Blandade skämt lockade till skratt

- in Kultur & Nöje
@Lundagård

Det är torsdagskväll och dags för terminens fjärde klubb Prickprick 2,0. Redan en timme innan start hopar sig gästerna i kön till Café Athens ståupp-klubb. Den lokale Pangpregohjälten Jesper Rönndahl är en av kvällens många akter.

– Jo, men jag gillar ju Jesper.

Jakob Bers skiner upp när han får höra att malmökomikern kommer på besök i kväll. Han är inte den enda som besöker Athen utan att veta vad som väntar på scen, men inte heller är han ensam med att bli muntert överraskad när Jespers namn kommer på tal. Kanske är det ståuppkomikens sällskapsgemytliga funktion som gör att det inte spelar någon större roll vilka som egentligen levererar skämten? Eller är det platsens atmosfär och klubbens rykte som får folk komma i vilket fall?

Det är i alla fall flera som varit här förut, och nästan ingen svarar när konferencier Cecilia Ramstedts efterlyser förstagångsbesökare.

Smartare skämt?

– Vi skrattar åt samma sak, förklarar komikern Petter Bristav strax innan föreställningens start. Han tycker att den skånska humorn kan vara smartare än den från huvudstaden, som ofta befinner sig under bältet.

– Det är sällan som jag träffar en outbildad skånsk komiker, och scenagerandet påverkas såklart därefter. Detsamma gäller publiken, en mer belevad sådan gör snabbare kopplingar, skämten flyter på, och humornivån stiger, fortsätter Petter.

Cecilia von Stohkirc, en av kvällens sista akter, tycker att skånehumorn är mer finurlig och fenomenbetraktande jämfört med den stockholmska ”jag, jag, jag”-jargongen.

Men den stockholmsaktive Martin Laagus kallar detta för en myt. Han håller däremot med om att lundascenen ger ett annars sällan existerande spelrum för ”utbildad humor”.

– Ett obamaskämt behöver inte föregås av förklaringen av fredspriset till exempel, säger han.

Lagom är bäst

Det är en mångfacetterad skara komiker som bjuder på en brokig kväll med humor på alla ställen kring bältet. Med några repliker anspelande på white trash och den polska städerskan, känns det i bland som att skämten riktas till en övre medelklass som gärna skrattar nedåt. Men med tillräcklig självdistans och med förmågan att också angripa sig själv, blir humorblandningen väl balanserad mellan accepterad och inte accepterad ståupp-komik, precis så som det ska vara.

Det är efter dussintals infallsvinklar till vardagslivets bu och bän, som Jesper Rönndahl avslutar denna tvåtimmarsföreställning. Med delvis spontant framspunna skämt höjer malmökomikern atmosfären till max, innan han precis i rätt ögonblick tackar för sig och på ett plötsligt väldigt modest sätt släntrar ner från scenen.

Ansvarige Erik Börén är nöjd med kvällen, särskilt med tillskottet Ellinor Persson, som trots att hon är ny i branschen inte darrade på vare sig hand eller blick under sitt framträdande.

– Det är inte alltid man har den turen, förklarar Erik under det att han samlar ihop mikrofonutrustningen som snart ska användas igen. Den 19 november intar nämligen bland andra Soran Ismail och André Wickström scenen på nästa klubb Prickprick.

Text: Frida Sandström
Foto: James Jones Huang