salehs gestaltning.
Romanen är vidare inte konventionell sett till vare sig form eller språk. Meningarna är långa och punkterna sparsamt använda. Läsandet kan därför inledas av en knepig startsträcka, särskilt för den som är mer van vid korthuggen kurslitteratur. Men efter någon sida uppstår ett samförstånd. Man lär sig textens regler och tempo. Att kapitlen är korta utgör också en tempomässig fördel. Intensiva sjok av prosa bryts av med de korta, poetiska tillbakablickarna.
Med det sagt gör sig Saleh allra bäst i dialogerna, och kanske framför allt i monologerna. De sistnämnda gör så starkt och verkligt intryck på mig att jag närmast vill beskriva det som att i synnerhet Golan gör en utomordentlig skådespelarinsats.
Sammantaget duckar Saleh inte för det smutsiga i att vara sjuk. I att dö och i att leva. Röd galla utgör därför en behövlig motvikt till mer lättvindiga skildringar av trauma och psykisk ohälsa, inte sällan helt åtskilda från vardagen inom den psykiatriska vården och framför allt; de svallvågor som sträcker sig långt utanför sjukhusbyggnaden.
