Dammigt, trist, enformigt – historiska museet i Lund har
länge varit nidbilden av ett tråkigt museum.
Men nu genomgår utställningarna en förvandling. I
december slås portarna upp.
Historiska museet grundades för 200 år
sedan och flyttade till sin nuvarande byggnad
bakom domkyrkan 1918. Men museet
har nästan bara används av forskare och
studenter och museipedagogiken är lika
gammal som objekten. Det ska nu ändras
och museet är tänkt att bli en ny plats för
bildning och reflektion. Ett nytt kafé ska
öppnas ut mot Krafts torg. Förändringen
av museet ska pågå i fem år, men redan
till invigningen i december kommer vissa
förändringar att ha genomförts.
– Oftast är museer alldeles för försiktiga
när de presenterar sina föremål. Det
är gravallvarligt och det saknas drastiska
och humoristiska kopplingar. Jag vill inte
skapa ett museum som drunknar i tekniska
detaljer, säger Per Karsten
HAN ÄR SEDAN ett år tillbaka chef för Historiska
museet i Lund. Samlingarna består
av arkeologiska fynd från medeltiden och
bakåt som legat orörda sedan 1918. Snart
ska de bytas ut eller flyttas om. Ute på
Gastelyckan finns 15 miljoner föremål
magasinerade som aspirerar på att få visas
upp i montrar.
– Dessa montrar med arkeologiska fynd
ger också en inblick i 1920-talets historieförmedling,
säger Per Karsten.
Han gör en svepande gest mot de prydligt
uppradade spjutspetsarna. Små skyltar
anger årtal och mossen
där fyndet gjorts.
– Dessa föremål säger
också något väsentligt
om vår människosyn.
Vetenskapsidealen
speglar ju stämningar
ute i Sverige och Europa där människor
kategoriserades genom skallmätning och
rasbiologi, säger Per Karsten.
Nu håller andra våningen på att göras
om till en fast utställning på temat idéoch
vetenskapshistoria. Den positivistiska
vetenskapssynen ställs i kontrast mot ett kuriosakabinett
från 1700-talet. Det senare var
professorn och naturfilosofens Kilian Stobaeus
brokiga samling föremål – bland dem en
gigantisk fårtarmskondom. De skänktes till
universitetet 1735 men
har inte kunnat visas
upp i det nuvarande
museet.
PÅ TREDJE VÅNINGEN
knarrar trägolven.
Rummen innehåller religiösa föremål
från medeltiden, insamlade från kyrkor
runtom i Skåne. Katolska helgon och
Jesuskrucifix blänger anklagande från
väggarna. På några finns rester av grälla
färger. Avsaknaden av skyddsglas inger en
alldeles speciell närvarokänsla.
Per Karsten vill ha en mer dramatisk
ljusscenografi här uppe. De flesta föremål
måste dessutom konserveras på nytt om
de inte ska falla i bitar.
DET HAR MÖRKNAT ute när vi når det sista
rummet. Rökelsekar från 1500-talet
hänger i ett glasskåp. Men här finns också
museets kanske mest värdefulla föremål.
Det är ett processionskors från 1000-talet
– brytningstiden mellan vikingatid och
medeltid. Korset hittades på 1960-talet
i Löddeköpinges gamla stenkyrka. I den
nya museivisionen ska den här klenoden
få en mer central plats.
– Dessa föremål skänker hisnande perspektiv.
De förmedlar en närvaro som vetenskapen
är oförmögen att göra, säger
Per Karsten
