Det är över tio år sedan Erik Lundin släppte sin EP Suedi . Daniela Vásquez Astudillo reflekterar över vad titellåten, och språket, betyder för alla de svenskar som upplever ett mellanförskap.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Härom morgonen gästade Erik Lundin Morgonpasset i P3 – morgonprogrammet som är en konstant följeslagare i mångas vardag. Det är över tio år sedan hans prisade EP Suedi svepte in som en storm över Sverige och satte ord på mellanförskapet som är ett socialt faktum i vårt land – i alla fall för alla som är svenska, men inte ser helt svenska ut.
Tog planet till släkten när jag var innanför dörr’n
Kände mig hemma, nu är Sverige blott ett minne från förr
Tills dan vi hängde omkring och plötsligt hände nåt hemskt
För kussens polare så blev jag presenterad som svensk
Mellanförskapet blir inte tydligare än i denna textrad. I Sverige är man inte svensk och i föräldrarnas land blir man ändå presenterad som svensk. Det spelar ingen roll var du är född, uppvuxen eller var du känner mest samhörighet –i andras blickar påminns du om att du aldrig kan bli helt svensk.
Detta leder till ett evigt identitetssökande för den som inte riktigt känner att den hör hemma. Och där är språket ett vapen som i kulturen ofta tas till. Erik Lundins ord och skarpa iakttagelser i Suedi vittnar om en vässad penna som söker efter tillhörighet. Även artisten Timbuktu använder i sina låttexter och i sitt artisteri språket. Han höll, också för tio år sedan, i samband med en prisutdelning ett vackert retoriskt tal om betydelsen hans passhandling hade för hans identitet. Skickligt använder han nationalsången för att skapa argument som inte går att säga emot. Att vara skicklig retoriskt är ett krav för att överhuvudtaget bli hörd– och ännu mer när man inte ser ut att höra hemma.
När jag pratar och skriver finns det ingen som kan se eller veta hur jag ser ut. Då kan jag lika gärna vara blond, med ljus hud och blåa ögon. Med språket kan man kanske bli immun? Det skrivna språket ger oavsett bästa möjliga försvar mot alla som antar att man inte hör hemma och därför tilltalat oss, som inte ser helt svenska ut, på engelska. Med en vässad svenska kan man snabbt tysta dessa antaganden om icke-svenskhet.
Jag är född och uppvuxen i Sverige, men för vissa är det ändå inte nog. Jag älskar svensk kultur, det är anledningen till att jag skriver här idag – men ändå är jag inte svensk nog. Det får mig att tro att det nog inte finns något simpelt sätt att helt komma förbi mellanförskapet och ”bli svensk” i allas ögon. Men det finns en känsla av frigörande i konsten och i språket som hjälper en bit på traven. Därför är Erik Lundins låt ”Suedi” både till ordkonst och innehåll minst lika aktuell idag, tio år senare.
