För jazzbandet på Wermlands nation är musiken både avkoppling och en chans att nå ut. Men med färre livescener blir det allt svårare för unga musiker att ta plats.
– Det kan nog drabba musiken i stort, säger Erik Hector, student och musiker.
Carolina Magdalena är soloartist men spelar ofta tillsammans med bland annat Erik Hector som band och beskriver sin egen musik som en blandning av pop, folkmusik, visa och jazz. Tidigare i år släppte hon sin debutskiva Kärlek och vrede. Att musiken är en central del, om inte den mest centrala delen i deras liv, är uppenbart.
– Det är mäktigt för mig att omge mig med musik och skapa musik typ hela tiden, säger hon.
Båda två har studerat musik under stora delar av sitt liv. Carolina Magdalena har gått på musikkonservatoriet i Falun och Erik Hector har gått på musikhögskolan i Ingesund. Erik studerar just nu i Malmö till att bli musiklärare och hoppas på att kunna bli en lärare som väcker ett musikintresse hos sina framtida elever. Han själv hade en pianolärare som barn som väckte hans intresse för musik.
– Jag hoppas på att kunna inspirera mina elever till att tycka om musik, inte att de behöver jobba med det men att väcka ett intresse, säger han.
Under de senaste åren har stora nedskärningar drabbat kultursektorn. Detta i kombination med att flera scener och arrangörer inte riktigt hunnit återhämta sig efter pandemin har lett till att antalet mindre musikscener har minskat. Detta leder till oro bland mindre etablerade band. Erik Hector menar att detta leder till att ens eget kontaktnät som artist därmed blir viktigare.
– Det känns som att mycket beror på att man känner någon och frågar sig för, säger han.
Både Erik Hector och Carolina Magdalena tror att det mesta går att lösa så länge man har en fot i musikvärlden. Enligt dem skapar man kontakter med andra musiker och arrangörer om man har spelat musik under en längre tid. Men de båda menar att det finns en risk när mindre musikscener blir färre.
– Alla musiker startar ju någonstans, och det påverkar ju alla om det finns färre replokaler och scener. Det kan nog drabba musiken i stort, framför allt på mindre skala och musikscenen på lokala ställen, säger Erik Hector.
Det finns också en önskan om ett rikare kulturliv.
– Jag skulle önska att man vågade satsa mer, och det kanske handlar om politik. Att satsa mer på kultur och lägga mer resurser på det, säger Carolina Magdalena.
I Lund finns det forfarande en del mindre scener, inte minst på nationerna. Jazzbandet på Wermlands spelar på nationens jazzkvällar varje onsdag. De träffades på folkhögskola där de studerade jazzmusik. De menar att musiken är ett sätt att koppla av från vardagsstressen. Trummisen Anton Wimmerstedt studerar i vanliga fall till gymnasielärare men har för tillfället uppehåll då han är kurator på nationen.
– Musiken här är ett sätt att komma bort lite, få syssla med det man tycker är viktigt för en själv, säger han.
Hela bandet håller med om att musiken blir en form av avkoppling från vardagen.
– Det är väldigt najs att få ett avbrott från det man håller på med. Man har övat väldigt mycket men att man har övat tidigare gör att man kan vara spontan nu. Det är mycket att man kan ha kul med det nu, det blir mindre balansgång nu, säger saxofonisten Elias Warhammar.
Intresset för livemusik är stort i Skåne. Jazzbandet på Wermlands nation upplever att många aktörer är intresserade av att ha livemusik.
– Vi har många återkommande gäster. Det är jätteroligt. Det har blivit en stor succé här. Jag tror folk underskattar hur mycket man gillar att se livemusik. Det är verkligen något som får ett uppsving. Jag tror det finns ett stort behov av livemusik, säger trummisen Anton Wimmerstedt.
– Varenda gång man går på en bal är det ett liveband. Det är jätteroliga scener, säger pianisten Alexander Wendel.
Även om det finns intresse av livemusik upplever de ändå att det skulle kunna gå att göra mer för livemusiken,
– Det står en livescen i Stadsparken som knappt används, det finns ju utrymmen som kan fyllas, säger Alexander Wendel.
Hur ser drömspelningen ut?
Alexander Wendel:
– Jag hade en lärare som var väldigt inne på frijazz, som sa: ”I go where the bag is”. Inte bag som i pengar utan bag som i att det svänger.
– Det är väldigt trevligt här. Jag får ut väldigt mycket av det här. Någon typ av ägandeskap, där man har skapat något eget och det kanske man aldrig kommer tillbaka till. Ibland är det klart att man har dåliga dagar, men när musiken sitter så är det riktigt kul, fortsätter han.
Carolina Magdalena:
– Det hade ju varit coolt att vara huvudakten någonstans och ha en stor publik. Jag vet inte exakt var, säger Carolina Magdalena.
Erik Hector:
– För min del är det väl att ha mitt eget projekt, på något ställe med bra ljud. Och att publiken är där och lyssnar på det man gör och spelar. Behöver inte vara några superfans, men bara att de är måttligt engagerade.
