Knivhöggs femton gånger – Salman Rushdies humor är ändå intakt

27 sekunder. 15 knivhugg. 33 och halvt år efter att Irans högste ledare utfärdade dödsdomen som vände upp och ner på författaren Salman Rushdies liv, anfölls Rushdie i New York av en knivbeväpnad ensling. I boken ”Kniv: Tankar efter ett mordförsök” skriver Rushdie själv om händelsen som nästan kostade honom livet och berövade honom högra ögat. Rushdie bemöter våldet med konst – och låter kärleken få sista ordet.

Klockan kvart i elva den 12 augusti 2022 står Salman Rushdie på scen i Chautauquastiftelsens amfiteater i norra New York Han är där för att tala om vikten av att skydda författare från våld, när han i högra ögonvrån ser en svartklädd figur ur publiken störta mot honom.

Salman Rushdies första tanke: ”Så det är du. Här har vi dig.”

Salman Rushdies andra tanke: ”Varför nu? Seriöst? Det har gått så lång tid. Varför nu, efter alla dessa år?”

Under de 27 sekunder gärningsmannen och Salman Rushdie tillbringar tillsammans – innan förövaren övermannas av folk från publiken som rusar fram för att undsätta den indisk-födde, brittisk-amerikanska författaren – knivhuggs Rushdie femton gånger. I halsen. I ansiktet. I magen. I handen. I låret. I bröstet. I ögat. Nej, inte i, genom ögat.

Ytterligare en tanke, när Rushdie ligger på scengolvet, i en växande mörkröd pöl: ”Det där var mycket blod.”

Sedan: ”Nu dör jag.”

33 och ett halvt år hade gått sedan Irans högste ledare ayatollah Khomeini utfärdade dödsdomen som vände upp och ner på Rushdies liv. Så låt oss backa bandet.

1988 är Salman Rushdie en litterär världsstjärna. Han slog igenom stort sju år tidigare med Midnattsbarnen. En roman som kombinerar klassisk brittisk litteratur med muntlig indisk berättartradition och magisk realism. Den blir en litteraturhistorisk milstolpe för den postkoloniala engelskspråkiga litteraturen. Nu ska Rushdie ge ut sin fjärde roman – Satansverserna.

Titeln anspelar på en legend, som Rushdie först stötte på när han läste historia vid King’s College i Cambridge, om att profeten Muhammed blev lurad av djävulen när han förkunnade det som senare blev koranen. Berättelsen utgör språngbrädan för en av romanens många dramaturgiska linjer. Romanen i stort handlar om migration, förändring och kluvna identiteter.

Inledningsvis får Satansverserna ett gott mottagande, men under hösten växer kritiken mot boken, för att den antyder att profeten påverkats av Satan. Boken bannlyses i Indien och Salman Rushdie får allt fler hotfulla telefonsamtal till sitt hem i London. I februari 1989 anordnar en muslimsk organisation ett bokbål för att bränna Satansverserna i Bradford, norra England.

På alla hjärtans dag 1989 ringer en journalist från BBC till Salman Rushdie och berättar att ayatollah Khomeini har utfärdat en fatwa, en dödsdom, mot Rushdie och alla som är involverade i utgivningen av Satansverserna.

Alltså, för att tala klarspråk: En religiös ledare dömer en utländsk medborgare, på andra sidan jorden, till döden för att han har skrivit en roman.

Salman Rushdie tvingas gå under jorden. Först ett decennium senare, efter att han flyttat till New York, kan han börja leva ett mer normalt liv igen. Flera mordförsök mot Rushdie iscensätts under den tiden, men avvärjs av säkerhetstjänsten. Däremot drabbas andra.

1993, en tidig morgon i Oslo, upptäcker Salman Rushdies norska förläggare William Nygaard att någon har punkterat familjens bil. Sedan skjuts han med tre skott. Nygaard, liksom Satansversernas italienska översättare som knivhuggs, överlever – det gör dock inte alla.

Satansversernas japanska översättare Hitoshi Igarashi mördas 1991. Och i Turkiet blir en litteraturkonferens, där en av deltagarna översatt romanen, föremål för ett attentat – 37 människor dör.

Den 12 augusti 2022 drabbar våldet även författaren själv.

”När du kom från helikoptern trodde vi inte att det gick att rädda dig”, säger en av kirurgerna på intensivvårdsavdelning på Hamot i Erie, Pennsylvania till Rushdie, när det väl stod klart att han faktiskt skulle överleva.

Salman Rushdie opereras i åtta timmar när han anländer till sjukhuset. När Rushdie återfår medvetandet ligger han i respirator. Det är som att ha ”svansen på ett bältdjur nerkörd i halsen.” Värst ställt är det med ögat, som ”tycktes hänga ner över mitt ansikte som ett stort löskokt ägg.” Synnerven är kapad. Ögat går inte att rädda.

I sjukhussalen, vid Rushdies sida, sitter hans fru, poeten Rachel Eliza Griffiths. Hon utgör, i mångt och mycket, hjärtat i Kniv: Tankar efter ett mordförsök (Albert Bonniers Förlag). Det är bokens kanske mest överraskande drag – trots våldet och tragiken har Salman Rushdie valt, och lyckats, att skriva en kärleksberättelse.

Det betyder inte att Salman Rushdie ignorerar gärningsmannen. A, som han kort och gott kallas av Rushdie, får sitt eget kapitel. I förhören efter dådet framgår att A inte har läst mer än ”några sidor” av vad Rushdie har skrivit. Däremot har A sett Rushdie föreläsa på Youtube och kommit fram till att Rushdie är ”falsk”. På de grunderna beslutar han att begå mord.

”Om jag skulle skriva en romanfigur vars motiv för ett kallblodigt mord … var att han sett några videoklipp, så misstänker jag att min förläggare skulle säga att en sådan gestalt inte kändes trovärdig”, konstaterar Rushdie. 

Ett sätt att förstå mordförsöket, liksom stormen kring Satansverserna, skriver Rushdie, är att se konflikten som ett bråk mellan de som har humor och de som saknar det: ”Jag ser dig nu, min misslyckade mördare … Du försökte mörda eftersom du inte kunde skratta.”

Salman Rushdie uppvisar imponerande klarsynthet så tätt inpå den livsomvälvande vederstyggligheten. Hans omisskännliga röst, den humoristiska och snillrika tonen, den sprattlande, lekfulla prosan, de sjudande, virvlande tankebanorna, finns där. Rushdie är sig själv. Integriteten, identiteten, är intakt, våldet och traumat till trots.

Den kanske mest tragiska följden av attacken mot Salman Rushdie, i alla fall enligt Rushdie själv, är att hans böcker återigen tvingas in i berättelsen om en skandal. Efter Satansverserna har Salman Rushdie varit mer känd för sitt missöde, än sina böcker. Först på senare år har folk äntligen börjat läsa och diskutera böckerna för vad de är – helt vanliga romaner. 

Nu, efter attacken 2022, är böckerna åter en biroll i berättelsen om Salman Rushdie. Det är bittert. Det är sorgligt. Det är oförtjänt. 

Så läs Salman Rushdies böcker. Gå ner till biblioteket och låna en hel trave. Köp på dig flera stycken och dela ut till dina vänner. Minns honom först för den underfundiga, roliga, skarpsynta och gripande litteratur han har författat, och sedan för de övergrepp han utsatts för. Det är det bästa sättet att ge långfingret åt de humorbefriade och våldsbejakande as som stympar och lemlästar.