På ett undangömt hotell på en kullerstensgata i centrala Malmö får Lundagård chansen att träffa den prisbelönta kanadensiske författaren Éric Chacour. Han berättar för oss om sina studier och sitt yrke, och hur hans resa till författarskapet egentligen sett ut.
På bokturnén för den nyutgivna svenska översättningen av sin debutroman Det jag vet om dig, gör den fransktalande författaren en kort visit i vår grannstad. Lundagård har bestämt träff med Éric Chacour i hotellets lobby. Om ett par timmar ska han iväg på ännu ett boksamtal.
Med en kandidatexamen i ekonomi och en masterexamen i internationella relationer hade han egentligen inga tankar på att bli författare.
– Min ”seriösa” dröm var att jobba på en mellanstatlig organisation som exempelvis NATO eller OECD, berättar han.
Efter studierna jobbade han på en bank och skrev som en hobby vid sidan av. Trots att de två olika sysselsättningarna inte har mycket gemensamt, så lyckas han hitta en likhet mellan fälten.
– Jag har en typ av besatthet av figurer och modeller. Och jag tror att allt kan beskrivas med hjälp av dessa, menar Éric.
– Att matematiskt kunna räkna ut vad som funkar, det är likheten jag kan se mellan litteraturen och de ekonomiska modellerna, fortsätter han.
Han tar upp exemplet med konst och det gyllene snittet, ett matematiskt riktmärke att utgå ifrån när man tar fotografier eller målar. Han beskriver hur han tänker sig att det finns en formel för skönhet – och därför även för litteraturen.
– Det är det jag vill hitta när jag skriver. Som en formel eller rytm eller regel som kan förklara varför viss litteratur upplevs vackrare och större, beskriver han.
Trots hans långtgående kärlek till skrivandet, var det inte något han tänkte att han skulle satsa på.
– Som andra generationens invandrare var det [att bli författare] inget jag riktigt övervägde seriöst, menar han.
– I min familj ses det inte riktigt som ett yrke som går att leva på, utvecklar han.
Så han hittade ekonomin och de makroekonomiska modellerna, samtidigt som han skrev på sin fritid.
I min familj ses det inte riktigt som ett yrke som går att leva på
Skrivandet var mer en plats att fly till än något annat.
– Som tonåring skrev jag för att hitta ett lugn och få utlopp för alla röriga känslor som man har i den åldern, berättar Éric insiktsfullt.
Det manuskript som senare skulle komma att bli hans debutroman, hade han jobbat på i över 15 år innan han satte punkt för historien. Det var i tjugoårsåldern som han började skriva på den, intensivt vissa år och nästan inget andra. Vissa perioder fanns ett viss tvivel på om boken skulle färdigställas, så när pandemin kom så var det dags att bestämma sig.
– Jag insåg att om jag inte lyckas skriva färdigt manuskriptet när jag har så mycket tid hemma så kommer jag nog aldrig göra det, fortsätter Chacour.
Målsättningen motiverade honom och bara ett par år senare hade han ett färdigt utkast.
Intentionen att publicera kom först när manuset låg färdigt därhemma. Under ett besök på en kanadensisk bokmässa la Éric och hans medföljande kusiner märke till ett stånd böcker med vackra omslag. Han bestämde sig därför för att kontakta förlaget och se om de hade lust att publicera hans utkast.
– De blev så småningom mitt förlag.
Han berättar också om kopplingen mellan förlaget och Sverige, och om inspirationen han hämtat från svensk litteratur. Chacours förlag är nämligen detsamma som gett ut den franska översättningen av Jonas Gardells böcker i Kanada.
– När jag försökte få förlaget att acceptera min bok skrev jag att jag ville vara för Kanada som Gardell har varit för svenskarna. Han var en stor inspiration för mig, berättar han entusiastiskt.
Under sitt Sverigebesök har han också fått träffa honom, en av hans svenska litterära idoler. Han berättar hur framförallt Torka aldrig tårar utan handskar, varit en berättelse som djupt berört honom.
– Han tog mig på en rundtur för att visa var karaktärerna rör sig. Jag fick se platsen där de två huvudpersonerna kysstes för första gången och upptäckte Stockholm genom karaktärernas ögon, berättar han entusiastiskt.
När jag försökte få förlaget att acceptera min bok skrev jag att jag ville vara för Kanada som Gardell har varit för svenskarna.
Tematiken i Èrics debutroman har många gemensamma nämnare med Gardells berättelser. Det jag vet om dig handlar om en dödsdömd kärleksrelation mellan två olika män som egentligen endast har en sak gemensamt: Att de båda är män.
– Jag ville utforska den dubbelhet som finns där. Att deras enda likhet, också är det som gör kärleken omöjlig och förbjuden, berättar Chacour.
Själv beskriver han boken som en sorts Romeo och Julia- berättelse, där två män från helt olika bakgrunder blir kära trots allt som talar emot relationen.
Han har tagit mycket inspiration av samtal han haft med sina släktingar som är kvar i Egypten. Något han också menar är centralt för att kunna skapa en trovärdig berättelse.
– Jag tror att man alltid skriver om det man ser, det som påverkar en och vad som hänför en, berättar han.
Därför menar han att det är viktigt att möta olika människor för att lyssna på och försöka förstå deras upplevelser.
– Den empatiska delen av att vara författare är stor, fortsätter han.
– Man måste vilja lyssna och förstå en annan människa. Man behöver kunna sätta sig in i deras huvuden, förstå vad som oroar dem, vad de är passionerade om och varifrån deras värderingar kommer, avslutar han.
Detta menar han är helt centralt för att kunna berätta någons berättelse.
Värmen och nyfikenheten som Èric Chacour utstrålar vittnar om att han är sinnebilden för just en sådan empatisk och ödmjuk författare. Efter att de senaste dagarna ha besökt litterära samtal i både Umeå och Stockholm, är hans spridning på den svenska bokmarknaden ett faktum.
Lundagård har tidigare publicerat en recension av romanen Det jag vet om dig.
Citaten har översatts från engelska.
