"Den typiska kåraktiva är normalstörd"

- in Kår
@Ida Ölmedal

Kårerna saknar kunskap om de funktionsnedsättningar som inte syns utanpå. Det säger Åsa Gustafsson på Sveriges förenade studentkårer. Nu ska hon hjälpa dem att tillgängliggöra sig.

Åsa Gustafsson. Foto: Privat.
Åsa Gustafsson.
Foto: Privat.

En procent av studenterna sitter på 99 procent av kåruppdragen. Det sägs i en pinfärsk rapport från Sveriges förenade studentkårer. Bakom den står Åsa Gustafsson, ledare för projektet Så funkar det. Hon har gjort en ”nulägeskoll” på 16 studentkårer i Sverige för att ta reda på vad som behöver göras när det gäller studenter med olika funktionsnedsättningar.

– Det kan vara rekryteringskanaler till kåren, att man kollar av sitt eget kompisgäng. Det vi har gjort är inte en vetenskaplig studie, men den typiska kåraktiva är ofta normalstörd, vilket betyder att personen inte har någon funktionsnedsättning.

Det kan leda till att de aktiva tänker för lika och missar andras behov, menar Åsa Gustafsson.

– Normer handlar ofta om att man utgår från sig själv. Det gäller att tänka utifrån olika behov.

Kognitiva funktionshinder som läs- och skrivsvårigheter är den vanligaste typen av funktionsnedsättning på högskolor och universitet. Ändå saknar kårerna kunskap om hur de ska arbeta med det, enligt Åsa Gustafsson.

– Kunskapen inom kårerna är rätt god när det gäller synliga funktionsnedsättningar, men när det kommer till osynliga funktionsnedsättningar som de kognitiva, då är kommentaren mer: vi vill, men vi vet inte hur, säger hon.

Hur ska kårerna göra då?

– Tydlighet är nyckelordet när det gäller kognitiva funktionsnedsättningar. Skriv på lättare svenska i stället för byråkratiskt krångel. Det kan också handla om att vara tydlig med vad som händer när, som att ha schemalagda pauser i mötet och att använda en talarlista.

Hur mycket har kårerna jobbat med detta tidigare?

– De flesta kårer har inte kunnat prioritera det. Det finns en vilja, men man har saknat kunskap och resurser. Men det är en fråga som är på frammarsch nu, även vid universiteten.

Nästa steg i projektet är att utveckla en metod för tillgänglighetsanpassning, som kårerna kan använda.

– För att göra det kommer vi att ha  fem kårer som fungerar som pilotprojekt. Ansökningsprocessen är i full gång.

Hur många är det som söker?

– Det bubblar! Det är ju en chans för kårerna att komma igång med tillgängligheten. Tillgänglighet höjer kvalitén hos kårerna. Det är en nödvändighet för vissa, som gör att det blir bättre även för andra. Ett exempel på det var när vi nyligen hade ett medlemsmöte för kåraktiva över hela Sverige och använde hörslinga för att en behövde det. Då kom även andra fram och sa: ”Tack för att ni mickade, vi hörde mycket bättre.”