Tidningen Expo visar upp det bisarra och brutala ansikte som gömmer sig bakom
fasaden på dagens högerextrema grupper.
Expo Nr 1/2003.
I sitt första nummer granskar tidningen Expo hur nazister hyllar brutala mord på
homosexuella och jämställer bögar med pedofiler.
Kopplingen mellan extremhögern och det ökande våldet mot homosexuella är en
aspekt av rasismen som ofta glöms bort.
Chefredaktör Stieg Larsson slår i det återuppståndna numret av tidningen Expo
fast att samhället inte bryr sig om den här aspekten -om samma hatkampanj hade
riktats mot en annan grupp skulle det råda krigstillstånd i Sverige, menar han.
Särskilt intressant är artikeln om framstående nazister som själva var
homosexuella. Till exempel var ledaren för SA-trupperna i nazityskland, Ernst
Röhm, öppet homosexuell. Men idag ses homosexualitet som snudd på dödssynd av
nazisterna. Ett uppmärksammat fall är det engelska skinnhuvet Nicky Crane som på
90-talet var inblandad i misshandel av flera homosexuella. Senare skulle det
visa sig att Crane själv hade en relation med en man med judisk bakgrund.
Föreningen Expo har nu i åtta års tid bevakat den organiserade rasismen och
nazismen i Sverige. Deras tidning har legat nere sedan 1997 – då den under tiden
var en bilaga till numera dödföklarade Svartvitt – men nu fortsätter den med ny
kraft att granska den svenska högerextremismen. Och det behövs.
Många av nyheterna som tas upp i Expo har en lätt pikant ton över sig –
det är svårt att bestämma sig för om det är komiskt eller djupt tragiskt. Vad
sägs om historien om den framstående nazisten Andreas Laggar som jobbade för ett
framgångsrikt bögporrföretag? Eller den paramilitära nazistorganisationen Legion
Wasas grundare Curt Linusson som berättar för Expo hur han drömmer om att få
delta i krig, men fick åka hem besviken från Bosnien 1997 utan att ens ha fått
se fronten?
Under läsningen får man många anledningar att höja på ögonbrynen. Bland annat
över svenska händelser som inte finns med i skolans historieböcker. Expos Mikael
Ekman berättar om den svenska vänstertidningen Folkets Dagblad som tog hårt på
Hitlers död och skrev att ”En av mänsklighetens störste har gått bort – kanske
den allra störste näst Jesus Kristus”.
Jag ställer mig dock frågande till varför moderaten Fredrik Reinfeldt har
fått breda ut sig över hela sista sidan. Hans krönika känns i det närmaste banal
och han utnyttjar skamlöst tillfället att ta billiga politiska poäng. Reinfeldt
avvisar fränt de åtgärder som är politikers (läs sossarnas) favoritåtgärder för
att sysselsätta ungdomar. Reinfeldt deklarerar stolt hur han får en ung
nazistsympatisör att ifrågasätta sin ideologi bara genom att prata med honom och
avslutar krönikan med att han kanske skulle prata med en kommunist nästa gång.
Om man är ute efter en analys eller förklaring till varför högerextrema grupper
uppstår, ska man inte förvänta sig att få det i Expo. Tidningen fungerar snarare
som ett lexikon över de högerextrema grupperna i Sverige och över vilka brott de
begår – brott som annars brukar finnas utspridda i tidningsnotiser.
Framförallt river Expo ner den demokratiska fasad som många högerextrema
grupper försöker bygga upp och blottlägger deras riktiga agenda.
Det här är ingen trevlig läsning. Snarare känns det som ett otrevligt
uppvaknande som får en att inse att vi är långt ifrån Mona Sahlins drömbild av
Sverige.
