Studentaftonsutskottet bjöd på debatt under rubriken Kulturskymning eller kulturrevolution.
Fem kulturveteraner delade med sig av sina tankar och efterlyste mer engagemang och uppror inom studentvärlden.
Kulturskymning eller kulturrevolution
Studentafton, Athen, 14 mars
Hur revolutionära är studenterna i dag jämfört med för 40 år sedan? Inte särskilt om du frågar Mats Svegfors.
– Vi har inte någon anledning att skaka inför studenterna i dag, men det borde vi ha, säger han.
Landshövding Svegfors är en av medlemmarna i Kulturforum, rektor Göran Bexells egen klubb. Den består av tiotalet författare, professorer och andra lärda som sedan några år tillbaka träffas för att diskutera kultur.
På kvällens studentafton har fem av medlemmarna samlats för att debattera kultur och kunskap.
De kan inte ge något svar på hur den efterlysta revolutionen kommer att se ut.
– Men när revolten dyker upp kommer vi att vara kritiska mot den, säger Göran Bexell under pressträffen och får medhåll.
Strax efter klockan sju sitter de utvalda på plats i varsin röd fåtölj på kafé Athen. I mitten sitter Horace Engdahl, det är förmodligen hans namn som lockat flest besökare och det är han som pratar mest.
Moderatorn Karin Olsson drar paralleller mellan Göran Bexells Kulturforum och Alexander Bards Elit-lista, panel och publik skrattar ihop.
Det blir en hel del jämförelser mellan dagens universitet och det som var på 1960- och 70-talen. Överhuvudtaget har männen en ganska romantiserad bild av hur det är att studera vid universitetet.
Göran Bexell tycker det är fantastiskt att studenter läser kurser för nöjes skull, och tar arkeologi och filosofi som exempel. Mats Svegfors premierar bred och intressant kunskap framför jättesmal. Horace Engdahl säger att utbildningens längd är av underordnad betydelse, såvida det inte handlar om blivande läkare.
Katarina Mazetti har mest kontakt med verkligheten.
– Studenternas utbildning strömlinjeformas i dag, säger hon. På grund av CSN finns det för lite tid att läsa vad man vill.
Diskussionen avslutas som vanligt med frågestund. En kille undrar vad klubben tycker om att skapa en kulturkanon med utvalda verk, som danskarna gjort.
Ganska illa, framkommer det.
– Fördelen med en kanon, säger Horace Engdahl, är att utan den kan man inte skapa en motkanon. Och det är det som är syftet.
Sista frågan handlar om Lund kontra Malmö som kulturstad. Konklusionen blir att Lund står för den gamla kulturen och Malmö för den nya, utan rangordning. Horace Engdahl får sista ordet.
– Lund är ett universitet med vidhängande stad.
Göran Bexell ler nöjt.
