I en värld där AI övertygar oss att allt vi gör är fantastiskt är det svårt att slita sig från chatten. Lundagårds studentlivskrönikör Ella Kullgren vill att vi fortsätter att finna vänskaper hos riktiga människor, bortanför skärmarna.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Jag tycker inte att jag fuskar när jag skickar in ett medelmåttigt stycke till Chat GPT och rodnar när jag får responsen: Det här är en oerhört välskriven sekvens. Att jag för mindre än två år sedan var så rädd för AI att jag inte vågade registrera mig med mitt riktiga förnamn är ett minne blott.
Det är väl ingen större skillnad mot att be en kompis om hjälp, tänker jag, ensam framför datorn. Efter flera år av att ha kämpat mot AI-användningen har Lunds universitet etablerat samma sak. På LUs hemsida lyfts AI numera som ett potentiellt läroverktyg, och på mitt eget program uppmanas vi att använda det som bollplank och korrekturläsare. AI verkar ha blivit en självklar del av våra universitetsliv.
Även om AI som bollplank inte går att klassa som fusk, riskerar vi att gå miste om något viktigt. Länge har varningsklockor klämtat om Generation Z:s brist på socialt liv – det är inte för intet som uttrycket ”male loneliness epidemic” trendar just nu. Den digitala utvecklingen pekas ofta ut som boven: Vi hittar numera all vår underhållning hemma, framför datorn. Ungdomsbarometerns senaste Generationsrapport visar att ungas intresse för sex och fest har minskat, samtidigt som MUCF:s rapport UngIdag 2023 spanar samma trend i ungas delaktighet i föreningar och fritidsaktiviteter.
Ibland lyfts AI upp som ett potentiellt stöd till ensamma människor och det har gjorts satsningar på AI inom psykoterapin. En konversation med AI har inte samma konsekvenser som en konversation med en människa och Chat GPT vet alltid vad den ska säga för att boosta läsarens ego. Dessutom är det billigare än att anställa en riktig psykolog. Enligt en studie från MIT riskerar AI-användande dock att minska kontakten med riktiga människor och öka beroendet av AI-tjänsten.
Trots att vi slutar träffa vänner på fester och fritidsaktiviteter har skolan förblivit en plats där ungdomar kan mötas och känna samhörighet. På just universiteten är det ofta genom grupparbeten och studiecirklar som man får sina första vänner. I en övergångsperiod mellan tonåren och vuxenlivet är de här sociala kontakterna särskilt viktiga. Att ställa frågor till och resonera med Chat GPT eller andra AI-tjänster, snarare än med klasskamrater och lärare, riskerar att byta ut den sista sociala knutpunkten i livet.
Just Chat GPT är designat för att hålla kvar användaren. Tjänsten gör sällan motstånd, något som riktiga människor gör till den personliga utvecklingens gagn. I stället försöker programmet låsa fast dig i en ekokammare där du får höra exakt det du vill höra. Det är förödande för både lärandet och livet.
Visst kommer AI finnas kvar, och kan användas i studierna så länge det görs ansvarsfullt. Det betyder inte att AI alltid är svaret, och vi behöver faktiskt ta ett litet ansvar för vårt eget universitetsliv. Välj inte maskinen över människan, även om det är lättare.
