Mirakel, svek och pånyttfödelse – Judas berättar allt

- in Nyheter

Judas hågkomster av Niklas Rådström är en poetiskt laddad och oväntat gripande bekännelseroman som ger röst åt Bibelns mest ökända förrädare – Judas Iskariot. Här får han själv berätta sin version av historien, före och efter Kristus.

Detta är en recension i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.

Ett halvt sekel efter Jesus korsfästelse lever Judas i anonymitet i utkanten av Jerusalem, numera åldrad och ensam kvar av de tolv apostlarna. I gömda papyrusark berättar han om sitt liv: Hur han blev en av de tolv, hur han följde Yeshua genom Galileen och vidare mot Jerusalem och hur han till slut kom att spela en avgörande roll i sin mästares död. Romanen, som ingår i en trilogi med fristående delar där bibliska gestalter ges nytt liv, berör stora teman som plikt, svek, kärlek och vänskap.

Genom första halvan av romanen får läsaren följa med på en biblisk behind the scenes av evangeliernas alla mirakel och resor mellan Galileen, Kapernaum och Jerusalem. Är man lite insatt i bibliska texter går det att läsa vissa stycken med en viss lågmäld humor. Jesus porträtteras som skelögd med milda lässvårigheter och ett stort mått rastlös otålighet. Han blir mer mänsklig, påtaglig och personlig. 

Jesus anförtror Judas med en sista uppgift – att överlämna honom till överprästerna för att dö. Judas tvekar, våndas av ångest och sorg, men går motvilligt med på att överge Jesus. I den stunden vänds hela den bibliska bilden av honom upp och ner. Han framstår inte längre som den ultimata förrädaren, utan som en medmänniska tyngd av plikt och kärlek till sin mästare. Romanen förvandlar Judas till en ny man med ryggrad och god moral. Där han så ofta porträtteras som en platt, avskyvärd svikare väljer denna nytänkande text att lägga fram ett oväntat sympatiskt porträtt. 

Det poetiska och detaljrika språket var det som konverterade mig till att bli en av Rådströms nya trogna följare. Det figurativa språket känns mänskligt, närvarande och fullt av liv. Särskilt starka är de slående beskrivningar av dofter, ljus och smak. Med inlevelse beskrivs hur Judas kliver in i den tomma graven, hittar begravningsklädseln och känner hur ”Yeshuas doft dröjde ännu i klädet. Den var dagg och gryning, den var natt och aska, den var kåda och kryddor.” Språket transporterar mig till berättelsens mitt, något som långt ifrån alla böcker lyckas göra. 

Judas hågkomster är knappast en bok jag spontant skulle plockat från hyllan, men jag är oerhört tacksam för att ha blivit introducerad till Niklas Rådströms författarskap. Med sitt vackra och utsmyckade språk låter han läsaren uppleva romanen med alla sinnen. Romanen är skriven för den som vågar tänka i nya banor om bibliska karaktärer och händelser. Genom att förvandla Judas från antagonist till berättelse blåser Niklas Rådström nytt liv i en sedan länge cementerad historia.