Att leva dumt i en smart värld

Digital detox, alltså att minska sitt användande av skärmar, sociala medier eller annan teknik, är helt klart på modet. Men hur är det egentligen att leva utan telefon? Lundagårds reporter Tova Lundin Mylläri undersöker – genom att byta till dumtelefon själv.

Debatten om barn och ungas skärmtid har gått från spekulationer till rekommendationer till faktisk lagstiftning. I Australien har parlamentet godkänt ett förbud mot sociala medier för barn under 16 år. Även Danmark drar i handbromsen. Den danska åldersgränsen för sociala medier sätts till 15 år och statsminister Mette Frederiksen säger att regeringen även arbetar med ett förslag om förbud mot telefoner i skolor. Till hösten ska ett mobilförbud införas även i svenska skolor.

Samtidigt tar folk eget initiativ. Att Sveriges föräldrar reagerat märks på att barns användande av mobiltelefoner, datorspel och surfplattor minskar, enligt rapporten Unga & medier 2025. Allt fler väljer att begränsa eller helt avstå från sociala medier och ständig uppkoppling. För vissa innebär det en konkret förändring: Att byta ut smarttelefonen mot en så kallad dumtelefon, en knappmobil som bara erbjuder de mest grundläggande funktionerna såsom samtal och sms.

Jag har själv försökt att jobba på mitt telefonberoende ett flertal gånger under ett antal år. Mitt beroendebeteende uppenbarade sig då jag satt på ett möte med min chef. Så fort hon vände sig om tog jag fram mobilen och Instagram.

Många, inklusive jag själv, upplever att skärmanvändandet har gått över en gräns. Under tre veckors tid har jag därför valt att leva utan min smarta mobiltelefon. För att vidare undersöka teknikens betydelse i våra liv har jag pratat med Tekla, Katla och Jona, tre studenter som alla, av olika skäl och med olika medel, valt att kliva bort från mobilens blåskimrande strålkastarljus.

Att göra slut med sin smartphone

– Det som fick mig att byta telefon var tidsaspekten. Smarttelefonen stjäl så mycket tid från oss. Möjligheten till paus mellan aktiviteter försvinner helt med en smartphone. Men också för de sociala aspekterna. Om man ställer en fråga i en grupp som startar en diskussion så dör konversationen direkt när någon kollar upp svaret på telefonen, för den vet alltid svaret, säger Tekla Svensson.

Tekla Svensson är läkarstudent och har levt utan traditionell smartphone i flera år. Intresset för ett mer analogt liv har funnits länge. I stället för en vanlig smarttelefon använder hon en så kallad Jelly Star, en smartphone i miniatyr, knappt större än en bankdosa. Den rymmer samma grundläggande funktioner som en vanlig smartphone, men det lilla formatet gör användandet mer omständligt och obekvämt.

Jag träffar Katla Hrönn Wraage och Jona Grahm i det gamla kapellet i Paradis för att diskutera våra olika upplevelser av det ouppkopplade livet.

– Det som fick mig att vilja leva utan smartphone var när jag tittade på One Tree Hill och insåg att karaktärerna hade hobbys. Då insåg jag att det där kan inte jag göra, jag är bara på min telefon hela tiden, säger Katla Hrönn Wraage.

Jona studerar produktdesign och Katla till läkare. Jona använder sig av en Sony XP3+, en nyproducerad, robust flip-telefon framtagen för byggarbetare.

– Jag är lite av en beroendeperson och blir lätt fixerad av sms och chattnotiser. På grund av min adhd blir jag väldigt lätt distraherad, men med en telefon som är begränsad i sina distraktioner får jag tillbaka mycket av min fokus, säger Jona Grahm.

När hjärnan aldrig får andas

Just notiser är en viktig aspekt av varför telefonen kan bli ett stressmoment för många av oss. Telefonerna blinkar, tjuter eller ropar konstant och försöker alltid påkalla vår uppmärksamhet. Detta är något som neurofysiologen Henrik Jörntell har kollat närmare på i sin forskning.

– För att hjärnan ska kunna utveckla en förståelse av hur omvärlden fungerar behöver den bygga upp ett nätverk av nervceller. Individen behöver alltså bygga upp en föreställningsvärld. Det är så hjärnan växer och skapar nya förbindelser. Detta försämrar vi genom att konstant vara på telefonerna där vi slipper tänka själva, säger Henrik Jörntell.

Henrik Jörntell menar att telefonens ständiga distraktioner kan skapa stress. Om varje ledig stund fylls av notiser och flöden försvinner tid för eftertanke. Det är när vi reflekterar, bearbetar och låter vardagens intryck sjunka in som vår inre föreställningsvärld tar form.

– Om vi alltid har andra system, såsom telefonen, som påkallar och låser vår uppmärksamhet gör det att hjärnan inte kan assimilera eller reflektera över de händelser och upplevelser man haft under dagen. Detta stressar och bryter ner de förbindelser vi skapar i hjärnan och kan leda till kronisk stress och depression, säger Henrik Jörntell.

Han förklarar att hjärnan är färdigutvecklad efter 25 års ålder. Efter det handlar det snarare om att upprätthålla de redan existerande nerv-förbindelserna. Man kan antingen påskynda nedbrytningen av hjärnan eller jobba för att försöka sakta ner den, berättar Henrik Jörntell.

– Man vill på olika sätt hålla hjärnan stimulerad, men inte stressad. Processen av att upprätthålla dessa förbindelser går man miste om, om man konstant låter sig själv bli distraherad av sin telefon, sociala medier, eller liknande. Vuxna människor har, till skillnad från barn, en förmåga att kritiskt kunna se över sitt eget beteende. Man måste hitta en balans, hjärnan behöver eftertänksamhetsperioderna, speciellt när vi sover, men också under dagtid, säger Henrik Jörntell.

Men att stå emot och lägga telefonen åt sidan så att hjärnan får vila är inte lätt, inte ens som vuxen. Henrik Jörntell förklarar att det är avsiktligt.

– Allting som leder till påkallande av uppmärksamhet och tvångsmässigt beteende vill man få bort. Detta är tyvärr en tydlig trend idag, speciellt för unga. Utan att ens veta vad man gör så stirrar man in i mobilen, då de är uppbyggda för att behålla ens uppmärksamhet. Detta är skadligt för hjärnan, säger Henrik Jörntell.

Jag har 99 problem och Stuk är ett

Telefonen är inte bara svår att lägga ifrån sig på grund av apparnas dopaminkickar. Den har också blivit ett viktigt verktyg i vardagen. För att komma in på nationsklubb måste man visa upp sin studentlegitimation på Stuk-appen. Själv blir jag tvungen att ta med mig min laptop till klubben och be en vänlig själ att internetdela med mig i kön.

Transport blir även problematiskt. Till vardags tar jag gärna elsparkcykel genom stan och utan Google Maps blir det svårt att navigera nya platser. På utekvällar blir det alltid jag som får ta notan, då swish inte är tillgängligt. Även studenterna som lever utan smartphone vittnar om de praktiska svårigheterna kring valet att inte vara uppkopplade.

– Det är svårt för man blir konstant motarbetad i samhället. Det mest opraktiska som hänt mig var under en resa till Dalarna där jag skrivit ut biljetter på papper, men efter byte och tågstrul fick jag böter på 1500 kr för att jag inte kunde förnya min biljett digitalt. En gång fick jag nästan böter för jag kunde inte visa Mecenat. Samma sak med skolan, LU har QR-koder för att kunna ta närvaro på vissa obligatoriska föreläsningar, då blev dumtelefonen riktigt problematisk, säger Tekla Svensson.

Se Tova testa en utekväll i Lund utan smartphone här. 

En vanlig lösning bland de telefonlösa verkar vara att behålla sin gamla smartphone för att använda viktiga appar såsom BankID.

– Det mesta har jag lyckats lösa, men BankID kommer man inte runt. Därför har jag en surfplatta hemma som jag använder enbart för det syftet. Annars klarar jag mig utan musik och kan ta mig runt med mitt fysiska busskort. Om jag ska långt bort så har jag tagit med mig surfplattan för Google Maps, men helst försöker jag klara mig utan, säger Jona Grahm.

Katla lever idag med en vanlig smartphone igen efter att hon upplevde hur universitetstiden försvårades med en dumtelefon.

– Jag fick en gammal knapptelefon av min pappa i gymnasiet när jag bestämde mig för att prova att leva utan smartphone. Den hade jag i några år men jag bytte tillbaka när jag började på universitetet. Jag ville inte göra det svårare för mig själv att gå ut eller skaffa vänner i en ny stad. Jag kände mig lite som en börda för folk runt omkring mig när de behövde ändra hur de kontaktade mig, säger Katla Hrönn Wraage.

Trots de praktiska svårigheterna uttrycker alla tre studenter att ett liv utan en smartphone är värt besväret.

– Man får tillbaka massa tid, summan blir någon timme varje dag. Dessutom får man fler roliga interaktioner och äventyr. Utan telefon måste man snacka mer med främlingar och blir mer beroende av deras hjälp, vilket jag tycker är en positiv grej. Det är sällan de tycker att det är jobbigt, säger Tekla Svensson.

För Tekla handlar det alltså inte bara om skärmtid, utan också om en slags revolt mot det mer digitaliserade samhället. Hon beskriver hur hon gärna använt sig av en mer primitiv knapptelefon, snarare än sin lilla smartphone, om det hade fungerat rent praktiskt.

Jona Grahm betonar långsiktigheten i sitt beslut. För honom är det mindre av ett experiment och mer en långsiktig livsstilsförändring.

– Jag ser absolut detta som ett långsiktigt val. Jag har haft dumtelefon i snart ett år nu och det har gått bra. Det är skönt att ha en enhet som är en reserv, men till vardags så funkar det jättebra att ha en mer avskalad telefon. Onlinevärlden blir en plats dit du går för att sedan kunna lämna den, det är ingenting man måste ha tillgång till hela tiden, säger Jona Grahm.

Katla Hrönn Wraage menar att den stora fördelen med att ha en knapptelefon var effekten på den mentala hälsan. Hon beskriver valet som en avvägning mellan bekvämlighet och välmående.

– Livet blir lika krångligt oavsett vilken telefon man använder. Med en smartphone går det ut över den mentala hälsan, hobbys, eller tystnaden. Med en dumtelefon så blir vardagen lite krångligare men jag mår mycket bättre inombords. Knapptelefonen är bättre för hälsan, men det var svårare, säger Katla Hrönn Wraage.

Tillsammans målar studenternas berättelser en enhetlig bild: Vardagen blir mer besvärlig med en dumtelefon, men också mer närvarande. Det de förlorar i smidighet vinner de i tid, fokus och inre lugn.

Dagligt rekommenderat intag

Trots att mycket tyder på att mobilanvändning orsakar stress och påverkar många negativt finns lite information om hur skärmar kan användas på ett måttfullt sätt. När jag letar efter riktlinjer för vuxnas skärmtid upptäcker jag till min förvåning att det inte finns. Merparten av all forskning i ämnet handlar om barn. Folkhälsomyndigheten fick i oktober 2025 i uppdrag att ta fram råd om skärmtid även för vuxna, men dessa är ännu inte färdiga.

Trots bristen på tydliga riktlinjer kring hur vuxna ska förhålla sig till sina telefoner, är det inte ovanligt att känna skam över sin skärmtid. På sociala medier lovsjungs dopamin-detox: En taktik där man försöker avstå från snabba belöningar såsom sociala medier eller spel för att bryta negativa vanor och hitta fokus. Magnus Johansson, universitetsadjunkt vid institutionen för kommunikation, forskar kring användningen av och avståndstagandet från mobiltelefoner. Han är kritisk till den moraliserande ton som enligt honom genomsyrar debatten.

– Mycket moraliskt ansvar och skam läggs på individen. Vi får dåligt samvete över våra mediarutiner. Detta skapar mer stress för de som inte har resurserna eller tiden för att kunna detoxa.

– Jag har intervjuat många föräldrar som försöker följa rekommendationerna kring barns skärmtid, men märker att de krockar med vardagens verklighet. Då känner de genast skam och skuld. Det handlar inte om att de ignorerar forskningen, utan om att de försöker omsätta den i ett fungerande vardagsliv, och ett helt skärmfritt liv är kanske inte för alla. Det finns så många dimensioner som många tar för givet, säger Magnus Johansson.

Men det är inte bara i familjelivet som skärmtid kan bli en kan bli en utmaning – det kan även vara en klassfråga. Magnus Johansson menar att för vissa grupper blir mobilen ett sätt att överleva. Ett exempel på detta kan vara migranter eller folk vars jobbmöjligheter är direkt kopplade till telefonerna.

– Telefonerna kan bli en livlina för många utsatta. För vissa är det snarare en fråga om överlevnad, som till exempel för migranter på flykt, säger Magnus Johansson.

Ipad-kids är vi allihopa, allihopa, allihopa

Efter tre veckor utan smartphone är det mycket jag har sett fram emot att kunna göra igen. Jag har saknat att lyssna på musik, skicka röstmemon till mina vänner och att spela Wordfeud med min mamma.

Samtidigt har jag upplevt många av de positiva effekter som de mobilfria studenterna beskriver. Nu när de tre veckorna är slut kommer jag inte att behålla min knapptelefon, men ska absolut dumma ner min smartphone.

Jag känner mig definitivt lugnare och mitt fokus har förbättrats, men vissa aspekter har fortfarande varit jobbiga. Att göra sig av med mobilen är inte en mirakelkur. Däremot har den friktion som dumtelefonen skapat i vardagen gjort mig mer uppmärksam på mitt eget förhållande till skärmar och tystnad.

Hur skulle ni beskriva livet med dumtelefon?

– Det är stillsamt, man spenderar mer tid med sina egna tankar, säger Jona.

– Mer inre tystnad, säger Katla.

– Man får tillbaka sitt liv, säger Tekla.

Artikeln publicerades först i Lundagård #2 2026. Läs hela tidningen i digitalt format här.