Professorn och kontroverserna

- in Porträttet

För många studenter är han känd som den kontroversiella föreläsaren på läkarprogrammet som diskuterar biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Men det är inte första, och troligen inte sista gången som Germund Hesslow, professor i neurofysiologi, hamnar i blåsväder.  

– Ni ska veta att jag är en smula misstänksam. Det här formatet har använts vid ett tidigare tillfälle för att misskreditera min person. En journalist sa en gång till mig i förtroende att redaktionen uppmanat henne att sätta dit mig. Så att ni vet hur jag går in i det här, säger Germund Hesslow när han precis har tagit emot oss, vid entrén till Biomedicinskt centrum.

Germund Hesslow började läsa historia och senare filosofi vid Lunds universitet på 70-talet med siktet inställt på att forska inom teoretisk filosofi.

– Jag såg framför mig att det skulle vara oerhört svårt att få en fast tjänst inom filosofi. Det var för få tjänster till för många sökande inom den filosofin. Jag begav mig i stället till psykologi. Men uthärdade inte vad jag menade var ovetenskapligt flum. Institutionen dominerades helt av psykoanalytisk goja, säger Germund Hesslow.

I stället valde han att studera människan från ett biologiskt perspektiv och doktorerade efter en tid i neurofysiologi vid medicinska fakulteten. Det är genom sin forskning i inlärning utifrån ett biologiskt perspektiv som han har följt frågan om arv och miljö sedan 70-talet.

– Det är så jag har upptäckt att folk som faktiskt måste veta hur det ligger till faktiskt ljuger om det. Den bild som folk i allmänhet har fått av frågan är falsk. Intelligens och personlighet är i mycket hög grad nedärvda. Jag menar att miljöfaktorer som uppväxt spelar en helt underordnad roll.

Förutom i frågan om arv och miljö deltog Germund Hesslow också i den offentliga debatten om bortträngda minnen under 90- och 00-talet.

– Till exempel i Thomas Quick- och Kevin-fallen. Där hävdade jag att idén om bortträngda minnen om sexuella övergrepp saknade vetenskaplig grund. Då blev många vansinniga. Men att ge mig in i den debatten, det är bland det bästa jag har gjort i mitt liv. För jag stod upp för det jag menade var riktig vetenskap och människor som blev falskt anklagade i stället för att jag drogs med i strömmen.

Avsikten är att teckna ett porträtt av hela personen Germund Hesslow, men vårt samtal dras till de tillfällen då han har debatterat och tagit ställning i olika frågor. Han har nyss börjat simma, han lyssnar gärna på musik och under intervjun ringer hans dotter för att bestämma när de ska ses för en fika. Ingenting av detta är något som han gärna pratar om. Att skilja personen bakom åsikterna från den offentliga personen är svårt i det här fallet just för att han verka få sin energi och identifiera sig så mycket med rollen som debattör.

När Germund 2016 fick kritik skrev Lundagård om det och intervjuade studenter som varit på hans föreläsningar. En student kallade hans föreläsning om könsskillnader för politisk propaganda. På det svarade Germund att det lät som förevändningar för att slippa det man inte vill höra. Under hösten 2018 har också Sydsvenskan publicerat tidigare studenters åsikter om hans föreläsningar samt hans eget svar på dessa.

Många studenter har blivit förbannade över innehållet i min föreläsning.

Apropå den senaste debatten om hans föreläsning säger han att han inte blir berörd av de många kritiska kommentarer som har mött honom.

– Många studenter har blivit förbannade över innehållet i min föreläsning och kallat det diskriminerande att prata om biologiska grunder till män och kvinnors olika livsval. Men jag har också fått ett stort stöd från många studenter, säger Germund Hesslow.

Samtidigt har universitetet tillsatt en utredning efter att en student i ett brev anklagat Germund Hesslow för att ha uttryckt sig kränkande och diskriminerande. Den utredningen är fortfarande pågående.

– Det den studenten som har varit på mig gör är ”guilt by association”. Studenten klumpar ihop vetenskapliga rön som jag lyfter med en vedervärdig politik. Folk kommer ofta dragande med nazismen när man pratar om genetik. Det måste ju vara oväsentligt för den vetenskapliga frågan. Jag skulle kunna ta upp Lysenko [en sovjetisk biolog som hävdade att växters egenskaper kunde modifieras av miljö och att de nya egenskaperna då skulle gå i arv, reds. anm.] apropå de som förespråkar miljöns roll men det tycker jag också skulle vara oväsentligt.

Inne i hans lilla kontor som är alldeles överbelamrat av böcker från golv till tak har han inte mycket manöverutrymme men diskussionen gör honom tydligt exalterad.

– Jag har fått material skickat till mig från den medicinska fakulteten för den rätta terminologin inom transsexualitet. Det är ju i sig befängt. Föreläsningen jag håller handlar egentligen inte alls om det. Kritiken jag har fått om en kommentar om transsexuella gällde en fråga från en student som jag försökte svara kortfattat på.

Även om det inte varit ofta så menar Germund att det har funnits tillfällen då han har ändrat sin uppfattning och bytt fot i en fråga.

– Jag har tidigare haft åsikten att omfördelningspolitik har varit av ondo. Att alla människors ställning är resultat av fri vilja. Men om man vet att intellektuell förmåga i hög grad är ärftlig, då förstår man också att människor inte har möjlighet att ändra sina livsval hur de vill. Enligt min uppfattning är biologiska skillnader det bästa argumentet för en jämlikhetspolitik.

– Men ingen vill lyssna på det för folk tror väl att ”han Germund är en halvnazistisk biologi-jävel och då kan han ju inte ha några åsikter som stämmer överens med mina”.

Foto: Magnus Göransson

Facebook Comments

You may also like

En akt ur livets teater

Vem blir dramatiker, och vad innebär det att