Romance-författaren Veronica Almer har nyligen släppt boken Jag älskar dig, och det förstör mitt liv som utspelar sig i Lund under ett karnevalsår. Tyvärr bottnar inte temat i den lite föråldrade inramningen.
Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikter i texten.
Författare: Veronica Almer
Titel: Jag älskar dig och det förstör mitt liv
20/3-2026, Seraf Förlag
Perfekt tajmat med Celestialkarnevalen har Veronica Almer skrivit en romantisk roman där huvudkaraktärerna faller för varandra genom sitt engagemang i karnevalskommittén. Bokens huvudkaraktär Ella-Mei Wáng är en etablerad och något avdankad lundastudent, vars vänner flyttat från staden efter att de avslutat sina studier. Men genom engagemanget träffar hon Chris, en spännande men störig kille, som visar sig vara Lundakarnevalens general.
Den mjuka romansen skapar snabbt en mysig värld att befinna sig i. De igenkännbara miljöbeskrivningarna i kombination med kärleksrelationen skapar en hemtrevlig känsla. Relationen mellan de två centrala karaktärerna utvecklas snart till något annat och Ella-Mei får genom karnevalen en ny social tillvaro. Och visst hejar man på och vill se romansen lyckas, men för en lundastudent är det beskrivningen av de spontana vardagsölarna som känns mest intressant.
det förstör mitt liv av Veronica
Almer. Foto: Seraf förlag
Jag saknar dock ett större djup än vilken bar man som student bör välja. Det skulle behövas för att skapa det där suget som gör en bok omöjlig att släppa. Jag älskar dig, och det förstör mitt liv är fylld med plattityder som är återkommande i kärleksromaner: En vilsen tjej som ska hitta sitt sammanhang genom en man, kombinerat med en hatkärlek så transparent att man från första sidan kan förstå på vilket sätt relationen kommer att utvecklas. Förutsägbarheten gör boken plattare än vad den hade behövt vara.
Synd bara att nostalgi inte räcker för att göra en hel bok läsvärd.
Boken är sprängfull av klyschiga referenser till andra romance-verk som vittnar om att författaren själv är en storkonsument av genren, men effekten går till överdrift. Name-droppandet av kända storfavoriter som Det slutar med oss, Ett hov av taggar och rosor och Stolthet och fördom skapar snarare jämförelser som romanen inte klarar av att mäta sig med. Det känns som ett försök att knyta an till annan litteratur som konsumeras av samma målgrupp i ett försök att hävda sitt existensberättigande.
Boken upplevs dessutom ha en något annorlunda målgrupp i åtanke än vad handlingen ger sken av. Gymnasieelever som befinner sig på gränsen till att påbörja sina universitetsstudier finner möjligen miljöbeskrivningar och karnevalens mytiska skimmer mer intressant än vad en faktisk student gör. Romanens behållning ligger också i sin närhet till äldre studenter, eller de som nyligen tagit examen. Är det något som Jag älskar dig och det förstör mitt liv fångar är det den melankoliska känslan som dyker upp när det är dags att säga hejdå till studenttiden. Beskrivningarna kring hur det känns att halka efter i livet är bra. Boken har dock samma känsla som när en förälder berättar om ”sin tid i Lund” med glansig blick. Träffsäkerheten kring hur det faktiskt är att vara lundastudent i nutid saknas. Kanske är romanen inte skriven för varken gymnasieungdomar eller nya studenter, utan för de som vill drömma sig tillbaka till en svunnen tid.
Jag ska dock inte sticka under stolen med att det känns häftigt att läsa om allt det studentikosa och lundensiska i en roman. Efter att ha pluggat i Lund i ett par år, känner man igen alla miljöer och traditioner. Synd bara att nostalgi inte räcker för att göra en hel bok läsvärd.
Artikeln publicerades först i Lundagård #4 2026. Läs hela tidningen här.
