En mogen och etablerad Lundastudent kommer plötsligt känna att Lund är klaustrofobiskt, ungt och fruktansvärt ute. När den dagen kommer finns bara en sak att göra. Man tar med sin säng, ledsna krukväxt och tandborste och drar till Malmö.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Att Malmö är den givna övergången efter ett par intensiva lunda-år är ett faktum som från första dagen på universitetet fascinerat mig. Var finns egentligen Malmös attraktionskraft? Varför verkar stockholmare (och många andra) sakta men säkert hitta charmen i staden? Jag har svårt att tro att det bara skulle bero på att Malmö är Sveriges tredje största stad: Jag tror också att det finns något annat.
Inbitna studenter kan ofta prata om kulturutbudet. Talspråket: Har man sett Malmö har man sett världen, må låta en aning överdrivet och glorifierande men det är också sant. I staden ligger den persiska matvaruhandeln bredvid den östasiatiska. I varje gathörn stöter man på alla möjliga typer av människor och alla världens språk, vilket också gör vardagskulturen unik. Människor möts på Ölcaféet eller Notello rolls vid 18-tiden. Innan dess har man kanske varit på marknaden på torget och minglat med sin favorit-grönsakshandlare. Eller så har man varit på kallbadhuset tillsammans med sina kursare och Britt-Marie. Vardagen är unik och formbar på ett sätt som inte är möjligt i Lund.
Malmökärleken går het även på nationellt plan. Amanda Romares Halva Malmö består av killar som dumpat mig som släpptes som serie på Netflix i höstas, spreds även utanför Skånes gränser och gjorde Malmö mainstream. Serien, baserad på boken med samma namn, visar upp det färgstarka och kulturellt intressanta Malmö. Stadens senaste författarstolthet är nu i ropet med sin andra roman Judas, och har de senaste veckorna skymtats i nationell TV (läs: Babel och Carina Bergfeldt). En smått galen och fullständigt ofiltrerad kulturpersonlighet som blivit synonym med staden och representativ för dess kulturliv.
Som serien visar finns i Malmö en storstadslik moderiktighet som för den ständigt identitetssökande studenten är en guldgruva. Romare beskriver läder, glitter och skrikiga färger som ett alternativ för de som tröttnat på den beige-gråa stockholmsstilen. I Malmö kan man hitta den där ruffiga, smutsigt coola folkhögskole-looken. Studenten som vill veta hur man ska klä dig precis lagom unikt och samtidigt paradoxalt trendsäkert borde åka på Möllan-safari. Det är det närmaste köpenhamnsmode man kan hitta på svensk mark.
För singel-studenten är snygga, trendiga och självsäkra Malmö, en stad som gjord för att dejta. Det är nog just därför som staden låser upp en ny värld när hemsläps-kontakterna och hinge-matchningar rör sig för tätt på Lunds gator. Med titeln Sveriges yngsta storstad, och det faktum att nästan hälften av invånarna är under 35 år, finns det ingen bättre fiskedamm för den nationströtta studenten. Vinbarerna är oändliga och de vaniljdoftande caféerna oslagbara. Kan du inte flytta, åk dit över dagen eller för dejten! Dygnsbiljetten för en student kostar ynka 90 spänn och 171-an är en lika etablerad hörnsten i studentlivet som balerna. Att Romare i Halva Malmö består av killar som dumpat mig har en mer cynisk uppfattning av Malmös dejtingscen, är föga relevant för studenten som ändå inte stannar på ett ställe i mer än ett par år.
Med allt detta i åtanke är det inte konstigt att Malmö blir den naturliga övergången när Lund har börjat kännas för trångt. Staden känns äldre, häftigare och kryddigare än sittningar, nationsnätter och de knappt myndiga novischerna. Lundastudenterna tillåts känna storstadspulsen och samtidigt få en paus från det annars inramade och förutsägbara studentlivet där alla känner alla. Malmö är den ultimata kulturstaden där såväl Lundastudenter som genuinitets-suktande stockholmare äntligen kan få hitta hem.
