Familjen i fokus

I Babel-fåtöljerna söndagen den 2 september sitter förra årets augustprisvinnare för boken Allt vi inte minns (2017) Jonas Hassen Khemiri och den välrenommerade norska författaren Vigdis Hjorth och diskuterar sina aktuella böcker. De pratar om familjen, något som båda deras böcker handlar om.

När jag gick en två-dagars kurs med kanadensiska filmskapare på Teaterhögskolan i Malmö förra året sa en av dem (som jag har glömt namnet på, men han skriver tydligen manus i Hollywood) att familjen är det enda vi bryr oss om. ”Det är därför all kultur handlar om familjen” sa han på sann Hollywood-manér.

Vad är då familjen? Enligt föreläsaren är det vårt privata sammanhang. Familjen är uppbyggd på stark gemenskap genom känslomässiga band och/eller biologiskt arv och gemensamma minnen. Familjen kan alltså vara våra vänner, vår partner, vår biologiska familj eller kollektivet vi bor i. Hur man än väljer att definiera familjen är det naturligt att värna om den. Detta värnande kan man bedriva på mer eller mindre framgångsrika sätt. Vigdis Hjort vars roman Arv och miljö kom ut på svenska den 1 september, antyder i Babel-fåtöljen att det ibland är förståeligt att skydda sin familj från sanningen eftersom sanningen kan vara ett hot mot gemenskapen.

”Familjen, eller gemenskapen, kan ha ett skyhögt pris.”

Sharp Objects (HBO) hade premiär den 8 juli i somras och är en kortserie baserad på Gillian Flynns roman med samma namn. Huvudkaraktären Camille Preaker återvänder till sin hemstad och familj för att skriva en serie artiklar om två mordfall som har ägt rum där. Jag tänker inte spoila serien för er – för med dess vidunderliga märklighet och skräckinjagande seghet är den sevärd. Men den sätter fingret på någonting om familjen som jag tror att den kanadensiska manusförfattaren missade under vår tvådagars-kurs men som Vigdis Hjort verkar ha förstått: Familjen, eller gemenskapen, kan ha ett skyhögt pris.

När Jonas Hassen Khemiri sedan pratar om sin senaste bok Pappaklausulen (2018) blir jag trött. Han basunerar ut sin skam över sitt bristande föräldraskap (ibland vill han ha en liten stund för sig själv). Hans poserande självkritik över sin frånvaro som förälder tar över. Snälla Jonas Hassen Khemiri: Ingen kommer att hata dig för att du säger att du behöver sova eller ta en öl med grabbarna.

 

 

Facebook Comments

You may also like

Farväl till familjen

Det kan vara svårt att behålla banden till