April har varit en hektisk månad med upptakt till både rektorsval, karneval och valborg. Lundagårds Mimosa Lu reflekterar över den ultimata val-våren.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Alla vägar leder till kön
Ingen kan ha missat att köandet är ett av de mest populära inslagen i Lunds studentliv. Det är inget man planerar, utan något man bara hamnar i. Oavsett väder eller tid på året så står man ändå utanför nationerna klockan 21.32 på en vardag. Det har nästan blivit en merit i studentlivet att köa och en självklarhet att vi lägger viktiga plugg- och sovtimmar på att få vara med. Under karnevalsåret tar köandet en ny form. Plötsligt samlas studenterna i brassestolar utanför AF-borgen med termosar, filtar och ett tålamod som annars bara syns i extrema situationer. Uppropet samlade tusentals frusna studenter som köade för något de knappt visste vad det var. Men tack vare karnevalen har även allmänheten kunnat ta del av det studentikosa köandet och kommer få fortsätta att göra det under karnevalshelgen. Hittills har det köats för att få köpa färgglada soptunnor, för att få biljetter till alla nöjen åt hela tjocka släkten, och snart även för att få se Oskar Linnros och company på en stor scen i Lundagård. Upplevelsen är sekundär. Jakten efter och köandet till en plats, en biljett – det är det som är det viktiga. Så vi klär på oss vår tjockaste jacka, tre lager byxor och sätter oss ännu en gång i en brassestol, helt frivilligt, i fler timmar, och så länge vi är studenter kommer vi att göra det om och om igen.
För många val
Valborg har knappt hunnit städas bort från Stadsparken innan nästa val väntar. Karnevalen närmar sig med stormsteg och nu förväntas den stressade studenten att taktiskt fördela sin tid och prioritera vilka dagar, biljetter, sällskap och fester som ska hinnas med. Samtidigt pågår Lunds universitets rektorsval och i bakgrunden börjar riksdagsvalet krypa sig in i våra huvud. Det är något komiskt i att vara student i Lund just nu – aldrig har vi haft så många val, och aldrig har det känts svårare att välja rätt.
Vi studenter blir överstimulerade väljare i ett överflöd av en massa viktiga beslut som måste tas. Men vem är det som hjälper oss att göra alla våra val? Ingen bryr sig väl egentligen om universitetskollegiet väljer fel rektor? Rektorsvalet har förstås sin betydelse, men just nu känns det avlägset. Betydligt mer närvarande är stressen över att ha köpt fel biljetter på fel dag under karnevalen. Det valet känns större och mer direkt. Vi sitter med datorn uppe, och flera flikar om det skulle gå snett. Det är biljettsläpp, allt kraschar och gruppchatten spårar ur. Demokrati i all ära, men jag vill bara veta vilket nöje jag får biljett till.
Det här får du inte missa
Karnevalen återkommer vart fjärde år, och med den kommer samma uppmaning: Det här får du inte missa! Men vad är det egentligen som står på spel? Under de senaste veckorna har karnevalen fått ta form i Lund på riktigt. Sittningar och baler har sålt slut på sekunder, merch har lanserats och studenter har försökt navigera mellan ölmil, cykelfester och kvällar i Gasquesalen. Karnevalen säljs in som en unik gemenskap. LTH förenas med LU, vardagarna ersätts av spontana utekvällar och en onsdagseftermiddag kan plötsligt gå åt till att snickra ihop stora plywoodskivor tillsammans. Men i praktiken kan det hela upplevas som en serie kostsamma, stressiga och halvt meningslösa moment. Dyra biljetter, scheman som ändras med kort varsel och en ständig känsla av att behöva vara på rätt plats vid rätt tid. Men man deltar ändå, eftersom alternativet är att stå utanför och missa allt.
Det är inte nödvändigtvis dåligt, men det är inte heller så självklart som det låter. För många har det inneburit att kasta om hela dagar för att hinna med ett pass, eller försöka förstå var man egentligen förväntas vara. Ändå är det svårt att inte vilja vara där. För det som skaver är kanske inte att man missar något storslaget, utan att man hamnar utanför något som alla andra tycker är viktigt.
Artikeln publicerades först i Lundagård #4 2026. Läs hela tidningen här.
