Det finns lundastudenter som engagerar sig för de asylsökande.
Kristofer Thelin är en av dem.
– Sverige har råd att ta emot fler flyktingar, tycker han.
När Kristofer var yngre gömde hans föräldrar en kosovalbansk man hemma i flera
år.
Nu är han själv en av eldsjälarna i Asylgruppen i Lund, som drygt ett och ett
halvt år efter starten har ett tjugotal aktiva medlemmar.
Humanitära skäl anses svaga
Gruppen hjälper asylsökande med diverse saker, främst genom sin jourtelefon. Dit
ringer människor för att få hjälp med allt från läkarvård till råd om hur det
svenska banksystemet fungerar.
– Men allra vanligast är att de vill ha hjälp med sina asylansökningar, säger
Kristofer Thelin.
Ofta har personerna som ringer till Asylgruppen redan fått avslag på sin första
ansökan.
De flesta som kontaktar gruppen söker asyl för humanitära skäl, vilket är det
svagaste skälet för asyl. Då behöver man visa i sin ansökan att flyktingen mår
dåligt på grund av upplevelser i hemlandet. Asylgruppens jobb blir att plocka
fram nya uppgifter om de sökandena. Har de till exempel varit utsatta för
våldtäkter eller sett anhöriga som dödats är det, med en lätt omvänd
terminologi, positivt.
Men allra viktigast är ett intyg från en psykiatriker att den asylsökande mår
dåligt.
– Tyvärr är det svårt att få psykiatriker att titta på våra fall. Just nu har vi
bara en psykiatriker som hjälper oss och hon är alldeles överbelastad av alla
handlingar, säger Kristofer.
Hjälp med att gömma
Det händer också att Asylgruppen hjälper flyktingarna mer konkret genom att
gömma dem.
Men på vintern, när sommarstugorna blir för kalla, är det ont om platser för
flyktingar som gått under jorden.
– Jag ringde en kvinna jag känner för att ordna en plats. Men hon sa att hon
inte orkade ta emot en till, hon hade redan sju boende hos sig, säger Kristofer.
Är det något fel med svensk flyktingpolitik idag?
– Lagarna som vi har är bra, de behöver inte ändras. Men tolkningarna av dem är
idag alldeles för hårda. Jag tror absolut inte på fri invandring, men jag anser
att Sverige har råd att ta emot fler än vad vi gör.
Vilket fall har varit jobbigast för dig personligen?
– Det var ett fall som jag jobbade med i höstas, en kosovoalbansk 60-årig kvinna
och hennes två barn i 30-årsåldern som hade hela sin släkt i Sverige. När vi
arbetade med att få fram nya bevis beslöt Migrationsverket att utvisa dem. Vi
fick snabbskriva en ansökan – som inte gick igenom.
– Det var så fruktansvärt orättvist. Syskonen skulle förmodligen försöka lämna
Kosovo igen, de hade inget kvar därnere. Och deras sjuka mamma skulle bli ensam
kvar.
Hur orkar man fortsätta att jobba efter ett sådant fall?
– Jag tog en lång paus och jobbade bara med organisatoriska frågor. Men så
börjar man med småärenden igen. Och plötsligt stöter man på något orättvist
fall. Och lusten att jobba återvänder.
Fotnot: Asylgruppens journummer är 073-66 99 375
