Att planera livet som student kan kännas hopplöst. När det kommer till framtiden är det ännu svårare. Lundagårds studentlivskrönikör Ida Möller Johansson har hittat den första pusselbiten i livspusslet, nu är hon på jakt efter nästa.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Jag har precis lämnat in min tredje hemtenta för terminen. Den här var riktigt jobbig och jag måste erkänna att jag flera gånger under skrivprocessen har ifrågasatt mitt val av studier. Nu efter inlämning inser jag att kursen inte var så fruktansvärd trots allt, utan tvärtom rätt kul. Men känslan av vilsenhet, som satte rot under tentan, lämnar mig aldrig helt, och jag undrar: Vad håller jag egentligen på med?
Det känns som att livet som student innebär en del ovisshet. Samtidigt som man ska klura ut hur studiemedlet ska räcka månaden ut förväntas man även lista ut sitt eget livspussel. Jag är inne på min tredje termin av fristående kurser. Det beror främst på att jag inte har vetat vad jag vill plugga och därmed inte velat ”låsa mig” inom ett ämne. Bland studenter verkar jag inte vara ensam i det resonemanget.
Men mot alla odds har mina tre terminer av fristående kurser faktiskt resulterat i att jag nu vet vilken utbildning jag vill gå. Det leder mig dock till ett nytt problem: Hur ska jag ta mig dit?
Jag har länge känt att livets svåraste fråga är den som handlar om vad jag vill bli i framtiden, och att hitta just den pusselbiten har varit stort. Ändå känns det som att jag sitter fast. Ett pussel innehåller, som bekant, mer än en pusselbit, och mitt livspussel är inget undantag. Nya frågor uppstår när de gamla besvarats: Ska jag flytta till en annan stad för utbildningen eller stanna i Lund? Hur höga är antagningspoängen? När startar utbildningen, vår eller höst? Ska jag bo själv eller flytta in med någon annan?
Att inte veta hur jag ska ta mig till mitt mål är nästan lika jobbigt som att inte ha ett mål alls.
Förmodligen är detta precis vad studentlivet handlar om – ett konstant sökande efter var man ska härnäst. Kanske är det naivt att törsta efter stabilitet, men i så fall kommer jag nog alltid vara lite naiv. Det finns säkert även en lärdom i att vänta och se hur saker artar sig och sedan agera utefter det. Utan att försöka att lägga nästa pusselbit hade jag ju inte kommit någonstans i livet.
En sak är i alla fall säker! Ovisshet är jobbigt, vare sig det handlar om vad, hur, när, varför eller om. Att känna sig vilsen är inte en skön känsla och jag önskar att det inte var en del av livet. Jag försöker intala mig själv att det löser sig medan jag scrollar igenom Antagning.se en fjärde gång. Det är inte lätt att lägga livspussel, men glädjen när man får när en bit hamnar på rätt plats gör att det är värt det, om och om igen.
