När sommarens ro möter höstens rutin hamnar Lundagårds studentlivskrönikör Molly Fornell i kläm. Nästa termin närmar sig, och hon funderar på hur den kan bli lite lättare.
Jag fyller plastdunken i mörkret. Det rinner bara kallvatten. Tröttheten trycker, jag vill bara sova. Men syrsorna sjunger och luften är ljummen. På campingen finns inga ljusföroreningar, och stjärna efter stjärna lyser. Jag snubblar i trätofflorna när jag följer himlavalvets skimrande rygg. Genast är jag inte trött längre.
Minnet bryts, och jag är tillbaka i min studentlägenhet och steker kikärtor. Höstterminen börjar om en vecka och vardagen stirrar redan på mig från stekpannan. Stanna, låt det vara sommar lite till! tänker jag och dränker kikärtorna i chiliflakes. Går det att undvika frontalkrocken mellan ledigheten och plugget?
Med campingen glömmer jag den kommande terminen, och bevarar sommaren lite till. Tillvaron avskalas till något enklare: dricksvatten i plastdunkar och timslånga vandringar, gärna med en glasstrut på slutet. Det enda ankaret till verkligheten är sommarpraten, noga avnjutna i en brassestol. Campingen låter mig leva kvar i ledigheten, men den har också förstärkt känslan av kollision mellan vila och vardag.
Terminsstarten lär bli årets tuffaste utmaning: Hur ska jag stöpa om formlösa dagar till rutiner, säga farväl till morgondopp och slöa frukostar? Trots det ser jag fram emot att börja plugga igen. Ambivalensen drar mig åt olika håll och känslorna spretar. Jag flyr till tangenterna för hjälp: Hur förbereder du dig inför jobb eller skola efter semestern?
Tusentals sökträffar regnar ner i mitt knä: allt från maxade matlådor till fenomenet tjejnyår. Hösten är chanslös mot en hurtbulle med nyklippt lugg. Råden må vara tveksamma, men ändå blir jag inspirerad att ta ställning mot sommarsorgen.
Krocken mellan ledighet och plugg går nog inte att helt undvika, men jag kan underlätta genom en krockkudde eller två. Jag lokaliserar kurslitteraturen i tid och repar plånboken efter sommarens kontokrater. För allt vad den är värd romantiserar jag hösten: Investerar i en kandelaber och ser på Gilmore Girls.
Höstens romantik får mig att tänka tillbaka på kvällen under stjärnhimlen. Jag inser att det fina bor i det enkla – och det tillhör hösten lika mycket som sommaren. Nyskördade äpplen, stilla höstregn och skrattfyllda pluggdagar är minst lika vackra som syrsor, stjärnor och ljummen vind. Krocken med vardagen närmar sig, men jag sitter säkert. Att ta vara på varje enkel men härlig vardagsstund blir min airbag i höst.
