Geografisk politik

- in Nyheter

Året är 1978 och det ursvenska hedersbolaget Volvo i behov av stålar. På ritbordet ligger skissen av vad som kan bli en äkta kassako, en bilmodell som kan bli synonymt med bolaget självt: Volvo 740. VD: n Gyllenhammar vankar av och av på sitt kontor med funderarminen i ansiktet. Vilka alternativ har jag? Hur ska jag kunna gräva fram det nödvändiga kapitalet?

Idén som Gyllenhammar utarbetar är modig. Han kringår aktiemarknaden, struntar i de vanliga kanalerna för kapitaltillförsel. Han har nämligen kontakter inom den norska staten, med vars hjälp han utarbetar en affärsidé: Volvo mot Olja.

Gyllenhammars idé innebär ett norskt kapitaltillskott på 200 miljoner samt koncessioner (statligt tillstånd att bedriva viss näringsverksamhet, enligt wikipedia) i norska oljefält. Affären innebär ett norskt övertagande av 40 % av Volvo, samtidigt som Volvo blir ägare av 10 % av Oseberg-fältet (ett område med massvis av det svarta guldet).

Affären gick i stöpet och oljan förblev norsk. Volvo gick som vi vet via amerikanska händer till att hamna i kinesisk ägo. Volvo-olja-affären innehåller en del bitar som delvis förklarar varför  intresset för Svalbard och Arktis ökar bland världens nordliga stater.

I augusti 2007 genomförs en imponerande arktisk bedrift. En rysk ubåt letar sig ned under den arktiska packisen och tar sikte på nordpolen. På ubåten finns en flagga av titan, vars syfte är att placeras på havsbotten. Detta genomförs och den ryska besättningens insatts uppmärksammas internationellt. Det är dock inte den centimeterprecisa manövreringen som drar till sig strålkastarljuset, utan de politiska undertonerna av flaggplaceringen.

Arktis är enligt vissa beräkningar hem för motsvarande 30 % av världens ännu inte utnyttjade oljetillgångar.  Värdet på dessa oljefält är förmodligen helt enorma. Vad som också är intressant är att ägarfrågan inte är helt löst ännu. Olja och tvivelaktiga lagfarter brukar som bekant oftast inte leda till fredsamma samtal grannländer emellan.

Vad en gräns mellan två länder faktiskt definieras som är en intressant fråga. I många fall är detta mycket tydligt, i alla fall på en karta. Hav komplicerar saken. Två av de många termer som beskriver en stats rätt till resurser under havsytan tar är ”Exklusiv ekonomisk zon (EEZ)” och ”Kontinentalsockel”.

”EEZ” sträcker sig max 200 nautiska mil ut i havet. Inom detta område har en stat exklusiv rätt till samtliga naturresurser. Utanför EEZ kan en stat erhålla ensamrätt på utvinning av mineraler och andra icke levande tillgångar. Detta kan bli juridiskt accepterat av andra stater så länge det är fastslaget att en kontinentalsockel knyter samman resursen och anspråksgörar-staten. Hur kontinentalsocklar i Arktis går har således blivit storpolitik.

8  stycken stater kan räkna sig som arktiska, Sverige är ett av dessa. De övriga är Ryssland, Kanada, USA, Norge, Finland, Island och Danmark. Det är i första hand mellan dessa 8 som kampen om den arktiska oljan står. Vapnen är i första hand vetenskap och forskningsrapporter. I detta spel är förmågan att kunna presentera en trovärdig rapport om vilka kontinentalsocklar som faller inom ramen för landets territoriumanspråk. Tillgång  till goda forskare och god teknik har blivit hårdvaluta, vilket har gjort vår gamle vän isbrytaren Oden globalt eftertraktad.

Hur uppdelningen slutligen kommer ske får framtiden utvisa. Klart är att enorma summor står på spel och att staterna involverade satsar mycket pengar för att bevaka sin del av kakan.

Sverige då? Vi har inga potentiella anspråk på kontinentalsocklar i Arktis. Dumma Norge ligger mellan oss och Ishavet. Är vi på väg att se våra norska, danska och ryska grannar få håva in storvinster i form av oljepengar samtidigt som Sverige får klara sig utan? Ja, det ser inte bättre ut. Igen, precis som för vår gamle Gyllenhammar, går den svarta välsignelsen oss förbi.  Och väl är väl kanske det? Vid sidan av forskning pågår nämligen också en ökning av staternas  nordliga stridskrafter. Kanske är det bäst att Sverige håller sig utanför detta getingbo? Förhoppningsvis kan rika norrmän och danska fortsätta köpa våra lastbilar och möbler.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.