Vad är poängen med seminarier?

En plantskola som fostrar den bildade samhällsmedborgaren eller ett forum där de som tar mest plats får stå oemotsagda? Seminarier på universitetet ska vara ett fria och öppna samtal. Men är det verkligen så det ser ut?

I högskolelagen står det att studenter ska utveckla förmågan att ”självständigt urskilja, formulera och lösa problem” och på ett sätt är detta grundtanken bakom seminariet. ”Semen” betyder frö på latin och följaktligen kan ”seminarium” översättas till en typ av plantskola.

Sinikka Neuhaus är prefekt för institutionen för utbildningsvetenskap och beskriver seminariets grundidé:

– Det finns en tanke att man planterar något som ska gro under lång tid, och det är ömtåligt. Seminariet sker när plantan inte är fullvuxen, utan det är ju på väg dit. Sedan är det också det här brutala. Det vill säga, du sorterar, du förkultiverar, du rensar, säger Sinikka Neuhaus.

– Det är en gammal idé. Vi kan hitta den hos romarna, i antiken men också under medeltiden. Den får ett stort genomslag på 1800-talet.

Seminariet på universitetet beskrivs i litteraturen som det demokratiska samtalets bastion. Framför allt inom samhällsvetenskap och humaniora ska seminarier vara ett meningsutbyte.

Men frågan är om denna idealbild motsvaras av vad som faktiskt sker så gott som varje dag på Lunds universitets campus. Dana Alkabi är ordförande för Konservativa förbundet (KF) i Lund. Hon upplever att den som inte håller med den dominerande politiska synen, inte respekteras på seminarier.

– Om man säger emot den riskerar man att få en stämpel på sig i stället för att bemötas i sak, säger Dana Alkabi.

Det menar hennes styrelsekollega Vilhelm Fornbacke hände honom på ett seminarium om etik och visitationszoner.

– Jag försökte göra en etisk avvägning. Antingen får man gå igenom en kontroll på ett torg, eller så riskerar man att bli sprängd i sin säng, säger han.

Vilhelm Fornbacke kände sig personligen påhoppad när gruppen på ett, enligt honom, nedvärderande sätt kallade hans argumentation för SD-retorik.

– De sa att det är dumt att vara apologetisk till sådana förslag, och att de endast slår mot folk som redan har det dåligt, säger han.

Katarina Mårtensson är professor vid institutionen för utbildningsvetenskap och hon poängterar också vikten av att mötas i sak i stället för att gå till personangrepp.

– Ibland har det hettat till, säg att två studenter i rummet kanske har haft väldigt hätsk och aggressiv ton. Då har lärare fått bryta och ta en paus, förklarar hon.

Prorysk student

Läraren har ett ansvar för seminariet men det är inte alltid lätt att till exempel fördela ordet.

– Det är många lärare som pratar om hur utmanande det är att vara seminarieledare. Man måste verkligen i stunden kunna följa dynamiken och fatta snabba beslut om hur man ska leda detta. Och det råd jag brukar ge är att man från början, innan seminariet startar, säger hur man kommer att göra, säger Katarina Mårtensson.

– Har man klargjort det från början så blir det oftast lättare och bättre.

Viktor Skogsberg, ordförande för Centerstudenter Skåne, tycker att seminarier i Lund oftast är respektfulla, men håller med om att politiska ståndpunkter kan spela roll. Han tror att åsikter i mitten av det politiska spektrumet har lättare att accepteras.

– Men så länge du utgår från kursmaterialet så borde det inte uppstå så stora konflikter, för då har alla samma spelplan.

Det känns oftast som att det är samma tre personer som pratar.

En annan knepig del av seminarier är hur man ska hantera mer eller mindre kontroversiella ämnen. Isabel Bramsen är föreläsare i freds- och konfliktvetenskap och poängterar vikten av att kunna se frågor ur olika perspektiv, snarare än att säga till en student att hen har fel.

Hon ger exempel på ett seminarium med en student som hade en prorysk hållning till Rysslands invasion av Ukraina.

– Eftersom han var så talför behövde jag presentera fler perspektiv. Jag fick säga: ”Ja, det är ett sätt att se på det, men här är ett annat”, säger hon.

Ny generation

Men det är inte bara politiska åsikter eller kontroversiella ämnen som kan stoppa folk från att prata på seminarier. Vissa tycker helt enkelt att det blir för stelt eller tråkigt.

– Det känns oftast som att det är samma tre personer som pratar, säger studenten Ylva till Lundagårds reporter, som begett sig ut på campus.

– Jag hade ett seminarium som var fem timmar. Vi var tio grupper som hade presentationer i 20 minuter. Så det tog rätt lång tid. Det var ingen som lyssnade, säger Ylvas kompis Ellen.

En annan student menar att det inte heller blir bättre för att seminarieledaren ställer krav på att alla ska tala.

– Då måste man säga saker bara för att säga saker. Det blir ingen vettig diskussion.

Så hur ska man göra då för att seminarierna ska bli just vettiga? Katarina Mårtensson hänvisar till pedagogisk forskning som pekar på att relevanta förberedelser och klara instruktioner är jätteviktigt.

– Det är oftast inte svårt att få studenter att engagera sig i samtalet. Men de behöver vägledning. Det räcker inte att säga att de ska läsa det här kapitlet utan man ska kanske säga att de ska läsa och samtidigt fundera på hur författarna kunnat komma fram till så olika slutsatser.

Sinikka Neuhaus menar att studenter i varje ny generation måste lära sig om seminariet som utbildningsform. Själv gillar hon seminarier, men förstår att hon behöver övertyga andra om det.

– Om det nu är helt nya studenter, hur lär man dem att ge kritik som är konstruktiv? Kan man öva det? Och det tror jag att man kan, säger hon.

– Det är en kollektiv process. Därför måste man ibland säga till studenter som inte vill komma på seminarier, att det är att du deltar i samtalet som är det viktiga.

Studenter om seminarier

 

Vad kännetecknar ett bra seminarium?

– Att studenterna i förväg får veta vad de ska diskutera under seminariet. Placering spelar också roll. Om vi till exempel sitter runt ett runt bord blir det mer av en konversation.

 

 

 

 

 

Brukar du prata mycket på seminarier?

– På seminarier vet jag inte om jag pratar så mycket, men jag pratar nog generellt jättemycket.

Vilket är det sämsta seminarium du varit på?

– Mitt första seminarium i just den här kursen. Det räckte med att jag gick dit och hade en skärm. Så klarade jag mig jättebra. En del sitter och spelar på seminarier.

 

 

 

Brukar du prata mycket på seminarier?

– Nej, det brukar jag inte. Jag brukar inte vara så kunnig tyvärr.

Vilket är det bästa seminarium du varit på?

– På fredskursen när det var presentationer. Det var tydliga krav på vad som förväntades. Alla hade förberett.

Artikeln publicerades först i Lundagård nummer 3 2025.