Stjärnregissören Tarik Saleh var på berättarhumör när han gästade Studentafton under tisdagskvällen. I Lilla salen på AF-borgen pratade han om svenskt filmskapande och egyptisk korruption – och hur han nästan kom att göra en tv-serie för den saudiarabiska staten.
Lugn jazz spelar i foajén på Filmhuset Kino när regissören av Sveriges Oscarsbidrag går in genom dörren. Efter en lång karriär inom film och tv har den nyligen avslutade Kairotrilogin gjort Tarik Saleh internationellt känd. Men när trilogins första del släpptes var han övertygad att han aldrig skulle göra film igen.
– Mina två första filmer hade inte gått som jag hade hoppats och jag kände att The Nile Hilton Incident var min sista film. Men då hade jag också inget att bevisa för någon annan. Jag gjorde den för mig, och då gick det äntligen, berättar han.
Filmen blev en internationell succé och har sedan följts av Boy From Heaven och Eagles of the Republic, som är Sveriges bidrag till vårens Oscarsgala.
Tarik Saleh, som själv aldrig har varit universitetsstudent i Sverige, är i Lund för att gästa Studentafton. Hans tid som student bestod i ett år på konsthögskolan i Alexandria.
– Jag ångrar väldigt få saker i mitt liv men en sak jag verkligen ångrar är att jag inte gått på universitet. Som autodidakt har man väldigt stor respekt för det som står i boken, medan jag upplever att människor som läst på universitet har fått ifrågasätta mer. Det har tagit mig lång tid att kunna bryta de regler jag trodde var satta i sten, säger han.
Samtidigt tvingade Salehs bana honom att lära sig hantverket från grunden. Efter en tid som programledare efter studierna inledde han sin filmkarriär med att göra dokumentärer, några år senare kom den första spelfilmen Metropia.
– Innan man gör sin första film tror man att man är Stanley Kubrick, sen gör man den och det blir ett totalt haveri. Det tog mig många år av jobb att hitta fram till mitt sätt att göra film, och det kan ingen utbildning lära en.
Kairotrilogin har vunnit priser i både Europa och USA, och nått en stor publik i speciellt Frankrike. I Sverige har Tarik Salehs publik mest bestått av äldre människor, berättar han. Huruvida inbjudan att gästa Studentafton tyder på en ny, yngre publik vet han dock inte.
– Det vore fantastiskt, men jag tycker också att jakten på den unga publiken är helt absurd. Medelåldern i Sverige är 40 år och ändå jagar man de unga. Fokuset borde ligga på att göra film med kvalitet istället.
Tiden för aftonen närmar sig och vi bryter upp från Kino. Samtalet fortsätter under vår promenad genom Lundagård.
En liten stund senare väller det in studenter i Lilla salen på AF-borgen. Stolarna står i prydliga rader och de tre ståtliga kristallkronorna glimrar i taket. Ljusen släcks, Studentaftons klassiska introvideo spelas och kvällens moderator, radioprogramledaren Nanna Olasdotter Hallberg, stiger upp på scenen med Saleh i tät följd.
Samtalet blir långt och spretigt.
Frågorna följer karriärens kronologi men för att vara manusförfattare går Saleh ofta off-script. Ena stunden berättar han om hur den svenska poeten Stig Larsson lärde honom en droginducerad skrivteknik. I nästa stund om hur en lång rad sammanträffanden ledde honom till att nästan göra en tv-serie för den saudiarabiska staten.
– Jag hade skrivit ett manus om Saudiarabien för en studio som plötsligt blev uppköpt av en investeringsfond med kopplingar till Saudi. Jag blev nedflygen till London för de sjukaste 48 timmarna i mitt liv, men sen i sista sekund kunde jag dra mig ur. Shit asså, vilken grej!
Moderatorn leder samtalet väl men när klockan närmar sig åtta och bara hälften av frågorna har ställts får hon be om 20 minuter till. Publiken skrattar till och går med på det, de vill gärna höra mer av samtalet. Därefter är det studenternas tur att ställa frågor. En kvinna i publiken räcker upp handen och ställer sig upp.
– Jag har sett dina två senaste filmer och är imponerad av dem, men jag är lite kritisk till hur kvinnorna i filmerna porträtteras. De fungerar ofta som komplement till de manliga karaktärerna. Är det en befogad kritik tycker du? frågar hon.
Även här blir Salehs svar långt. Efter några minuter lutar han sig tillbaka och tar en paus.
sett några få av Tarik Salehs filmer. Efter aftonen
vill de nu se fler. Foto: Neo Wikman.
– Jag tycker inte att alla filmer kan beskriva allt. Men jag skäms lite inför mina egyptiska kvinnliga släktingar som är så otroligt starka. Det är pinsamt att de karaktärerna inte syns i mina filmer.
Applåderna klingar ut och publiken rör sig ut ur Lilla salen. Studenten My Atterfors tyckte att aftonen var spännande.
– Speciellt rolig var berättelsen om skrivmetoden. Jag var väldigt intresserad av vad det var för något och sedan var den bara helt störd, säger hon och skrattar.
är alla studenter i industriell ekonomi. Foto: Neo
Wikman.
Carl Joelsson, student i industriell ekonomi, kände inte till Tarik Saleh sen tidigare men njöt trots det också av samtalet.
– Jag var inte insatt så det var mycket nytt, men första ordet som kommer upp är intressant. Nu fick jag också en anledning att se alla filmerna, säger han.
Besökarna försvinner ut i vintermörkret men Saleh har inte pratat klart. Han står kvar och minglar med de återstående studenterna innan sittningen börjar och snacket kan fortsätta in på småtimmarna.
