”ja en flod som griper omkring sig när den strömmar”
Alltings närhet, allt sammanfaller och kommer tillbaka till mig.
Momenten hör samman i ett utsträckt blodomlopp; kroppen
inringas av hudlagrens gränser (tätt spända över oss, över
bostäderna och gatorna) och under dem: Blodet, strömmarna,
våra ständigt roterande ord och utsagor; det metafysiska kittet
mellan hjärta och hjärna, lunga och tand, önskning och öga.
Allt är musik som lämnar trådar efter sig: i vatten, på vindrutor
allt är repetition; allt är nytt: blodkropparna inuti kropp och blod
är momenten som förr eller senare passerar tanken ännu en gång,
och ännu en gång. Vi går igen i oss själva, allt är som det ska.
Men endast så länge skönheten är större än repetitionen.
citatet är hämtat ur en dikt av Arne Johnsson
