Att reducera studentkårer till arrangörer av baler är att missförstå deras kärnuppdrag, och att minska den statliga finansieringen riskerar att underminera deras lagstadgade verksamhet. Det skriver Teo Houmann och Elliot Borgstrand, ordförande och vice ordförande för Lunds universitets studentkårer, i en replik på Kaspian Perssons politiska krönika.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna.
Kaspian Persson, politisk krönikör på Lundagård, menar i sin senaste krönika att det statliga bidraget till studentkårerna är fel och att regeringens planerade sänkning är rätt. Att beskriva studentkårerna som ”bidragsberoende” är att bortse från deras verkliga roll. Studentkårerna är inte frivilliga föreningar bland andra – de har ett lagstadgat uppdrag att representera studenterna och säkerställa kvaliteten i högre utbildning.
Precis som andra aktörer som arbetar på regeringens uppdrag kräver studentkårerna resurser för att kunna utföra sitt arbete. Den statliga utredningen SOU 2008:11 som ledde till kårobligatoriets avskaffande föreslog att varje studentkår skulle få 310 kronor per student i statsbidrag. År 2017 konstaterade Universitetskanslersämbetet (UKÄ) att studentkårerna är kraftigt underfinansierade och rekommenderade att statsbidraget borde tre- eller fyrfaldigas. Kårerna vittnar själva om att det statliga stödet idag inte räcker för att täcka kostnaderna för deras lagstadgade uppdrag.
Studentkårer med alternativa finansieringskällor riskerar att i högre grad bli beroende av externa aktörer. Detta riskerar att göra studentinflytandet beroende av deras intressen och därmed underminera kårernas oberoende.
I sin krönika citerar Persson LUS ordförande Teo Houmanns uttalande i Sydsvenskan om nedskärningen – ett citat krönikören beskriver som ”gränslöst”. Krönikören har dock både klippt citatet kort och utelämnat dess kontext helt, och det förtjänar därför att nyanseras. Det fullständiga citatet lyder: ”Att skära ner på studentkårerna är inte bara dumsnålt, utan också ett hot mot demokratin och kvaliteten i svensk högre utbildning.” Detta följer meningen ”I en tid av global demokratisk tillbakagång behövs studentröster som granskar makten och försvarar det öppna samtalet.” Utelämnandet av den senare delen av meningen och dess kontext förändrar innebörden av de fyra ord som Persson valde att citera, vilket gör framställningen missvisande.
Studentkårernas arbete med till exempel utbildningsgranskning, kursutveckling, studentrepresentation och koppling till arbetsmarknaden är inte ”bekvämlighet”. Det är en grundläggande del av universitetens demokratiska legitimitet. Utan resurser riskerar studenternas röst att tystna och kvaliteten i utbildningen att försvagas.
Att reducera kårerna till arrangörer av baler eller sociala aktiviteter är att missförstå deras kärnuppdrag. Deras främsta uppgift är att bevaka och bidra till utvecklingen av utbildningens kvalitet – ett uppdrag som kräver stöd, precis som alla andra samhällsaktörer med ansvar för att granska och utveckla verksamheter.
Studentkårerna är inte en kostnadspost att skära bort. De är en investering i kvalitet, demokrati och framtidens kunskapsnation.
Lunds universitets studentkårer
Teo Houmann, ordförande LUS
Elliot Borgstrand, vice ordförande LUS
