Är poeten Bruno K. Öijer en litterär outsider eller inte? Den frågan stod i fokus när Lundensiska litteratursällskapet anordnade debatt på måndagskvällen.
Bruno K. Öijer är själv inte närvarande i hörsalen på SOL-Centrum där föredraget hålls, trots att rykten har florerat om att han skulle dyka upp. De omkring 80 personerna i publiken får istället nöja sig med en storbildskärm som visar Öijer när han läser upp två av sina dikter.
– Det var någon internetsajt som hade missuppfattat det hela och gått ut med att han skulle komma. Men ryktet hann dementeras. Annars hade det varit fullsatt ikväll, säger Anders Mortensen, litteraturforskare i Lund.
I kväll är han både moderator och debattdeltagare.
– Jag tycker att ämnet är för viktigt för att hålla sig utanför, säger han.
Oense om outsiderpositionen
En annan av deltagarna i debatten är Per Bäckström, litteraturforskare i Tromsø och författare till avhandlingen Aska, tomhet & eld, outsiderproblematiken hos Bruno K. Öijer. Han berättar varför Öijer kan ses som en outsider.
– Öijer är ett uttryck för ett sanningsbehov. Han är Sveriges största närhet till Bob Dylan. En outsider som inte vill bli beskriven och som vill se sanningen, säger han.
Vill gå på djupet
Det håller litteraturvetaren Ann Steiner inte med om.
– Jag är inte säker på att man kan inta en outsiderposition som offentlig person i dag. Så fort man blir offentlig upplöses outsiderrollen, säger hon.
Peter Henning är doktorand i litteraturvetenskap och sitter ikväll i publiken. Han är inte helt nöjd med debatten.
– Den blev stående på en grundnivå. Jag hade önskat att det hade gått in mer på djupet i ämnet, säger han.
Foto: Emil Langvad
