Staketet som gång på gång rivs ner och byggs upp igen vid Willys på Magistratsvägen är symptomatiskt för en politik som inte är lyhörd för medborgarnas föränderliga behov. Det tycker LUF Skånes distriksordförande Oskar Johansson Milesson, LUF Lunds klubbordförande David Malbasic, Liberala studenter Skånes klubbordförande Malte Olausson.
Detta är en debattartikel i Lundagård. Åsikterna som uttrycks är skribenternas egna.
Politiken ska inte sätta upp staket där människor vill gå. Politikens uppgift är att vara lyhörd och anpassningsbar för att förbättra människors liv. Det är en princip som har blivit extra aktuell på Norra Fäladen i Lund, där situationen vid Magistratsvägen har utvecklats till en märklig dragkamp mellan människors vardag och kommunens försök att styra hur de rör sig.
Över Magistratsvägen korsar dagligen hundratals personer för att ta sig mellan bostadsområdet på den ena sidan gatan och Willys på den andra sidan. Situationen exemplifierar det välkända fenomenet inom stadsplanering: desire path – en väg som skapas när flera personer upprepade gånger använder den enklaste vägen till sitt mål. Ungefär 50 meter från där folk har trampat upp en ny stig och korsar vägen finns det ett övergångsställe som knappt används. För den som bär tunga kassar, har bråttom eller har med sig sitt barn kan omvägen se kort ut på kartan, men lång i verkligheten.
I stället för att möta efterfrågan av ett övergångsställe på den mest trafikerade biten, svarar Lunds kommun med att sätta upp staket som direkt hindrar folk från att gå över vägen där de önskar. Staketet har i sin tur blivit nedrivet, varpå det byggts upp igen, om och om igen, vilket har gett upphov till att engagerade studenter har satt upp banderoller med budskap om färre staket.
När samma staket rivs gång på gång av invånare går det inte att dra en annan slutsats än att kommunens fokus placeras på fel ställe. Så här ska inte politiken fungera. En kommun som möter människors vardag med hinder i stället för förbättringar riskerar att skapa onödiga konflikter. Kommunens uppgift ska vara att göra det lätt att göra rätt, inte att utkämpa en utnötningskamp mot sina invånare.
Såklart har kommunen ett viktigt uppdrag i att bevara trafiksäkerheten på platsen, varför det kan vara rimligt att placera staket längs sträckan för att se till att folk använder övergångsstället. Kommunen har även framfört att ett mål med staketen har varit att skydda de träd som är planterade intill gångbanan längs vägen. Två rimliga syften. Men båda problemen går att lösa utan att ignorera hur människor faktiskt använder platsen genom att bevara staketen där de behövs, hårdlägga den upptrampade stigen över gräset och i dess anslutning anlägga ett övergångsställe över gatan.
Diskussionen kan vara lätt att avfärda som att det bara handlar om ett övergångsställe i norra Lund, men i själva verket berör den mer än så. Frågan är egentligen hur politiken ska förhålla sig till förändring. Samma princip måste gälla för kommunpolitiken i stort inom allt från föreningslivet till markanvändning: när mänskliga behov utvecklas och förändras ska politiken kunna förändras med dem.
Ta inte minst bostadspolitiken som ett exempel. När nya bostadsmässiga behov uppstår måste politiken våga prova nya lösningar för hur man utnyttjar sin mark. Kan redan bebyggda markområden förtätas? Kan vi bygga fler yteffektiva studentbostäder? Eller varför inte helt avskaffa det kommunala planmonopolet? En vägledande fråga för liberala beslutsfattare bör vara: “fungerar detta fortfarande?” i stället för “hur har vi gjort tidigare?”.
Politiken måste våga låta sig reformeras och omprövas för att inte stå i vägen för människans ständigt utvecklande behov. Vare sig det rör sig om enklare vardagsfrågor som övergångsställen på rätt plats eller om mer strukturella problem ska politiken erbjuda lösningar i stället för att bygga staket.
Lund behöver färre staket och fler lösningar.
Oskar Johansson Milesson, distriktsordförande LUF Skåne
David Malbasic, Klubbordförande LUF Lund
Malte Olausson, Klubbordförande LS Skåne
