Vinn både min plånbok och mitt hjärta

- in Krönikor

Som att vara vilse i skogen och gå i cirklar. Så beskriver Lundagårds krönikör Mette Mjöberg Tegnander sina cafébesök den senaste tiden. Blir vi behandlade olika beroende på om vi äter kött eller ej?

 

Hennes blick blev svart och leendet slocknade. Hennes långa trötta suck fyllde upp hela caféet.

– Vegetariskt sa du? Jo, men vi har ju laxbagel, tonfiskröra och en ost-och skinktoast, svarade hon.

– Mmhm, men jag äter inte kött. Inte kött från fisk heller, svarade jag vänligt.

– Men nu är det de alternativen som finns här, så är det bara, fräste cafébiträdet.

Alldeles för ofta händer det att cafépersonal indikerar att jag är svinjobbig. Så fort jag artigt ber om ett köttfritt alternativ är det tack och hej. Detta trots att de flesta fik och caféer är utrustade med någon form av salladsbar. Någon form av ”problemlösning” eller kreativitet finns tyvärr sällan till hands. Ett grillat surdegsbröd med ekologisk parmaskinka tycks vara betydligt lättare att fixa fram – än en enkel macka utan kött.

Ibland har jag förhoppningsfullt erbjudit mig betala för en ”köttmacka” om köttet byts ut mot grönsaker, oliver och dressing. Men i många fall tycker personalen att det är alldeles för omständligt. Sedan hänvisar de åter till menyns köttalternativ och jag förklarar åter igen att jag inte vill äta kött. Det är lite som att vara vilse i skogen och gå i cirklar.

Det finns så klart grymma ställen som fattat grejen med att servera vegetarisk och vegansk mat, som till exempel Kao´s och Café Agnez i Malmö. Men det är pinsamt och ologiskt att så många matställen inte fattar grejen. Att de kan vinna både mitt hjärta och framförallt min plånbok genom att erbjuda köttfria alternativ.

Gå hem och bre dina egna förbannade mackor då, tänker säkert en hel del. Det finns väl viktigare saker, som världssvält och klimatförändringar att lägga energi på. Ja, och det är ju också det som är halva grejen. Köttindustrin bidrar till 18 procent av de globala växthusutsläppen och att producera ett kilo nötkött kräver 100 000 liter vatten. Vi kan själva äta råvarorna som idag odlas för att göda slaktdjur. Det skulle spara enorma mängder vatten och energi. Dessutom skulle vi kunna mätta fler magar.

Jag är trött på att svara på frågor om mitt proteinintag och eventuell näringsbrist. Kött är inte den enda proteinkällan, solrosfrön innehåller exempelvis mer protein än stekt nötkött enligt livsmedelsverket. Men varför inte ställa samma frågor till någon som är i större behov av att utveckla sin kunskap om mat. Varför inte fråga någon av alla studenter som lever på fryspizza, snabbmakaroner och pommes?

Helgen tips! 

På lördaglunch äter jag svampfyllda crepes på Kao´s och njuter av deras mysiga och fina lokal på föreningsgatan 37 i Malmö (för att inte tala om världens trevligaste personal). Där finns så klart även annat att äta till exempel matiga soppor och fantastiska bakverk.

Sedan går jag vidare till årets första bout (tävling) i roller derby i baltiska hallen i Malmö.  På kvällen följer gigantisk efterfest på Moriskan med speeddejting och dans hela natten.

På söndag slappar jag och tar en tur till Köpenhamn och dricker smoothies på raw foodrestaurangen FireflyGarden på Frederiksborggade 26. Sedan hugger jag in på en pumpapaj   med endiver, äpple, nötost och krispig lök.