I en dunkel källarlokal på Kalmar nation presenteras ett klassiskt deckarmysterium i medeltida anda: Lord Cornelius är död och ingen vet vem det är som har mördat honom. Lundagårds Johan Larsson har sett Kalmarspexets A (K)night to remember för att ta reda på om spex kan vara bra på engelska.
Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikter i texten.
Titel: A (K)night to remember
Visas: 14/5, 16-17/5
Lord Cornelius har kallat rikets befolkning till en stor bankett för att avslöja hans största hemlighet. Banketten går dock inte helt som förväntat och Cornelius dör i slutet av middagen. Bara en sak står klar: Någon i rummet har mördat hertigen. Ett klassiskt deckarmysterium i medeltida stil har uppenbarat sig. Direkt vet publiken vilket slags spex som väntar och hela kvällen får en mystisk atmosfär.
Det finns flera karaktärer som är misstänkta för mordet på hertigen. Det är något lurt med den dötriste hovnarren Jerome, som aldrig har fått chansen han tycker att han förtjänar att underhålla kungen. Det kan lika gärna vara hertigens fru, som vill bli av med honom så att hon kan leva i frihet med sin älskarinna. Alla verkar ha ett motiv för att mörda den tyranniska Cornelius. Det är upp till hans trogna livvakt Sir Adelaide och hans nätverk av örnar att lista ut vem som är gärningsmannen. Det kan verka aningen seriöst för ett spex, men handlingen blir knasigare genom föreställningen gång.
Vad som gör Kalmarspexet speciellt och unikt i Lund är två saker: omtagningar av repliker och att spexet är på engelska. När som helst kan publiken ropa ”retake” och repliken måste då göras om på nytt. Publikens skrik efter omtag gör att föreställningen nästan känns som en inprovföreställning. Spexets humor kommer ofta från just dessa omtag då replikerna blir mer och mer absurda. Det märks att det är tufft för spexarna att improvisera fram replik efter replik, men de lyckas ändå leva upp till publikens förväntningar.
tycker Johan Larsson. Foto: Johan Larsson.
Det är svårt att jämföra kvaliteten på Kalmarspexets dekor, kostymer och sång med de större spexen. Kostymerna är inte helt rätt för den medeltida värld som föreställningen utspelar sig i och dekoren är minimal. Detta betyder dock inte att spexet är mindre sevärt. Skådespelet håller en hög nivå, vilket skapar en dramatik som genomsyrar hela föreställningen. Manuset träffar också helt rätt: Ordvalen i karaktärernas repliker har en medeltidskänsla, vilket gör det lätt att leva sig in i spexets tidsepok.
Interaktionerna mellan de olika karaktärerna är kvällens höjdpunkt. Absurditeten i manuset tillsammans med skådespelarnas gester och uttryck skapar komedi under hela föreställningens gång.
De få kupletter A (K)night to remember har borde dock ha vävts in bättre i spexets handling. Övergången mellan dialog och sång är grov och hackig. Det är inte att säga att kupletterna är tråkiga, de är oftast underhållande, men de saktar spexets tempo. Detta, i kombination med att det finns flera scener där manuset hade kunnat vara tightare och snabbare, bidrar till att spexet känns för långt. Föreställningen är väldigt rolig, men humorn är inte stark nog att väga upp för ett flertal svaga scener och stapplande kupletter, vilket gör det svårt att inte tänka ”är det inte över snart?”
Trots sina amatörmässiga drag skapar Kalmarspexet en oväntat rolig kväll. Visst finns det delar av spexet som behöver finslipas, men föreställningen blir inte mindre rolig för det. För den som vill titta på ett litet annorlunda spex kan A (K)night to remember rekommenderas.
