Den senaste veckan har nyheten om dejtingmanifestet spridits högt lågt i både Lund såväl som nationellt. Även om vi vet att innehållet är stötande kan vi inte sluta prata om det – Lundagårds studentlivskrönikör Ida Möller Johansson funderar över varför.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Jag är på väg in till stan med en kompis för att fixa kurslitteratur inför terminsstarten. Vi har inte träffats på ett tag och har massor av saker att berätta för varandra, men trots det finns det bara en sak som vi inte kan sluta prata om: dejtingmanifestet.
Vid det här laget har ingen missat nyheten om dejtingmanifestet. Ett 42-sidor långt dokument som lär män strategier för att manipulera kvinnor till att ha sex med dem. Var jag än vänder mig den senaste veckan har jag hört folk prata om det, oavsett om jag stått i mataffären, på campus eller promenerat över Stortorget.
Det är inte så konstigt egentligen att nyheten om manifestet har blivit viral. Jag själv har inte kunnat släppa tanken av det, och samma verkar gälla alla andra. Det skulle vara mer förvånande och olycksbådande om vi lät passera ouppmärksammat.
Det är tydligt att detta har berört Lundastudenterna – nästan till nivån av att det börjar bli tjatigt. Det intressanta är hur en nyhet med ett tungt ämne alltid lyckas engagera en så stor publik. Självklart leder tunga rubriker till att folk blir berörda, men just att ämnet fortsatt att cirkulera kring studenter visar på ett intresse bortom själva texten. Att spänning och skräck attraherar publik är tydligt. Det har vi sett bevis på tidigare.
Vem har inte kollat på skräckfilmer? Läskiga filmer om spöken, nunnor eller psykopater som alltid lyckades dyka upp under vängruppens sleepover i gymnasiet, åtminstone i mina kretsar. Att sitta gömd bakom kuddar tillsammans för att filmen var så läskig, men samtidigt inte vilja gå därifrån. Faktum är att det är svårt att hålla sig borta från sådant som man tycker är obehagligt, trots att vi egentligen inte gillar det vi ser.
Är inte dejtingmanifestet precis likadant?
De flesta är nog överens om att innehållet i dejtingmanifestet är obehagligt – samtidigt har vi inte kunnat släppa det. Kanske är det extra svårt för just studenter, eftersom det har kommit oss så nära. Som en ifrågasättning av vårt kära studentliv. Det är helt enkelt svårt att gå vidare efter något sådant här.
Därför kommer jag, som alla andra, fortsätta prata om dejtingmanifestet ett litet tag till, trots att det är obehagligt. Tillsvidare inväntar jag nästa virala nyhet som kommer att cirkulera i studentlivet – när den kommer lär alla ha glömt bort dejtingmanifestet.
