Studentlivet är det som lockar många till Lund. Men få pratar om den mörka baksidan: överdriven alkoholkonsumtion. Mira och Anna har båda kämpat med ett missbruk som nästan kostade dem allt.
Första intrycket av Mira är att hon är en trygg och glad person. Hennes armar pryds av tatueringar och det rödfärgade håret är uppsatt i en låg tofs. Hon flyttade ner till Lund från Uppsala i fjol för att påbörja sin kandidat i ekonomi och få se något annat än sin hemstad.
– Jag är väldigt involverad i facket och vill fortsätta på det fackliga spåret och då kändes ekonomi mest användbart, säger Mira.
Det är svårt att tro att Mira tidigare missbrukat både alkohol och narkotika. Hon berättar att hon drack alkohol för första gången i nian, vilket inte är ovanligt.
– Jag kanske redan då hade tendenser som visade att jag inte kunde hantera alkohol. Jag visste inte när jag skulle sluta, berättar Mira.
Inget i Miras uppväxt sticker ut som en varningsklocka. Hon bodde tillsammans med sina föräldrar och två bröder i ett hus i Uppsala.
– Jag har inget missbruk i min familj. Jag kände ingen som hade ett missbruk och tänkte nog inte att jag skulle kunna drabbas av det, säger hon.
Mira och hennes vänner var vanliga tonåringar: nyfikna och våghalsiga. Under gymnasietiden bestämmde de sig för att testa marijuana och ecstasy.
– Jag ville bara testa hur det var, men jag tyckte inte om det så mycket, säger Mira.
Det var inte förrän över ett år senare som Mira tog droger igen.
– Det som de här händelserna gav upphov till var att jag hade fått uppleva känslan av att ta droger och att jag dessutom hade en kontakt som jag kunde få det genom. Det underlättade början av mitt missbruk, förklarar Mira.
Efter den första tiden på gymnasiet sjukskrivs Mira på grund av psykisk ohälsa. Det slog hårt på henne och Mira blev suicidal.
– Jag tänkte att om jag ändå ska dö någon gång snart så kan jag lika gärna må bra den sista tiden. Då kom jag att tänka på ecstasy och att man blir glad av det, berättar hon.
Där, ensam i sängkammaren, börjar Miras kamp med missbruket.
– Om det är en sak som missbrukare är väldigt bra på så är det att dölja det, säger Mira.
Vissa perioder tog hon droger varje kväll och blev till slut psykiskt beroende.
Mira umgicks inte med andra under denna period. Det är hon, ångesten och drogerna. Efter en tid blir hon vän med sin langare och med det följer en ny typ av umgänge.
– De här personerna drack väldigt mycket alkohol också, både på dagtid och på vardagar, berättar Mira.
Det är i denna veva som Mira blir alkoholist. Hon dyker upp full på jobbet, ligger utslagen på gatan i centrum och går till baren ensam efter varje arbetspass.
Vändpunkten kommer en dag när Mira tvingas orosanmäla sin kompis. De har haft en sommar med mycket fest och droger. Vännen blir arg av initiativet, vilket blev en ögonöppnare för Mira.
– När jag plötsligt var på andra sidan insåg jag hur jag varit mot andra som försökt hjälpa mig. Jag tog kontakt med socialtjänsten själv och började på behandling, säger Mira.
Mira slutar missbruka och flyttar till Lund. Innan start var hon orolig över hur det skulle bli med drickandet i studentlivet.
Hennes farhågor bekräftades snart. Nollningsgruppens tema är ”brats” och på en bild som faddrarna skickar ut ser det ut som att de har ett streck vitt pulver under deras näsor som en del av utklädnaden. Lagets ramsa är ”bumpin’ that”, vilket syftar på att snorta kokain.
– Det kändes inte så bra. Jag ville inte hänga med i den ramsan. Sedan kretsar också alla aktiviteter kring alkohol, det är inte alltid kul när alla andra är jättefulla, förklarar Mira.
En av aktiviteterna är en drinkkväll. Mira är ihopparad med två killar och säger till dem att hon inte vill dricka alkohol utan föredrar en alkoholfri drink. Killarna kan inte acceptera hennes val och tjatar på Mira tills hon till slut säger att hon är alkoholist. De blir tysta. Efter det hoppar Mira av sin nollning.
– Många som har haft ett missbruk känner sig annorlunda och bär på mycket skam. Man försöker intala sig själv att det kommer att gå bra, men här märkte jag snabbt att jag sticker ut och att mina problem påverkar mig socialt. Det kändes inte bra, säger Mira.
Anna är i 55-årsåldern och arbetar inom sjukvården. Hon är med i Anonyma Alkoholisters (AA) informationskommitté i Lund och Malmö. I sin ungdom läste hon fristående kurser i Lund.
– Jag hade definitivt alkoholproblem redan när jag pluggade i Lund. Jag hade ett sjukt förhållande till alkohol, vilket innebar att om jag gick ut och festade så fanns det liksom ingen botten. Det tog lång tid innan jag själv förstod att det handlade om en sjukdom, ett tillstånd som jag inte hade kraft att lösa själv, säger Anna.
Det viktigaste är att vara ärlig om hur drickandet påverkar ens omgivning
Anna berättar att hon alltid kunde hitta tillfällen att fira – och därmed dricka. Redan efter första året ville hon alltid ha mer, och ville inte kompisarna det så hittade hon snabbt andra att umgås med.
– Jag tyckte att de runt omkring mig var jättetråkiga som sa att de skulle hem för att de hade tenta dagen efter. Jag struntade fullständigt i det, säger Anna.
Anna flyttade så småningom till Köpenhamn och rör sig i kretsar där det var helt normalt att festa och dricka mycket. Hon fick två barn, men alkoholismen fortsatte att finnas med i bakgrunden, för att senare blomma ut till fullo. För ungefär 10 år sedan eskalerade sjukdomen kraftigt och blev till slut helt ohanterlig. När det var som värst drack hon upp till en bag-in-box om dagen och mörkade allt för nära och kära.
Både Anna och Mira poängterar att viljan att sluta måste komma inifrån. För Annas del blev vändpunkten när hon på eget initiativ kontaktade AA. Hon gick på möten flera gånger per dag och pratade med andra i samma situation.
– Det som gjorde skillnad för mig var att få en mentor inom AA, någon som själv hade varit exakt där jag befann mig och som kunde vägleda mig genom AA:s tolvstegsprogram. Det var först då jag på riktigt började tillfriskna, säger Anna.
I dag är Anna nykter alkoholist och engagerar sig i AA för att hjälpa andra som lider av samma sjukdom.
När Mira flyttade ner till Lund vände hon sig till Lunds Mariamottagning för stöttning, något hon berättar har varit otroligt hjälpsamt.
Resurser
+Om du eller någon i din närhet har ett problmatiskt förhållande till alkohol finns det hjälp att få.
Mariakliniken: 046 17 40 99
AA: 08 720 38 42
Studenthälsan: 046-222 43 77
Johan Pettersson jobbar som kurator på Maria Skåne i Lund. Han berättar att när man börjat skjuta upp saker, reglera känslor med alkohol eller orsaka sociala skador, är det tecken på att man har ett riskbruk.
– Studentlivet har historiskt haft en stark alkoholkultur. Jag vet att man från universitetet och Studenthälsan arbetar aktivt med att minska hetsdrickande och att det har blivit bättre, säger han.
Johan Pettersson förklarar att det finns flera faktorer som bidrar till hög alkoholkonsumtion i Lund, bland annat att alkohol på nationer är billig och att det är lätt att känna sig utanför om man inte deltar i aktiviteter med alkohol.
– Jag brukar tipsa om att hitta studentföreningar där man inte dricker så mycket, säger Johan Pettersson.
Oroar man sig för att en bekant har osunda alkoholvanor så finns det flera saker man kan göra, bland annat tipsar Johan Pettersson om att man bör uttrycka sin oro för personen. Mira tycker att man inte ska vara rädd för att säga till en person som betett sig illa på fyllan.
– Skammen är en konsekvens av drickande som man inte ska försköna, säger Mira.
– Det viktigaste är att vara ärlig om hur drickandet påverkar ens omgivning. När man lindrar någons ångest så låter man dem inte möta verkligheten. När det kommer till alkohol så är skam en väldigt bra känsla, den kan hindra någon från att göra samma misstag igen.
Artikeln publicerades först i Lundagård #3 2026. Läs hela tidningen här.
