Australien inför förbud mot sociala medier för alla under 16 år och EU-parlamentet vill att vi gör detsamma. Lundagårds politiska krönikör Ella Ward oroar sig dock för konsekvenserna av att inte lära unga om sociala medier i god tid och ser dystert på en framtid där vi får barn att längta efter dem.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Jag fyller år i februari. Tidigast av typ alla vänner. Det för med sig både för- och nackdelar. Uppenbar nackdel: 18-årsdagen får bli shots med äldre släktingar. Uppenbar fördel: att bli ledsagaren över bron och in på första bästa Netto för att köpa Små Sure åt hela gänget samma dag som du fyller 16. Snacka om att man tyckte det var “aura-farming”. 20-årsdagen lämnar jag okommenterad.
Men de stackars barnen i Australien, där man alltså inför 16-årsgräns på sociala medier – hur ska de “farma sin aura” en sådan viktig dag i livet? För om det är något som gör mig mer deprimerad än “barns barndom som försvinner rakt ner i scrollandet” så är det fan tanken på deras 16-årsdagar. “Kolla vad jag kan göra” föreställer jag mig att nån med finnar viskar bakom soptunnorna på en skolgård i Sydney, och hur andra med finnar upphetsat flockas runt en mobiltelefon. Hur de tar sig en gemensam scroll, födelsedagen till ära.
Nej usch, inte nog med att det eviga scrollandet håller strypgrepp om oss i den gråa vardagen, ska det ta över högtider och mänsklig längtan också? Även i Sverige. EU-parlamentet har redan uppmanat medlemsländer att införa 16-årsgräns och vår egen socialminister Jakob Forssmed utesluter det inte.
Jag fattar att avvägningen är svår. Vi jobbar med pest eller kolera. Sociala medier är definitivt inte bra för unga. Nog inte äldre heller, för den delen. Jag menar bara att förbud inte alltid är lösningen. Kolla bara på de nyblivna 18-åringarna med stränga föräldrar som kommer in på Luckan för första gången. Priset för ett sådant förbud kan bli dyrt, både ekonomiskt och socialt, kanske hälsomässigt också.
Alkohol, Tiktok, socker, Instagram, hotshots (alltså grejerna vi vill ha men vet är dåliga för oss) de finns där ute vare sig vi vill det eller inte. Så då får vi väl lära oss att hantera dem gemensamt. Prata med barn om hur algoritmer fungerar. Fråga vad de lärde sig i skolan idag och vilka reels de såg. Ge dem verktygen för att hantera ett vuxenliv på sociala medier istället för att ta övningsbanan ifrån dem.
Tråkigt nog för oss studenter så har vi kanske ett ansvar i bygget av en bra mellanväg. Vi som första generation att ändå växa upp med sociala medier. Vi vet att det kan vara förjävligt att ha Snapchat som 13-åring men att det är komplicerat. Att hjälp behövs men att det finns bättre verktyg än förbud – i allt från mer stöd i skolan till regelverk om “content”, där Storbritannien för en gångs skull är ett bra exempel.
Så tänk om den bästa julklappen du kan ge lillkusinerna i år är ditt nyanserade perspektiv när faster/mormor/svärfar ska in och polarisera ännu en debatt. Kom ihåg att du kanske räddar dem (kusinerna alltså) från tragiskt smygscrollande bakom soptunnor! Men också från att bli lättlurade algoritm-zombier som aldrig fick chansen att öva på kritiskt tänkande online.
