Éric Chacours debutroman Det jag vet om dig har nyligen getts ut på svenska. Författaren skriver sårbart, överraskande och lämnar läsaren djupt berörd. En historia om förälskelse, förbjuden åtrå och skam, men framförallt infekterade familjestrukturer.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Vi följer Tarek genom uppväxten i en konservativ familj i Egypten och vidare in i vuxenlivet. Han går i sin pappas fotspår, blir läkare och gifter sig med en bra kvinna. Men sedan träffar han Ali, en fattig yngre man, som får hans liv att utvecklas i en helt annan riktning. Deras relation utvecklas från att vara det mellan läkare och patient, till att bli eldigt och lustfyllt. Begäret männen emellan är total och minnena som de skapar stannar med Tarek under resten av hans liv.
Där historien hade kunnat ta slut, får Tareks berättelse plötsligt mer bränsle – oväntade vändningar halvvägs igenom boken lämnar läsaren överraskad. De återkommande överraskningarna gör boken omöjlig att räkna ut på förhand, vilket också är bokens allra största styrka. Det som till en början verkar vara en kärlekshistoria, övergår snart till att vara en familjeroman som utforskar familjens roll i identitetsskapandet. Den romantiska kärlekshistorien är vacker men enkel, så det som stannar hos läsaren är framförallt dualiteten mellan kärleken och skammen som ryms inom familjen.
Chacour ger ett färgstarkt porträtt av Kairo och den egyptiska kulturen. Genom otaliga skildringar av den politiska historien i landet, förmedlar författaren både tid och rum även till den oinvigde läsaren. På grund av den levande skildringen av Kairos brus, gator och moderna historia hade boken kunnat ge upphov till en mycket vacker film.
Sättet författaren väljer att berätta lämnar dock mer att önska. Tareks historia har en okänd berättare som först mot slutet av historien namnges: Ett grepp som skapar lika delar spänning som förvirring. Det är spännande och ovanligt i nyutgiven litteratur men håller inte riktigt hela vägen: Det unika greppet med berättarperspektivet skapar snarare ett rörigt virrvarr av perspektiv, än något minnesvärt eget.
Översättningen från det franska språket har gjorts av Emma Majberger, något som gjorts flytande och följsamt. Framförallt lyckas hon i översättningen av de mer poetiska inslag som boken har, som på svenska blir slagkraftiga och vackra.
Jag landar i att romanen har en fin intention och ramar, men att genomförandet har lite kvar att önska. Trots detta är det en läsvärd bok, särskilt för den som vill ha en lättsmält introduktion till egyptisk litteratur. Boken har en intressant premiss och är svår att lägga ifrån sig. En enkel, vacker och framförallt läsvärd bok.
