Studenten Alexandra Alberoth uppmanar män i Lund att börja prata om känslor, relationer och samtycke – och ifrågasätta en jargong som både exkluderar och förstärker skadliga ideal.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Det finns en osynlig men högst verklig mur mellan många män i Lunds studentliv och deras egna känslor. En mur byggd av grabbig jargong, skratt på andras bekostnad och ett konstant behov av att visa sig ”icke-svag”. Vi måste prata om den här muren – för den skadar inte bara andra, utan också killarna själva.
Jag har sett det på sittningar, på nationsklubbar, i korridorskök och på insparkar: Killar som säger sexistiska skämt för att få skratt. Killar som drar sig undan när en annan kille visar oro eller sårbarhet. Killar som i grupp slår ned på det som anses ”tjejigt”, ”fjolligt”, eller helt enkelt annorlunda. Detta är inte unikt för Lund – men i en universitetsstad där människor förväntas vara upplysta och jämställdhet, inkludering och tolerans nog betraktas som självklarheter blir det ett hyckleri när vissa delar av studentlivet är kvar i förlegade machoideal.
Toxisk maskulinitet är inte detsamma som att vara man. Det handlar om destruktiva normer om hur man bör vara som man – stark, tyst, dominant, sexuell, okänslig. Det är ett socialt virus som sprids genom ”det var bara ett skämt”, ”ta inte allt så seriöst”, och ”sån är han bara”.
Jag skriver inte detta för att peka finger, utan för att sträcka ut en hand. Många killar vet att det här känns fel – men vågar inte säga ifrån, för då riskerar man att bli nästa som hånas. Vi måste bli bättre på att säga ”nej, det där är inte okej”. Vi måste börja prata om känslor, relationer och samtycke med samma självklarhet som när vi pratar om tentor eller ölpriser på nation.
Till dig som är kille i Lund: Vad vill du att din tid här ska präglas av? Vad vill du att andra ska minnas dig för? Du kan vara med och förändra kulturen. Du kan vara den som bryter tystnaden – och visar att manlighet också kan betyda mod, empati och självreflektion.
Det är dags att vi slutar skratta åt skämt som inte är roliga och börjar ta ansvar för den kultur vi själva är med och skapar. Annars kommer vi fortsätta odla en miljö där vissa känner sig utestängda – och där killar, ironiskt nog, aldrig riktigt får vara sig själva.
Alexandra Alberoth, student
