Nu är det mörkt

- in Ledare

Vi lämnar snart ett händelserikt decennium bakom oss. Vendela Källmark undrar om inte Lucia kan bränna lite pappersarbete när hon ändå är i farten.

Filosofen Bertrand Russell brukar tillskrivas orden ”Ett av de tydligaste tecknen på att ett nervöst sammanbrott är nära förestående, är tron på att ens arbete är fruktansvärt viktigt.”

Säga vad man vill om Bertrand Russells ord. Jag är den första att erkänna att vissa saker, som vi kallar arbete, faktiskt är viktiga. Men arbete på invidinivå behöver, eller borde, inte vara det viktigaste i våra liv.

När jag skriver det här sitter jag i AF-borgens torn och knaprar på en pepparkaka. Utanför är det becksvart. Under november månad skrapade Lund ihop till knappa 15 soltimmar och ingenting vittnar om att december blir ljusare. Solen går denna dag upp klockan 08.19 och ner klockan 15.37. Det betyder, som ni alla vet, inte att vi har fått se solen. Bara att himlen har dragit lite mer åt det ljusgrå hållet, än åt det becksvarta, i några timmar.

I Nour el Refais SVT-serie Landet lyckopiller menar en italiensk medborgare att maten, solen och de vackra kvinnorna i Italien gör att människor där inte är särskilt deprimerade.

“Hur mår du?”

“Jag är trött.” måste vara det mest slitna meningsutbytet under svensk senhöst.

Snorpapper, urdruckna kaffekoppar, räkningar och andra administrativa uppgifter hopar sig mot årets slut. Bokslutet. Inte så konstigt att vi blir trötta när det till råga på allt knappt går att se ut genom fönstret eftersom mörkret står som en vägg utanför. Det är inte för intet som Lucia, ljusets helgon, har fått starkt fäste på våra breddgrader. Hennes levande ljus  kan väl bränna upp lite av pappersarbetet när hon ändå håller på?

Året 2019, och egentligen hela 2010-talet har varit en tid kantad av klimatångest, mer eller mindre givande debatt, uppror, protester och världspolitiska omvälvningar av olika slag. Vi på Lundagård hoppas på ljusare tider under det stundande decenniet. Vi vet alla att det blir ljusare framåt våren. Men det ljus jag syftar på är en metafor för någonting annat, större.