Vaktombyte på Lus: ”Jag hade förväntat mig mer bråk”

Möten, mejl och kaffe. Så sammanfattar Axel Simonsson året som vice ordförande för Lus. Han och Mia Huovilainen har lett Lunds studentröst, men saknat det som gör studentpolitik riktigt kul: konflikterna.

Lus, Lunds universitets studentkårer, är ett samarbetsorgan för Lunds studentkårer som driver studenternas frågor gentemot universitet, kommun och andra aktörer. Varje år väljs ett presidium bestående av en ordförande och en vice ordförande, som får ansvaret att tala för Lunds 40 000 studenter. 

Läsåret 24/25 har Lus presidium bestått av ordförande Mia Huovilainen och vice ordförande Axel Simonsson. 

– När folk frågar vad jag gör om dagarna brukar jag säga att jag bara gör tre saker: vi går på möten, skickar mejl och skriver handlingar. Det är i princip allt, säger Axel Simonsson och fortsätter:

– Snacka blaj och dricka kaffe ingår också. 

När det avgående presidiet ska sammanfatta sitt år i två ord blir de ”roligt” och ”mycket”. Framför allt ledordet ”mycket” sammanfattar Lus-presidiets verksamhet, och ses bland annat på de båda presidialernas möteskalendrar. 

– Jag tror att det är oundvikligt att det blir så, Lunds universitet är så himla stort. Väldigt många kommer till oss med olika förfrågningar, säger Mia Huovilainen och berättar att det inte alltid är helt relevanta förfrågningar som landar hos presidiet.

– Ibland handlar det om att någon vill att vi ska hitta studentrepresentanter till någon obskyr grupp. Man måste lära sig att säga nej och vara okej med att göra folk besvikna då och då. 

Hur stor andel av sakerna som folk vill att ni ska göra är orimligt att ni gör? 

– Typ 90 procent kanske? säger Axel Simonsson.

– Jag skulle nog säga lite mindre, det är kanske inte orimligt men inte riktigt högst prio, skrattar Mia Huovilainen. 

– Alla frågorna är rimliga, men det kanske inte är rimligt givet allt det andra vi ska göra också, avslutar Axel Simonsson. 

Eftersom Lus driver studenternas talan på hög nivå mot universitetet hanterar de ofta frågor som kan få stora effekter för hela studentbefolkningen. Under det föregående presidiets verksamhetsår klubbades exempelvis att universitetet skulle sluta dela ut fysiska examensbevis till studenterna, något som upprörde en hel del. 

Trots att de har haft ett fullspäckat år på många sätt, menar Mia Huovilainen och Axel Simonsson att de inte har haft någon sådan stor fråga att hantera under sitt år.

– Det är lite deppigt, men vi har typ inte har något som har blivit en så stor fråga riktigt. Jag har själv varit lite sur över det, säger Mia Huovilainen. 

– Olika frågor är olika aktuella beroende på var de är i beslutsprocessen, med examensbevisen så blev det aktuellt för att processen hade hunnit gå så långt. Vi har inte haft något som blivit superaktuellt på det viset, fortsätter hon. 

Är det någon fråga som borde fått mer uppmärksamhet tycker ni? 

– Jag tycker generellt att de flesta frågor bör ta större plats. Det är ett lite tråkigt svar… säger Axel Simonsson och skrattar till. 

– Det finns väldigt goda möjligheter som student att påverka väldigt många olika frågor på universitetet. Jag tycker det är synd att inte fler tar den möjligheten att engagera sig, fortsätter han. 

Som två luttrade kåraktiva vet både Mia Huovilainen och Axel Simonsson att universitetets beslutsprocess har sin gilla gång. Alla de stora besluten är inte jämnt utspridda. Det som förvånat dem kommer dock inte från universitetets sida, utan inifrån Lus verksamhet. 

– Jag hade förväntat mig mer bråk! säger Axel Simonsson. 

– Ja exakt! Något att vara lite mer sur över, fyller Mia Huovilainen i. 

Det är inte så att presidiet önskat sig fler utskällningar eller missnöjda kårordföranden, utan snarare bråk i sakfrågorna som lyfts. 

– Mer bråk om åsikter! Mer diskussion om vad Lus hållning ska vara till exempel, det blir mer intressant om man får en mer bråkig eller spetsig åsikt att driva, säger Axel Simonsson. 

Trots detta menar både Axel Simonsson och Mia Huovilainen att studentinflytandet i Lund mår bra, och att universitetsledningen spelar en roll i det hela. 

– Baserat på personer som jag pratat med om detta så tror jag att ledningen vi har nu historiskt sett är den som varit mest benägen att lyssna på studentinflytandet, säger Axel Simonsson. 

– Vi blir inbjudna till alla möten och det vi för fram får ett genomslag. 

Lus har inte mer makt än någon annan, utan äger samma rösträtt som alla andra som närvarar när ett beslut fattas. Men Axel Simonsson menar att det finns goda skäl från universitetets sida att ta studenternas åsikter i beaktande. 

– Det studenterna tycker i en viss fråga blir en väldigt god indikator på om man kan implementera något i verksamheten. Det är ganska svårstyrt, så det bygger på att folk inom verksamheten accepterar de beslut som fattas.

– Sedan tror jag också att de frågor som framförs av studentkollektivet blivit mindre spetsiga, men det baseras mest på en känsla jag har, säger Axel Simonsson. 

Det må vara mycket arbete med medlemskårerna, universitetet och alla olika möten som ska hållas. Men mest av allt jobbar presidiet ändå med varandra. 

– Jag har aldrig i mitt liv tillbringat i närheten av så mycket tid med någon annan. Det blir väldigt, väldigt speciellt, säger Axel Simonsson. 

Hade ni en jobbig inkörningsfas i början?

– Vi hade samarbetat en del redan året innan, så vi hade ganska goda förutsättningar. Det har varit ganska smärtfritt trycker jag, säger Mia Huovilainen.

– Det finns inte riktigt tid för att teambuilda så mycket, utan man slängs in i det så får det bära eller brista direkt, säger Axel Simonsson och skrattar till.

– Men det har ju gått jättebra! säger han.

Presidiet säger att de över tid börjat matcha sina kläder gentemot varann. Något de menar borde föra tankarna till en ”cool superhjälteduo”. 

– Vi har också utvecklat en förmåga att kommunicera via korta läten, säger Axel Simonsson.