Utanför Lux sitter en docka av keramik i en bur. Hon är huvudkaraktären i Ellinor Åslunds multimediala verk "Den mekaniska teatern". Vem är dockan och vad vill hon säga Lundastudenterna?
Lite obehaglig, men cool. Så beskriver Lux-studenter det tygbeklädda lila-röda konstverket utanför sin föreläsningsbyggnad.
bakom det tredelade konstverket
längst Sölvegatan och utanför
kårhuset. Foto: Bim Hellström.
– Det är lite läskigt när det är någon i mänsklig storlek som sitter i en bur, säger konstnären Ellinor Åslund.
– Men det är verkligen inte någonting som jag har gjort med flit. Snarare ska det vara ett barockt estetiskt uttryck.
Ellinor Åslund är utbildad vid Kunstakademiet i Köpenhamn och vid Uppsala universitet. Hon arbetar gärna multimedialt med installation, skulptur, video och performance.
– Jag tycker att man skapar en hel värld då. Det blir mer lättillgängligt, säger hon.
– Just nu håller jag på mycket med dockteateropera eller dockteaterkabaré.
Ellinor Åslund har skapat ett verk bestående av tre delar på olika platser nära Sölvegatan i Lund. Delarna zoomar in och ut på samhället och på dockteatern. Första scenen handlar om vad en människa är och hur hon styrs av olika krafter. Utanför Kårhuset hittar man ett skåp med en högtalare ur vilket det strömmar sång om en marionettdocka.
bildar tillsammans secener på
temat ”upplyst”. Foto: Bim Hellström.
– Ljudspåret handlar om tre änglar som en dag hittar en marionettdocka eller en människa i olika delar i ett skåp. De plockar ihop henne och sedan börjar de bråka om vem som ska få bestämma över henne. Då delar de upp henne så att en ängel bestämmer över benen eller vart hon går. En ängel bestämmer över munnen eller vad hon säger. Och en över ögonen eller vad hon ser, säger Ellinor Åslund.
Vid nästa scen, som ligger utanför BMC, blir dockteatern symbol för hela samhället. Där möter dockan en råka som är en vanlig fågel i Lund. Dessutom är råkan i verket en reinkarnation av Lorenz Rosenegger som under upplysningstiden tvingades bygga en mekanisk teater åt ärkebiskopen i Salzburg Andreas Jakob Graf Dietrichstein.
Finalen av verket finner vi utanför Lux. Det är en docka, som likt en sångfågel, sitter i bur.
– Hon har fötts utan någonting och hon har inte haft någon roll i samhället. När hon hamnar i fängelse får hon en roll. Det finns också ett motstånd i de sånger hon sjunger.
Foto: Bim Hellström.
Uppdraget som Ellinor Åslund fått av Statens konstråd och Akademiska hus är att göra ett verk på temat upplyst.
– Jag har utgått från tre olika tolkningar. Det första handlar om utbildning. Det andra om upplysningen som en idé om vad det innebär att vara människa i samhället, säger hon.
– Det kopplar till det tredje synsättet som handlar om vilka som får
ljus på sig i. De som är annorlunda och konstiga kommer bort. Särskilt i dag när det politiska klimatet blir mycket hårdare.
Verket kommer att visas live den 25 februari med start vid Kårhuset.
– Klockan 17 kommer jag att göra en performance i verken. Då är man väldigt välkommen, säger Ellinor Åslund.
Därefter kommer man kunna se mer av hennes verk i en soloutställning på Overgaden.
